Närstående inom vården utgör en samhällsbärande funktion och utan deras insatser skulle samhället ha svårt att tillgodose befolkningens behov av vård och omsorg. Närstående upplever svårigheter att påverka beslut som tas inom psykiatrisk vård. Det är därför av vikt att inhämta kunskap om detta område för att kunna utveckla närståendes roll i vården. Syftet med studien var att beskriva erfarenheter av delaktighet i beslut inom vuxenpsykiatrisk vård hos närstående till individer med långvarig psykisk ohälsa. Studien är en kvalitativ fokusgruppsstudie med induktiv ansats (N=8). Resultatet visar att närståendes möjlighet till delaktighet påverkas av bland annat sekretess, vårdens och patientens förhållningssätt, tillgängligheten, informationsutbytet samt graden av samarbete. Konklusionen är att det förekommer en hel del hinder för närståendes delaktighet både i relationen till vården och till patienten. Vidare forskning kring närståendeperspektivet i psykiatrisk hälso- och sjukvård kan tillföra kunskap kring vilka faktorer som påverkar upplevelsen av delaktighet hos närstående. Denna kunskap i sin tur kan bidra till att närstående får en mer aktiv roll i den psykiatriska vården. / Shared decision making/delat beslutsfattande

Title: Nurses´ Experience of Triage Process in the Psychiatric A & E Department for Adults Author: Miljatovic, Milos Department: School of Life Sciences, University of Skövde Course: Degree of Bachelor of Science in Nursing, Thesis in Nursing Care, 15 ECTS Supervisor: - Examiner: Brovall, Maria Pages: 23 Keywords: Triage, Nurse, Psychiatric A & E Department for Adults, Triage scale Background: In the beginning of 21st century some psychiatric A & E departments in Sweden have introduced triage process and psychiatric triage scales. The aim was to meet the growing numbers of patients with mental health problems attending psychiatric A & E departments, in order to shorten waiting and transit times. Aim: The aim of the study was to illustrate nurses´ experiences of triage process in the psychiatric A & E department. Method: Qualitative empirical study was conducted. Results: Three categories were identified: Triage process creates confidence, Obstacles in triage assessment, Possibilities for improved patient care through triage process; and six subcategories: Aid and support in having an assessment tool, Sense of comradeship, Getting possibility to take answer and show the competence, Deficiencies with assessment tool, Sense of inadequateness due to long waiting times to physician, Sense of ambiguity during the triage process. Discussion: Safe triage process is needed to achieve quality care in the psychiatric A & E department, thus it is important that nurses have adequate triage scale, and the results suggest that it is important for nurses to have an adequate triage scale which makes it easier for nurses in nursing care. / Bakgrund: Vissa svenska vuxenpsykiatriska akutmottagningar har i början av 2000-taletinfört triageprocess och triageskalor för att kunna möta det ökade vårdbehovet blandpatienter med psykiska problem. Syftet med införandet av triageprocessen var att kortaväntetider och genomlöpstider på mottagningar.Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av triageprocessen påen vuxenpsykiatrisk akutmottagning.Metod: Som metod valdes kvalitativ empirisk studie.Resultat: Tre kategorier identifierades: triageprocess skapar en trygghet, hinder itriageprocessen, möjligheter till förbättrad omvårdnad genom triageprocessen; och sexsubkategorier: hjälp och stöd genom ett bedömningsinstrument, känsla av kollegialitet, fåmöjlighet att ta ansvar och visa sitt kunnande, brister med bedömningsinstrumentet, känslaav otillräcklighet vid långa väntetider till läkaren, känsla av otydlighet iförbättringsprocessen.Diskussion: En trygg triageprocess behövs för att uppnå god omvårdnad på envuxenpsykiatrisk akutmottagning, och resultatet tyder på att det är viktigt attsjuksköterskor har en adekvat triageskala som underlättar i omvårdnadsarbetet.

Bakgrund: Inom psykiatrisk omvårdnad används stödjande samtal som en omvårdnadsåtgärd. Det har framkommit i forskning att patienter upplever god effekt av stödjande samtal. Däremot saknas det forskning kring vad ett stödjande samtal är, utifrån psykiatrisjuksköterskans perspektiv. Syfte: Syftet med studien var att belysa vad ett stödjande samtal är utifrån psykiatrisjuksköterskans perspektiv. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts. Datamaterialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Psykiatrisjuksköterskor inom vuxenpsykiatrisk öppenvård har intervjuats i två regioner i sydvästra Sverige. Tio stycken semistrukturerade intervjuer har genomförts. Resultat: I resultatet framkommer att psykiatrisjuksköterskor anser att det stödjande samtalet ska stärka och identifiera patientens egna resurser. Relationen mellan psykiatrisjuksköterskan och patienten är betydelsefull. Det stödjande samtalet beskrivs som otydligt, saknar struktur och syfte samt tenderar att ha en låg status då det ibland används i väntan på annan behandling. Samtidigt framkommer att det finns en stor frihet med det stödjande samtalet då det inte behöver anpassas till ramar som i en terapi. Konklusion: Det stödjande samtalet är en betydelsefull uppgift där psykiatrisjuksköterskan är bäst lämpad att utföra samtalet. Detta på grund av det omvårdnadsperspektiv psykiatrisjuksköterskan besitter. Det stödjande samtalet är en insats som bör prioriteras inom den vuxenpsykiatriska öppenvården. / Background: In psychiatric nursing, supportive conversations are used as a nursing measure. Research has shown that patients experience a good effect of supportive conversations. On the other hand, there is a lack of research on what a supportive conversation is from the psychiatric nurse's perspective. Aim: The aim of this study was to shed light on what a supportive conversation is from the psychiatric nurse's perspective. Method: Qualitative method with inductive approach has been used. The data material has been analyzed with qualitative content analysis. Psychiatric nurses in adult psychiatric outpatient care have been interviewed in two regions in southwest of Sweden. Ten semi-structured interviews were conducted. Result: The results show that psychiatric nurses believe that the supportive conversation should strengthen and identify the patient's own resources. The relationship between the psychiatric nurse and the patient is of great importance. The supportive conversation is described as unclear, lacks structure and purpose and tends to have a low status as it is sometimes used while the patient is waiting for other treatment. At the same time, it becomes clear that supportive conversation offers a great deal of freedom as it does not need to be adapted to the framework as in a therapy. Conclusion: The supportive conversation is an important task where the psychiatric nurse is best suited to carry out the conversation. This is due to the nursing perspective of the psychiatric nurse. The supportive conversation is an initiative that should be prioritized in adult psychiatric outpatient care.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar och den vuxenpsykiatriska heldygnsvården har stor press på sig, både utifrån personalbrist, ökat behov och efterfrågan av personcentrerad vård samt med ett ansvar att behandla och möta ett brett spektrum av komplicerade psykiatriska diagnoser och tillstånd. Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård besitter ofta stor kunskap och erfarenhet och kan bidra till att stärka vården men får inte alltid utrymme att kliva fram och ta det ansvar som professionen representerar. Rebellsjuksköterskor kan genom sitt driv, patientfokuserade och ledande egenskaper bana väg för andra sjuksköterskor att våga kliva fram och ta sitt professionella ansvar, samt bidra till en positiv utveckling av en säker, personcentrerad vård. Denna studie vill öka kunskapen kring erfarenheter av rebelledarskap för att skapa större förståelse för hur detta kan främjas och användas för att bidra till utvecklingen av vården. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av rebelledarskap i vuxenpsykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien har genomförts med deskriptiv design och kvalitativ ansats. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor med erfarenhet av rebelledarskap inom vuxenpsykiatrisk heldygnsvård i Sverige och har analyserats med en induktiv, kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen mynnade ut i tre huvudkategorier: att rebelledarskap kan vara en ensam resa på en väg kantad av utmaningar, att rebelledarskap kan driva verksamheten framåt och stärka en personcentrerad vård, samt att rebelledarskap är en inre drivkraft som utgår från profession och kompetens. Slutsats: Genom sitt driv att förbättra vården och hitta mer individanpassade lösningar utifrån patientens unika omvårdnadsbehov kan rebellsjuksköterskan utgöra en viktig resurs för utvecklandet av en mer personcentrerad psykiatrisk heldygnsvård. Mer forskning behövs för att klargöra hur rebellsjuksköterskans insatser påverkar patienternas återhämtning, samt för att potentiellt kunna bidra till en tydligare arbetsbeskrivning för sjuksköterskor inom vuxenpsykiatrisk heldygnsvård.

Bakgrund: Ett patientfokuserat vårdande innebär att även patientens närstående inkluderas i vården. Vilka som är närstående definieras av patienten och vilka hen väljer ut som viktiga personer i sitt liv. Närstående ser sig som viktiga informationskällor till individer som lever med psykisk ohälsa. Studier visar att hela deras tillvaro förändras och att hela familjen påverkas när någon insjuknar i psykisk ohälsa. Det är därmed av vikt att vårdpersonalen gör de närstående delaktiga i den vuxenpsykiatriska vården. Syfte: Syftet med denna studien är att undersöka vårdpersonalens upplevelse av att inkludera närstående inom vuxenpsykiatrisk öppenvård.  Metod: En kvalitativ studie är gjord och semistrukturerade intervjuer har genomförts med vårdpersonal som arbetar inom vuxenpsykiatrisk öppenvård. Vårdpersonalen bestod av sju specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård, två sjuksköterskor och sex skötare. Insamlad data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Vårdpersonalen uttryckte att det är av vikt att medvetandegöra och skapa en förståelse för närståendes situation, med en god relation upplevdes omvårdnadsarbetet betydligt lättare när det gäller att stödja patienten på rätt sätt. Vårdpersonalen uppmärksammade även närståendes behov av stöd och information. Det upplevdes även finnas en del utmaningar när det kom till att inkludera närstående i den vuxenpsykiatriska öppenvården.  Slutsats: Ett samarbete mellan patient, närstående och vårdpersonal underlättas om de närstående inkluderas i den vuxenpsykiatriska öppenvården. Studien kan användas som inspiration för utveckling av närståendearbete inom såväl psykiatrisk som somatisk vård. För att närståendearbetet ska kunna utvecklas vore det gynnsamt om stöd kom från verksamheten så att ett samarbete med närstående kan prioriteras på organisationsnivå. / Background: A patient-focused care means that the patient's relatives are also included in the care. Those who are related are defined by the patient and who choose them as important persons in their life. Related parties see themselves as important sources of information for individuals living with mental illness. Studies show that their entire life is changing and that the whole family is affected when someone falls ill in mental illness. It is therefore important that the healthcare staff participate in the adolescent psychiatric care. Aim: The aim of this study is to investigate the healthcare staff's experience of including close relatives in adult psychiatric outpatient care. Methodology: A qualitative study is done and semi-structured interviews have been conducted with healthcare professionals working in adult psychiatric outpatient care. The healthcare staff consisted of seven specialist nurses in psychiatric care, two general nurses and six caregivers. Collected data was analyzed with a qualitative content analysis. Result: The healthcare staff stated that it is important to raise awareness and create an understanding of the situation of close relatives, with a good relationship, the nursing work was felt much easier when it came to supporting the patient in the right way. The healthcare staff also noticed the relatives' need for support and information. There were also some challenges encountered when it came to including relatives in the adult psychiatric outpatient care. Conclusion: Collaboration between the patient, related persons and healthcare staff is facilitated if the related parties are included in the adult psychiatric outpatient care. The study can be used as inspiration for the development of close family work in both psychiatric and somatic care. In order for the related party work to be able to develop, it would be beneficial if support came from the business so that cooperation with related parties can be prioritized at the organizational level.

Psykisk ohälsa är ett globalt problem och unga vuxna är en särskilt utsatt grupp. Mental Health Literacy (MHL) är en modell som innefattar fyra komponenter avseende psykisk hälsa och ohälsa. God MHL bidrar till att stärka psykisk hälsa och kan vara en förutsättning för tidig upptäckt och behandling av psykisk ohälsa, det är därför viktigt med en större förståelse för unga vuxnas MHL ur ett omvårdnadsperspektiv. Syftet med studien var att undersöka specialistsjuksköterskors erfarenheter av unga vuxnas MHL. En kvalitativ metod med abduktiv ansats användes. Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes på allmänpsykiatriska specialistmottagningar för vuxna och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom fyra teman: erfarenheter av unga vuxnas förståelse att kunna uppnå och upprätthålla god psykisk hälsa, erfarenheter av unga vuxnas förståelse för psykiatriska tillstånd och hur de behandlas, erfarenheter av unga vuxnas upplevelse av stigma relaterat till psykisk ohälsa samt erfarenheter av unga vuxnas hjälpsökande. Unga vuxna har en ökad kunskapsnivå gällande psykiatriska tillstånd men en bristfällig förmåga att omsätta kunskapen till ett adekvat självomhändertagande. Vissa diagnoser var mer stigmatiserande och det fanns oklarheter angående hjälpsökande. Sjukvårdens kunskap om unga vuxnas MHL behöver förbättras för att främja god personcentrerad omvårdnad. Forskning inriktad på implementering av personcentrerad psykiatrisk vård behövs. / Mental illness is a global problem, and young adults is a vulnerable group. Mental Health Literacy (MHL) is a model that includes four components relating to mental health and illness. High levels of MHL contributes to strengthening mental health, can prerequisite early detection and treatment of mental illness, it´s therefore important to increase understanding of young adults’ MHL from a nursing perspective. The aim of the study was to explore mental health nurses’ experiences of MHL among young adults. Qualitative method with an abductive approach was used. The datamaterial was analyzed with qualitative content analysis. Ten semi-structured were conducted at psychiatric specialist clinics for adults. The results showed four themes: experiences of young people’s understanding for obtaining and retaining mental health, experiences of young people’s understanding of mental illness, experiences of young people and stigma in relation to psychiatric conditions, and experiences of young people’s help-seeking. Young adults have an increased knowledge regarding psychiatric conditions but lack ability to convert the knowledge into adequate self-care. Some diagnoses are more stigmatizing, and there´s uncertainty where the young adults can receive help for their mental illness. The health care organization needs better knowledge of young adults' MHL to promote psychiatric person-centred care.