Denna studie beskriver hur hela familjen med dess olika familjemedlemmar, påverkas på olika sätt när en förälder drabbas av en cancersjukdom. Föräldrarnas erfarenheter omfattar både deras syn på hur föräldrarollen och parrelationen påverkas samt hur de uppfattar att barnen, tonåringarna och/ eller de unga vuxna påverkas när den ena föräldern är sjuk samt vilken betydelse eventuellt erbjudna samtal har haft.  Även barnen, tonåringarna och de unga vuxna som anhöriga i åldrarna 10-25 år, har givit sin syn på hur de upplever att de själva och föräldrarna påverkats av att den ena föräldern har/har haft en cancersjukdom och vilken betydelse eventuellt erbjudna samtal har haft. Denna studie visar bland annat att partnern skattar högre påverkan för sig själv och sina barn än föräldern som är patient, och att de unga vuxna är mera påverkade av förälderns cancersjukdom än vad föräldrarna tror. / This study describes how the whole family with its various family members are affected in different ways when a parent suffers a cancer disease. Parents ' experience includes both their vision of how parenting and relationship are affected and how they see that the children, teenagers and young adults is affected when one parent is ill, and the significance of any talks had offered.  Even the children, teenagers and young adults as dependents between the ages of 10-25 years, have given their views on how they perceive themselves and parents affected by that one parent has/had a cancerous disease and the significance of any talks had offered. This study shows, among other things, that partner describes a much higher impact for themselves and their children than parents who are patient, and that young adults are more affected by the parent's cancer than what parents think.

När en person i barnets närhet drabbas av allvarlig sjukdom och barnet tvingas att bli anhörig påverkas barnet negativt och blir extra sårbar. Det är inte ovanligt att barnet åsidosätter sina egna känslor för att stötta sina familjemedlemmar. Barnet får ofta ta större ansvar, stå tillbaka samt känner oro och sorg. Vid kontakt med sjukvården ska sjuksköterskan möta behoven hos anhöriga oavsett ålder och det är idag känt att det råder svårigheter hos sjuksköterskor i mötet med barn som tvingas att bli anhörig. Syftet med föreliggande studie var att få insikt i sjuksköterskans upplevelse i mötet med barn som anhöriga. Studien bygger på en litteraturstudie med kvalitativ ansats där totalt nio kvalitativa artiklar har används för att belysa sjuksköterskans perspektiv. Resultatet visade flera dilemman sjuksköterskan upplevde i mötet med barn som anhöriga som försvårar för sjuksköterskor att göra barn delaktiga i vården. Tidsbrist och nedskärningar inom verksamheten är bland annat ett hinder som försvårar för sjuksköterskan att identifiera barns behov av stöd och information. Barn som är anhöriga anses inte vara en av sjuksköterskans huvuduppgifter och prioriteras därefter inte av chefer. Sjuksköterskor upplever därför att vårdens huvudfokus ligger på ekonomisk vinst mer än i individernas behov. Den 1 januari 2010 tillkom en lagförstärkning som ålägger hälso- och sjukvården att ge råd, stöd och information till barn. Vidare kommer barnkonventionen att bli svensk lag den 1 januari år 2020 som genererar i en ökad möjlighet för myndigheter att sätta barnets rättigheter i fokus.

Sjuksköterskor som arbetar inom den palliativa vården kommer ständigt i kontakt med anhöriga och även anhöriga barn. Barn som är anhörig till en svårt sjuk förälder är ofta i stort behov av att bli inkluderade i vad som händer och få åldersadekvat stöd utifrån sin ålder och mognad. Sjuksköterskan har ett ansvar att tillgodose god omvårdnad, vara lyssnande, stödjande och kunna samtala både med patienten och dennes anhöriga. Syftet med detta examensarbete var att ta reda på sjuksköterskans upplevelse av att möta barn som anhörig till sin egen förälder. Examensarbetet är en litteraturöversikt, där åtta artiklar används. Resultatet består av tre huvudteman, Ökad kunskap, Utgångspunkter i mötet, och Utmaning för sjuksköterskan. Efter det valdes sex subteman som består av, Relation till barnen, Brist på utbildning, Upplevelse av brister i vården, Behov av stöd, Delaktighet i vården och Barn uppmärksammas inte. Resultatet visar vikten av att sjuksköterskorna får kunskap och erfarenhet i att möta barn som anhöriga och kunna skapa en relation med hela familjen. Sjuksköterskorna upplever att det är en utmaning att möta barn som anhöriga. Sjuksköterskorna upplever att de inte har den kunskap som behövs för att möta barnen, samt att de inte vet vem som bär ansvaret för barnen som anhöriga i vårdsituationen. De menar även att det råder tidsbrist för att hinna med att uppmärksamma barnen och att kunna ge det stöd som barnen behöver. Sjuksköterskorna behöver kunna reflektera och föra diskussioner med sina kollegor för att kunna lära sig mer och få mer erfarenhet. Regler och riktlinjer behöver skapas på arbetsplatsen för att skapa en bättre arbetsmiljö, vilket även gynnar barnens välbefinnande samt att det minskar risken för psykisk ohälsa hos de anhöriga barnen i framtiden.

Introduktion/Bakgrund: Barn behöver stöd och hjälp när deras förälder drabbas av svår sjukdom. Sjuksköterskor ansvarar för att identifiera barn som anhöriga och deras behov. Syfte: Beskriva sjuksköterskors möte med barn som anhörig till svårt sjuka föräldrar. Metod: I enlighet med Polit & Becks (2021) nio steg har litteraturstudien utformats. Artiklar har sökts i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. Artiklarna har kvalitetsgranskats enligt Polit & Becks (2021) granskningsmallar. Resultatet baseras på 10 artiklar. Resultat: Resultatet presenteras i fyra kategorier: delaktighet och miljö, information och kommunikation, skapa tillit och trygghet samt försvårande omständigheter för mötet. Slutsats: Att göra barn delaktiga i förälderns vård och skapa en miljö för barnen som ger dem tillit och trygghet till sjukvården ingår i sjuksköterskors ansvar. Resultatet visar även att sjuksköterskor ansvarar för att ge information och kunna kommunicera med barn. Det finns även vissa försvårande omständigheter som påverkar mötet barn som anhöriga.

Antalet barn som anhöriga till patienter som erhåller vård och transport till sjukhus är okänt. Barn under 18 år kan ibland vara närvarande på hämtplatsen när ambulanssjukvården hämtar barnets anhörig. Hur många barn som anhöriga som är närvarande är okänt inom ett västsvenskt ambulansområde. Triagesystemet RETTS används vid triagering och bedömning av anhöriga till barnen. Syftet med studien är att kartlägga hur många barn som är närvarande då deras anhöriga ges vård, behandling och transport till en vårdinrättning vid prioritet 1 och 2 larm. En enkät skapades för att samla in data till studien. Barn som anhöriga finns även inom ambulanssjukvård. I denna studie identifierades 155 barn vid 95 ambulansuppdrag. Barn som anhörig ses till både vuxna, vanligen en förälder, som till barn. Ett flertal barn som anhöriga är närvarande när en anhörig påvisar svåra, kanske livshotande symptom. Sammanfattningsvis visade studien att stödet till barn och kunskapen om stöd fanns inte inom det ambulansområde där studien är genomförd. / Children as next of kin to patients who are treated by an ambulance nurse in Swedish ambulance service in unknown. Children under 18 years of age may sometimes be present when their parent or other next of kin, has to call the ambulance service due to illness or accident. How many children who experience their next of kin transported to hospital within a Western Swedish ambulance service district is unknown. The purpose of this survey is to identify how many children actually are present when their next of kin may need care and treatment from an ambulance service. Purpose: Survey how many children are present when an ambulance nurse cares and treats a next of kin due to illness or an accident, prioritized as priority 1 or 2. Method: a survey conducted by ambulance nurses in a western Swedish ambulance service. The survey has a quantitative design. Children as next of kin are present within a Swedish ambulance service district, in this survey 155 children was identified in a total of 95 ambulance missions. Children as next of kin are seen as adults, in most cases, a parent as well as children usually a sibling. Many children are present when their relative shows sign and symptoms of severe illness.

Utifrån yrkesverksammas beskrivningar som analyseras med hjälp av tidigare forskning och teori syftar studien till att bidra med kunskap som kan främja arbetet med barn som anhöriga inom vuxenpsykiatrin. Denna kvalitativa studie baseras på empiriska studier från sjukvårdspersonal inom vuxenpsykiatrin inom landstinget Region Kronoberg. Studien visar att barn som anhöriga idag i första hand uppmärksammas genom att erbjuda stöd till föräldrarna, genom en orosanmälning till socialtjänsten eller genom en familjeintervention. Stödinsatserna utformas, enligt sjukvårdspersonalen, inte utifrån vilken psykisk sjukdom som är närvarande. Familjens övriga situation spelar, enligt sjukvårdspersonal, roll för om en insats ska erbjudas och huruvida det finns grund till oro. Arbetet med barn som anhöriga till en förälder med en psykisk sjukdom präglas av möjligheter i främjande av psykisk hälsa hos en tydligt utsatt riskgrupp, men hotas av resursbrister.

Bakgrund: Risken att insjukna i depression vid något tillfälle i Sverige, ligger på cirka 23 procent för män och cirka 31 procent för kvinnor. Efter första episoden av depression, ligger risken för att återinsjukna på cirka 50 procent. När en förälder har drabbats av depression, kan det påverka övriga familjemedlemmar, då det oftast är någon av föräldrarna som har det största ansvaret inom familjen och för ekonomin.Syfte: Syftet var att beskriva barns upplevelser av att leva med en förälder som har depression.Metod: En systematisk litteraturstudie med induktiv ansats har använts. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades och kvalitativ innehållsanalys beskriven av Lundman & Hällgren Graneheim användes vid analysen.Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Behov av copingstrategier, Olika insikter, En förändrad tillvaro och Behov av hjälp. Barn som distanserade sig från sin förälder, upplevde det som ett sätt att skydda sig själva. En del barn hade dålig insikt om förälderns depression, de berättade att de inte märkte att något annorlunda eller fel. Barn anpassade sig efter situationen och utvärderade effekten av sin anpassning, de justerade sina handlingar efter det. Familjen samtalade sällan om förälderns depression och barnen fick inte någon information.Slutsats: Barn distanserade sig i både positiv och negativ bemärkelse. Vissa barn hade insikt i förälderns depression och anpassade sig utefter den, medan andra förnekade dess existens eller inte förstod sjukdomen. Barnen fick ett ökat ansvar i hemmet vilket resulterade i ett försämrat mående. En positiv aspekt var att vissa barn hävdade att de hade blivit starkare som person och fått mer empati för andra människor. Den allmänna sjukvården hade otillräcklig kunskap och resurser vid bemötande av barn som anhörig, vilket kan åtgärdas med mer utbildning och vidare forskning av problemområdet.

Att som barn förlora en förälder i en för tidig död är något av det mest dramatiska som kan hända ett barn. Hur reaktionerna yttrar sig beror på flera faktorer såsom barnets inre sårbarhet, ålder och omgivningens påverkan. Om en förälder drabbas och dör av en allvarlig sjukdom löper barn som anhöriga större risk för psykisk ohälsa. Studiens syfte är att belysa distriktsköterskans upplevelse av att möta barn som är anhörig till en förälder som vårdas palliativt i hemmet. För att svara på studiens syfte valdes en kvalitativ design med induktiv ansats. Åtta intervjuer inkluderades i resultatet. Studiens resultat visar att mötet med barn som anhöriga ofta är en stor utmaning för distriktssköterskan. Flera apsekter influerade mötet såsom osäkerhet hos distriktssköterskan, att föräldrarna eller barnen inverkar på mötet men också vilken kunskap och erfarenhet distriktsköterskan besitter. Vidare belyses vikten av att våga ta ansvar för att skapa kontakt med barnet och främja delaktighet.  Tidigare forskning om sjuksköterskors upplevelser inom den kliniska verksamheten stämmer till viss del överens med studiens resultat. Resultatet visar att distriktssköterskorna sätter värde i och önskar utbildning, personalstöd och tydliga riktlinjer för att känna sig trygga i att kunna möta barn till en förälder som vårdas palliativt i hemmet. Författarna vill lyfta att det är av stor vikt att distriktssköterskorna aktivt arbetar för att tidigt identifiera barn som är  anhörig när en förälder vårdas palliativt i hemmet. Detta för att distriktssköterskorna i hemsjukvården ska kunna arbeta för en hållbar utveckling gällande en framtid med minskad risk för psykisk ohälsa för dessa barn.

Bakgrund: Trots barns rätt till information, råd och stöd vid en förälders sjukdom går barn miste om hjälp. Lagen lyfter att barns behov särskilt ska beaktas och ”barnets bästa” ska gälla i alla åtgärder som rör barn. Trots det uppger vårdpersonalen att tidsbrist, bristande rutiner, erfarenhet och intresse för barn, påverkar bemötandet av barn. Barn till sjuka föräldrar löper en större risk att drabbas av oro, stressymptom och depression jämfört med jämnåriga.  Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva barns erfarenheter av en sjuk förälder. Metod: En litteraturstudie utfördes med deskriptiv design och kvalitativ ansats. Studiens resultat är baserat på 15 originalartiklar, från databaserna Cinahl och PubMed. Huvudresultat: Barns erfarenheter av en sjuk förälder, är en förälder som inte känns igen och barnet tar en föräldraroll till sin sjuka, frånvarande förälder, ibland med förändrat humör. När den friska familjen blivit sjuk, tar barn ett vuxenansvar för familjen och samtal hemma blir viktigt. Vården upplevs utelämna barn, med otillräcklig information och att ej bli sedd. En ständig oro finns för föräldern, med svåra känslor, men också nya perspektiv, förhållningssätt och samhörighet.  Slutsats: Barn erfarenheter av en sjuk förälder är av en förälder och familj som inte längre går att känna igen, där barn tar på sig ett stort ansvar. Kommunikation är viktig, likaså att bli sedd, förstådd och få möjlighet till återhämtning. Barns erfarenheter av en sjuk förälder, är viktig information till all vårdpersonal, för att bidra med rätt hjälp och underlätta för barn som har en sjuk förälder. / Background: Despite children's right to support in the event of a parent's illness, children are deprived of help. The law states that children's needs must be given special consideration in all measures concerning children. Despite this, the healthcare professionals state that a lack of routines and experience may affect the treatment of children. Children of sick parents are at a greater risk of stress symptoms compared to their peers. Aim: The aim of this literature review was to describe children's experiences of a sick parent. Methods: A qualitative literature review with a descriptive design, based on 15 original articles from the Cinahl and PubMed.  Main results: Children's experiences of a sick parent are of one who isn`t recognizable, where children become the parent of their parent. Children take on responsibility for the family and communication in the family becomes important. The healthcare is perceived as leaving children out, with insufficient information and the experience of not being seen. Children carry a constant concern for the parent, which manifests as difficult feelings, new perspectives and attitudes. Conclusion: Children's experiences of a sick parent are of a parent and family that can no longer be recognized, where children take on a great deal of responsibility. Communication is important, as is being seen, understood and given the opportunity to recover. Children's experiences of a sick parent are important information for all healthcare personnel, in order to contribute with the right help and make it easier for children who have a sick parent.

Syftet har varit att undersöka och skapa en fördjupad förståelse för hur kuratorer inom psykiatrin upplever sitt arbete med att stödja barn som anhöriga till förälder med psykisk sjukdom/ohälsa. Utifrån ett kombinerat urval bestående av målinriktat urval och bekvämlighetsurval rekryterades fem respondenter från två orter i Sverige. Kvalitativ metod har använts bestående av semistrukturerade intervjuer, vilka analyserats med tematisk analys. Resultaten visar att kuratorer arbetar på olika sätt med att ge stöd till barn som anhörig till förälder med psykisk ohälsa/sjukdom. Hinder som identifierats handlar om dels om förhållningssätt i form av fokus på de vuxna klienterna och rädsla för att bryta en allians till klienten om för mycket fokus läggs på ett barnperspektiv. Ett annat hinder är enligt kuratorerna resursbrist. Möjligheter som lyfts utgörs av förebyggande arbete. Slutsatserna från denna studie visar att kuratorers arbete med att stödja barn är komplext och att det kan behövas utvecklingsarbete för att komma till rätta med hinder och öka möjligheter att stödja barn som är anhörig till förälder med psykisk ohälsa/sjukdom. / The purpose of this study has been to investigate and provide an in-depth understanding of how counselors in psychiatry experience their work in supporting children as relatives of parents with mental illness/ill health. Based on a combined sample consisting of goal-oriented selection and convenience selection, five respondents were recruited from two locations in Sweden. A qualitative method has been used consisting of semi-structured interviews, and a thematic analysis has been carried out. The results show that counselors work in several different ways to provide support to children to a parent with mental ill-health/mental illness. Obstacles regarding providing support to children is a predominant focus on adults, fear of breaking an alliance with the adult client, and lack of resources. The results also show that the councelors’ view of opportunities is about preventive work. The conclusion from this study is that providing support to children is complex, and that development of work practices may be needed to come to terms with obstacles and create increased opportunities to support children to parents with mental ill health/mental illness.