<p>Magisteruppsats i musikpedagogik / inriktning musikterapi (80 poäng)</p>

Studiens syfte var att undersöka hur och i vilken omfattning som ett barnperspektiv tillämpas i vuxenpsykiatrisk verksamhet. Frågeställningarna var:   Hur      uppmärksammas barn till vuxna med psykisk sjukdom inom vuxenpsykiatrin? Hur      uppfattar professionella sina möjligheter och begränsningar att uppmärksamma      barn till psykiskt sjuka föräldrar?   Kvalitativa intervjuer genomfördes och Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori användes för att beskriva hur barnperspektivet kan uppmärksammas på olika nivåer. Vi fann att barnperspektivet beaktades i form av samtal med patient om föräldraskapet och barnets situation samt enskilt med barnet. Detta är dock väldigt personberoende och inte styrt av rutiner på enheterna och skiljer sig mellan enheterna där psykosenheten träffar barn i större utsträckning. Enheterna erbjuder patientens barn gruppverksamhet hos socialtjänsten och här sker samverkan medan övrig samverkan är nästan obefintlig. De professionella känner till gällande lagar och riktlinjer men begränsningar är bristande rutiner och motstånd från patienter.

Bakgrund Att som barn vara närstående till någon med psykisk sjukdom innebär en vardag som är oförutsägbar. Barnet tar på sig ett större ansvar än normalt och har behov av att få stöd för att kunna bearbeta och förstå det som händer. Genom att arbeta familjefokuserat kan hela familjen involveras och stödjas vilket ska ingå i sjuksköterskans arbete. Tidigare studier visar dock på att många barn känner sig bortglömda och att vårdpersonalen inte tar ansvar i att stödja barnen. Syfte Syftet var att beskriva faktorer som försvårar för sjuksköterskan att ge stöd till barn som närstående till patienter inom vuxenpsykiatrisk vård genom familjefokuserad omvårdnad. Metod Metoden som användes i denna studie var allmän litteraturöversikt. Sökningar efter vetenskapliga artiklar utfördes i CINAHL, PubMed och PsycINFO. Urvalskriterier för att artiklarna skulle inkluderas i resultatet var att de skulle ha ett abstrakt, vara expertgranskade och vara skrivna på svenska eller engelska. Genom manifest innehållsanalys identifierades teman. Resultat Faktorer som försvårade för sjuksköterskan att stödja närstående barn inom vuxenpsykiatrin genom familjefokuserad omvårdnad delades in i tre teman. Organisatoriska faktorer, sjuksköterskans och övrig vårdpersonals kompetens och inställning samt påverkande faktorer från patienten, familjen och barnet. Bristande kunskap och utbildning var en faktor som hade stor påverkan på att stödet från vårdpersonalen uteblev. Slutsats De faktorer som identifierades minskar och kan utesluta sjuksköterskans stöd till närstående barn i vuxenpsykiatrin. För att kunna genomföra förändringar krävs organisatoriska åtgärder, ändrad inställning hos personal och utbildning i familjefokuserad omvårdnad.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan bland unga har ökat de senaste två decennierna. Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, ansvarar för den specialiserade psykiatriska vården för de under 18 år medan vuxenpsykiatrin har ansvaret för de som blivit myndiga. Det finns stora skillnader mellan BUP och vuxenpsykiatrin och övergången mellan vårdformerna innebär en process för de unga vuxna, vilket kan beskrivas i termer av transition.  Syfte: Syftet var att undersöka patienternas beskrivna upplevelser av överföring från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med systematisk ansats. Resultat: Resultatet baseras på 13 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design som sammantaget tydliggör tre övergripande teman som beskriver förändring. De unga vuxna beskriver förändrat ansvar, förändrade relationer samt förändrad identitet till följd av övergången mellan BUP och vuxenpsykiatrin. Slutsats: De unga vuxna beskriver bristande information, ostabila vårdrelationer och en ökad känsla av hopplöshet under transitionen. Fram till att de etablerat en tillitsfull kontakt finns en ökad risk att de unga vuxna faller ur vårdsystemet. En viktig faktor för att säkerställa kontinuitet är att det finns närvarande sjuksköterskor som stöd innan, under och efter transitionen. I detta avseende finns strukturell och individuell förbättringspotential som kräver forskning och metodutveckling.

Utifrån yrkesverksammas beskrivningar som analyseras med hjälp av tidigare forskning och teori syftar studien till att bidra med kunskap som kan främja arbetet med barn som anhöriga inom vuxenpsykiatrin. Denna kvalitativa studie baseras på empiriska studier från sjukvårdspersonal inom vuxenpsykiatrin inom landstinget Region Kronoberg. Studien visar att barn som anhöriga idag i första hand uppmärksammas genom att erbjuda stöd till föräldrarna, genom en orosanmälning till socialtjänsten eller genom en familjeintervention. Stödinsatserna utformas, enligt sjukvårdspersonalen, inte utifrån vilken psykisk sjukdom som är närvarande. Familjens övriga situation spelar, enligt sjukvårdspersonal, roll för om en insats ska erbjudas och huruvida det finns grund till oro. Arbetet med barn som anhöriga till en förälder med en psykisk sjukdom präglas av möjligheter i främjande av psykisk hälsa hos en tydligt utsatt riskgrupp, men hotas av resursbrister.