Syftet med denna studie är att undersöka och få en bättre förståelse för hur barnombuden inom vuxenpsykiatrin arbetar med barnperspektivet och hur barnombuden uppfattar sina möjligheter och begränsningar i att uppmärksamma barn som anhöriga inom vuxenpsykiatrin. Studien inriktar sig på Region Skånes barnombud och studiens empiriska material bygger på sex semistrukturerade intervjuer med barnombud runt om i Skåne. Vi har analyserat vårt material med hjälp av tidigare forskning inom området samt professionalisering och handlingsutrymme. Resultatet av studien visar på att barnombudens roll ser olika ut beroende på vilken kommun de verkar inom, men även hur barnombudet själv väljer att utforma sitt uppdrag med hjälp av sitt handlingsutrymme. Det framkom också av studien att det fanns en del begränsningar i arbetet med ett barnperspektiv inom vuxenpsykiatrin. Dels fanns begränsningar inom organisationen och dels ansågs barnfrågan vara ett känsligt ämne att ta upp med föräldrarna. Främst berodde det på föreställningar om hur föräldern skulle reagera, då barnombuden ofta mött positiva reaktioner och lättnad då de pratat med föräldern om barnens situation och behov. Vuxenpsykiatrin är en verksamhet som är inriktad på vuxna vilket gör det trögt att implementera ett barnperspektiv i en sådan verksamhet. Barnombuden konkurrerar även med andra starka professioner i en verksamhet som är individuellt inriktad vilket är ännu en utmaning för arbetet. Det framkom ur intervjuerna att ett mer familjeorienterat arbetssätt för alla professioner inom vuxenpsykiatrin hade gjort det enklare att uppmärksamma barnen som anhöriga. Risk och skyddsfaktorer var centrala begrepp att tala med föräldern om och att hjälpa föräldern att sätta ord på sin sjukdom. Det var även av stor vikt att informera barnen om sjukdomen och avlasta barnen från skuld och skam. / The purpose of this study is to investigate and gain a better understanding of how the child representatives in adult psychiatry work with the child perspective and how they perceive their opportunities and limitations in acknowledging children as relatives in adult psychiatry. The study focuses on Region Skåne's child representatives and the study's empirical material is based on six semi-structured interviews with child representatives around Skåne. The material is analyzed with the help of previous research in the field as well as professionalization and discretion. The results of the study show that the role of the child representative varies depending on which municipality they work for, but also how the child representative decides to form their assignment with the help of their discretion. It also emerged from the study that the work with the child perspective in adult psychiatry had some limitations. Partly because of the organizational restrictions, but also because the child matter was considered a sensitive subject to discuss with the parents. This was mainly due to a conception of how the parent would react, when in reality, the child representatives often met positive reactions and relief when they talked to the parent about the child's situation and needs. The work of implementing a child perspective in adult psychiatry is moving slow, due to the fact that the operation is so heavily focused on the adult perspective. The child representative also contends with other substantial professions in an operation that is focused on the individual, which is another challenge in their work. The interviews revealed that a more family-oriented way of working for all professions in adult psychiatry would help to acknowledge children as relatives. Risk and protection factors were key concepts to discuss with the parent, as well as helping the parent to put their mental illness into words. It was also of great importance to inform the children about mental illness and how it works, as it will relieve the children of guilt and shame.

Utifrån yrkesverksammas beskrivningar som analyseras med hjälp av tidigare forskning och teori syftar studien till att bidra med kunskap som kan främja arbetet med barn som anhöriga inom vuxenpsykiatrin. Denna kvalitativa studie baseras på empiriska studier från sjukvårdspersonal inom vuxenpsykiatrin inom landstinget Region Kronoberg. Studien visar att barn som anhöriga idag i första hand uppmärksammas genom att erbjuda stöd till föräldrarna, genom en orosanmälning till socialtjänsten eller genom en familjeintervention. Stödinsatserna utformas, enligt sjukvårdspersonalen, inte utifrån vilken psykisk sjukdom som är närvarande. Familjens övriga situation spelar, enligt sjukvårdspersonal, roll för om en insats ska erbjudas och huruvida det finns grund till oro. Arbetet med barn som anhöriga till en förälder med en psykisk sjukdom präglas av möjligheter i främjande av psykisk hälsa hos en tydligt utsatt riskgrupp, men hotas av resursbrister.

Psykisk ohälsa ökar bland unga vuxna och därtill behovet av att olika aktörer samverkar. Barn- och ungdomspsykiatrin arbetar med barn- och ungdomar som har psykisk ohälsa. Ungdomar som är i behov av fortsatt psykiatrisk vård överlämnas till vuxenpsykiatrin efter 18års ålder. Överlämningen från barn- och ungdomspsykiatrin tenderar att bli särskilt svår för ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors uppfattningar om överlämning från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer genomfördes. Totalt intervjuades åtta sjuksköterskor yrkesverksamma inom barn-och ungdomspsykiatrin eller vuxenpsykiatrin. Intervjuerna analyserades med konventionell innehållsanalys och manifest ansats. Resultat: Tre kategorier som svarade på syftet identifierades, nämligen oklara direktiv, vuxen på en dag och en god process. Slutsats: Bristande överlämning var en återkommande uppfattning bland sjuksköterskorna men också en oro över att ungdomarna inte var redo för överlämningen vid 18års ålder. Ökat samarbete från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin var önskvärt av samtliga sjuksköterskor för att säkerställa patientsäkerheten. / Mental illness is increasing among young adults and the need for different actors working together. Child and adolescent psychiatry work with children and adolescents who have mental illness. Young people who need continued psychiatric care are transmitted to adult psychiatry after 18 years of age. The transition from child and adolescent psychiatry to adult psychiatry tends to be particularly difficult for adolescents with neuropsychiatric disabilities. Aim: The aim was to examine nurse’s perceptions of the transition from child- and adolescent psychiatry to general adult psychiatry. Method: A qualitative interview study with semi-structured interviews was conducted. In total, eight nurses working in child and adolescent psychiatry or adult psychiatry were interviewed. The interviews were inductively analysed with conventional content analysis and a manifest approach. Result: Three categories that responded to the aim were identified; unclear directives, adult in one day and a good process. Conclusion: Deficient transition was a recurring opinion among nurses, but also a concern that young people were not ready for transition at the age of 18. Increased collaboration from child- and adolescent psychiatry to adult psychiatry was desired by all nurses in order to ensure patient safety

Bakgrund: Ett patientfokuserat vårdande innebär att även patientens närstående inkluderas i vården. Vilka som är närstående definieras av patienten och vilka hen väljer ut som viktiga personer i sitt liv. Närstående ser sig som viktiga informationskällor till individer som lever med psykisk ohälsa. Studier visar att hela deras tillvaro förändras och att hela familjen påverkas när någon insjuknar i psykisk ohälsa. Det är därmed av vikt att vårdpersonalen gör de närstående delaktiga i den vuxenpsykiatriska vården. Syfte: Syftet med denna studien är att undersöka vårdpersonalens upplevelse av att inkludera närstående inom vuxenpsykiatrisk öppenvård.  Metod: En kvalitativ studie är gjord och semistrukturerade intervjuer har genomförts med vårdpersonal som arbetar inom vuxenpsykiatrisk öppenvård. Vårdpersonalen bestod av sju specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård, två sjuksköterskor och sex skötare. Insamlad data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Vårdpersonalen uttryckte att det är av vikt att medvetandegöra och skapa en förståelse för närståendes situation, med en god relation upplevdes omvårdnadsarbetet betydligt lättare när det gäller att stödja patienten på rätt sätt. Vårdpersonalen uppmärksammade även närståendes behov av stöd och information. Det upplevdes även finnas en del utmaningar när det kom till att inkludera närstående i den vuxenpsykiatriska öppenvården.  Slutsats: Ett samarbete mellan patient, närstående och vårdpersonal underlättas om de närstående inkluderas i den vuxenpsykiatriska öppenvården. Studien kan användas som inspiration för utveckling av närståendearbete inom såväl psykiatrisk som somatisk vård. För att närståendearbetet ska kunna utvecklas vore det gynnsamt om stöd kom från verksamheten så att ett samarbete med närstående kan prioriteras på organisationsnivå. / Background: A patient-focused care means that the patient's relatives are also included in the care. Those who are related are defined by the patient and who choose them as important persons in their life. Related parties see themselves as important sources of information for individuals living with mental illness. Studies show that their entire life is changing and that the whole family is affected when someone falls ill in mental illness. It is therefore important that the healthcare staff participate in the adolescent psychiatric care. Aim: The aim of this study is to investigate the healthcare staff's experience of including close relatives in adult psychiatric outpatient care. Methodology: A qualitative study is done and semi-structured interviews have been conducted with healthcare professionals working in adult psychiatric outpatient care. The healthcare staff consisted of seven specialist nurses in psychiatric care, two general nurses and six caregivers. Collected data was analyzed with a qualitative content analysis. Result: The healthcare staff stated that it is important to raise awareness and create an understanding of the situation of close relatives, with a good relationship, the nursing work was felt much easier when it came to supporting the patient in the right way. The healthcare staff also noticed the relatives' need for support and information. There were also some challenges encountered when it came to including relatives in the adult psychiatric outpatient care. Conclusion: Collaboration between the patient, related persons and healthcare staff is facilitated if the related parties are included in the adult psychiatric outpatient care. The study can be used as inspiration for the development of close family work in both psychiatric and somatic care. In order for the related party work to be able to develop, it would be beneficial if support came from the business so that cooperation with related parties can be prioritized at the organizational level.