Bakgrund: Ordet cancer är för många ångestladdat och innebär detsamma som döden. När ett barn finns som närstående väcker det mycket känslor hos de som finns i familjens omgivning, men även hos vårdpersonalen. Sjuksköterskan kan stöta på svåra situationer där etiska dilemman kan uppstå då föräldrarnas vilja kan skilja sig från vad lagen säger. Syfte: Studiens syfte var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att möta barn vars cancersjuka förälder genomgått kurativ behandling. Metod: Intervjustudie med kvalitativ ansats där informationen inhämtades genom fyra gruppintervjuer med två-tre personer i varje. Materialet analyserades utifrån Lundman och Hällgren Graneheim (2012) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visade på att sjuksköterskorna upplevde svårigheter i att möta barn och då framförallt barn i tonåren. Vikten av att finna tid till bearbetning av sina känslor med kollegor framkom samt en personlig utveckling genom att lära sig av varandra. Slutsats: Det är sjuksköterskan som bör ta första steget i mötet med barnen. Teamarbetet på avdelningen var därför en viktig del i att se till barnets och familjens livsvärld och på så vis möjliggöra en delaktighet i vårdandet. Vikten av tid för bearbetning sjuksköterskorna sinsemellan ligger till grund för att ett välbefinnande ska infinna sig i vardagen och på så vis hålla undan lidandet som kan leda till ohälsa. / Background: In Sweden, around 55,000 people each year get diagnosed with various types of cancer. Therefore it is crucial that the nurse staff upholds the law of health and social care to keep the children informed regarding the state of its affected parent. The conversation between nurse and child in this situation is undeniably demanding, but it is of high importance to involve the child in order to prevent it from future harm. Aim of study: The purpose of this study was to explore the experiences of nurses in oncology care when meeting of children with parents under treatment of cancer. Method: The recruitment of nurses for this survey took place in a larger hospital in southern Sweden. Contact was made with four cancer wards. The data was collected by the technique of semi-structured interviews. Results: Nurses identified the needs of expressing and talking about emotions they experienced at work with their colleagues. Some of the nurses described a feeling of failure when children were not involved and some were afraid of the meeting and to discuss sensitive matters with them. Conclusion: The aim from the nurses was to provide quality care not only for the patient but also for their family members.

<p>Arbetet behandlar barns tankar och känslor kring kris och sorg, sett ur deras perspektiv. Även hur man enligt barnen ska möta dem då de befinner sig i en svår situation tas upp. Empiriinsamlingen genomfördes genom kvalitativa gruppintervjuer med barn i förskola och skola. Det som starkast framkom under arbetet var att barnen vill bli mötta på väldigt olika sätt. Detta innebär att man som pedagog måste vara öppen för olika reaktioner och ta sig tid att möta barnet samt våga bryta den vardagliga verksamheten.</p>

Arbetet behandlar barns tankar och känslor kring kris och sorg, sett ur deras perspektiv. Även hur man enligt barnen ska möta dem då de befinner sig i en svår situation tas upp. Empiriinsamlingen genomfördes genom kvalitativa gruppintervjuer med barn i förskola och skola. Det som starkast framkom under arbetet var att barnen vill bli mötta på väldigt olika sätt. Detta innebär att man som pedagog måste vara öppen för olika reaktioner och ta sig tid att möta barnet samt våga bryta den vardagliga verksamheten.

Att som barn förlora en förälder i en för tidig död är något av det mest dramatiska som kan hända ett barn. Hur reaktionerna yttrar sig beror på flera faktorer såsom barnets inre sårbarhet, ålder och omgivningens påverkan. Om en förälder drabbas och dör av en allvarlig sjukdom löper barn som anhöriga större risk för psykisk ohälsa. Studiens syfte är att belysa distriktsköterskans upplevelse av att möta barn som är anhörig till en förälder som vårdas palliativt i hemmet. För att svara på studiens syfte valdes en kvalitativ design med induktiv ansats. Åtta intervjuer inkluderades i resultatet. Studiens resultat visar att mötet med barn som anhöriga ofta är en stor utmaning för distriktssköterskan. Flera apsekter influerade mötet såsom osäkerhet hos distriktssköterskan, att föräldrarna eller barnen inverkar på mötet men också vilken kunskap och erfarenhet distriktsköterskan besitter. Vidare belyses vikten av att våga ta ansvar för att skapa kontakt med barnet och främja delaktighet.  Tidigare forskning om sjuksköterskors upplevelser inom den kliniska verksamheten stämmer till viss del överens med studiens resultat. Resultatet visar att distriktssköterskorna sätter värde i och önskar utbildning, personalstöd och tydliga riktlinjer för att känna sig trygga i att kunna möta barn till en förälder som vårdas palliativt i hemmet. Författarna vill lyfta att det är av stor vikt att distriktssköterskorna aktivt arbetar för att tidigt identifiera barn som är  anhörig när en förälder vårdas palliativt i hemmet. Detta för att distriktssköterskorna i hemsjukvården ska kunna arbeta för en hållbar utveckling gällande en framtid med minskad risk för psykisk ohälsa för dessa barn.