Syftet med denna studie är att undersöka och få en bättre förståelse för hur barnombuden inom vuxenpsykiatrin arbetar med barnperspektivet och hur barnombuden uppfattar sina möjligheter och begränsningar i att uppmärksamma barn som anhöriga inom vuxenpsykiatrin. Studien inriktar sig på Region Skånes barnombud och studiens empiriska material bygger på sex semistrukturerade intervjuer med barnombud runt om i Skåne. Vi har analyserat vårt material med hjälp av tidigare forskning inom området samt professionalisering och handlingsutrymme. Resultatet av studien visar på att barnombudens roll ser olika ut beroende på vilken kommun de verkar inom, men även hur barnombudet själv väljer att utforma sitt uppdrag med hjälp av sitt handlingsutrymme. Det framkom också av studien att det fanns en del begränsningar i arbetet med ett barnperspektiv inom vuxenpsykiatrin. Dels fanns begränsningar inom organisationen och dels ansågs barnfrågan vara ett känsligt ämne att ta upp med föräldrarna. Främst berodde det på föreställningar om hur föräldern skulle reagera, då barnombuden ofta mött positiva reaktioner och lättnad då de pratat med föräldern om barnens situation och behov. Vuxenpsykiatrin är en verksamhet som är inriktad på vuxna vilket gör det trögt att implementera ett barnperspektiv i en sådan verksamhet. Barnombuden konkurrerar även med andra starka professioner i en verksamhet som är individuellt inriktad vilket är ännu en utmaning för arbetet. Det framkom ur intervjuerna att ett mer familjeorienterat arbetssätt för alla professioner inom vuxenpsykiatrin hade gjort det enklare att uppmärksamma barnen som anhöriga. Risk och skyddsfaktorer var centrala begrepp att tala med föräldern om och att hjälpa föräldern att sätta ord på sin sjukdom. Det var även av stor vikt att informera barnen om sjukdomen och avlasta barnen från skuld och skam. / The purpose of this study is to investigate and gain a better understanding of how the child representatives in adult psychiatry work with the child perspective and how they perceive their opportunities and limitations in acknowledging children as relatives in adult psychiatry. The study focuses on Region Skåne's child representatives and the study's empirical material is based on six semi-structured interviews with child representatives around Skåne. The material is analyzed with the help of previous research in the field as well as professionalization and discretion. The results of the study show that the role of the child representative varies depending on which municipality they work for, but also how the child representative decides to form their assignment with the help of their discretion. It also emerged from the study that the work with the child perspective in adult psychiatry had some limitations. Partly because of the organizational restrictions, but also because the child matter was considered a sensitive subject to discuss with the parents. This was mainly due to a conception of how the parent would react, when in reality, the child representatives often met positive reactions and relief when they talked to the parent about the child's situation and needs. The work of implementing a child perspective in adult psychiatry is moving slow, due to the fact that the operation is so heavily focused on the adult perspective. The child representative also contends with other substantial professions in an operation that is focused on the individual, which is another challenge in their work. The interviews revealed that a more family-oriented way of working for all professions in adult psychiatry would help to acknowledge children as relatives. Risk and protection factors were key concepts to discuss with the parent, as well as helping the parent to put their mental illness into words. It was also of great importance to inform the children about mental illness and how it works, as it will relieve the children of guilt and shame.

Bakgrund: Många barn lever med en cancersjuk förälder. Dessa barn görs idag inte tillräckligt delaktiga i sin förälders vård vilket leder till oro och lidande. Syfte: Belysa barns upplevelser av att vara anhörig till förälder med cancersjukdom. Metod: En litteraturöversikt över kvalitativ forskning. Resultat: Fyra teman och tolv subteman framkom. Barnen upplever oro och ångest relaterat till sin förälders cancerdiagnos. De upplever att de inte blir delaktiga och får tillräcklig information från vården. Livet kastas om och en ny vardag tar form. Förälderns cancerdiagnos för inte bara med sig negativa känslor utan barnen upplever även positiva effekter i form av nya insikter på livet, de lever hälsosammare och skapar djupare relationer. Slutsatser: Det finns ett tydligt utbildningsgap och avsaknad av rutiner kring att möta barn som anhörig inom vården. Barnens upplevelser kan även överföras på barn som anhöriga till föräldrar med andra allvarliga sjukdomar. / Background: Many children live with a parent with cancer. Currently, these children are not participating in the care of their parent, which leads to unnecessary worrying and suffering. Aim: Highlight the experience of being a dependent of a parent with cancer. Method: A literature review of qualitative research. Results: Four themes and twelve subthemes were found. The research reveals that children experience worry and anxiety concerning their parent’s cancer diagnosis. They feel excluded and that the information they receive from the health provider is insufficient. Life is turned upside down and a new normal dawns. The parent’s cancer diagnosis does not only bring out negative feelings. The children also experience positive effects, such as new insights about life, they become healthier and create stronger relationships. Conclusion: There is a clear educational gap and lack of routines in the meeting with children as relative in healthcare. The children´s experiences are transferable to children dependent on parents with other serious conditions.