InledningDet finns många olika användningsområden och arbetssätt när det gäller diagnoser. Undermin verksamhetsförlagda utbildning har jag stött på olika sätt att använda dem på menframförallt har jag mötts av att eleverna gör diagnosen när de är klara med kapitlet och sedanarbetat vidare i läroboken. Ett annat sätt jag uppmärksammat är relativt vanligt är att vissaelever inte hinner göra diagnosen för att det är dags för klassen att gå vidare till nästa kapitel.Diagnoser blir en form av kontroll av elevers kunskap och är, för mig, nära förknippade medbedömningar. Därför är jag nyfiken på hur diagnoserna kan användas i just bedömningssyfteoch om de kan användas både summativt och formativt.SyfteSyftet med denna studie är att ge en bild av hur lärare använder sig av diagnoserna imatematikböckerna i grundskolans årskurs 1-3. Jag vill även ge en bild av ifall diagnosernapåverkar lärarnas bedömning av eleverna och i så fall även hur bedömningen påverkas.MetodI denna studie användes kvalitativa intervjuer som metod. Fyra lärare, alla verksamma iårskurserna 1-3, intervjuades i strävan om att få reda på hur de använder diagnoserna iläroböckerna i sin bedömning.ResultatResultatet i denna studie visar att alla lärare i studien låter sina elever göra diagnoserna iläroböckerna när eleverna kommit dit i kapitlet. Med hjälp av elevernas resultat pådiagnoserna kan lärarna planera sin undervisning och hur eleverna ska arbeta vidare efterdiagnosen. Tre av lärarna använder sig även av andra diagnoser för att skapa sig en bredarebild av var eleverna befinner sig i sitt lärande. Diagnoserna används både summativt ochformativt. Det summativa användningsområdet handlar om att diagnoserna, till viss del,påverkar det omdöme eleven får i slutet av en termin eller ett läsår. Det formativaanvändandet sker genom att lärarna planerar elevens fortsatta lärande och utveckling utifrånresultatet på diagnosen. Resultatet i studien visar också att två av de fyra lärarna menar attlärobokens diagnoser har betydelse för det omdöme de ger eleven. De andra två lärarna menaratt de påverkas mer av hur eleverna presterar på Skolverkets diagnosmaterial Diamant än vadlärobokens diagnoser påverkar dem.

Elever som börjar en klass i gymnasieskolan i Sverige kommer oftast från olika högstadieskolor. Deras skilda bakgrunder leder till att de har med sig skilda kunskaper till skolan. Detta har bidragit till att eleverna skriver en diagnos i matematik i början av gymnasiet för att läraren skall kunna kartlägga elevernas kunskaper. Vidare är syftet med diagnoserna att läraren skall kunna använda kartläggningen för att stödja eleverna och anpassa undervisningen efter deras behov. Syftet med detta examensarbete är att ur ett lärarperspektiv undersöka hur lärarna använder resultaten av matematikdiagnoserna för planering, undervisning, uppföljning och stöd. Ett andra syfte med studien är att få syn på hur diagnoserna kan användas i ett formativt syfte. Vi valde att undersöka våra frågor genom att skicka ut en enkät till samtliga matematiklärare på tre gymnasieskolor i en stad i södra Sverige. Vår studie genomförs utifrån en sociokulturell syn på lärandet med fokus på formativ bedömning.Resultatet visar att lärarna på de skolorna vi har undersökt har en relativt klar bild över vad syftet med matematikdiagnoserna är, även om det skiljer sig i detaljerna. Trots lärarnas medvetenhet om syftet framgår det i undersökningen att de inte använder resultaten av diagnoserna i undervisningen för att stödja eleverna i den utsträckningen som är möjligt. Däremot visar studiens resultat att samtliga lärare önskar att arbeta mer med diagnoserna formativt för att stödja eleverna samt att det största behovet för att kunna uppnå detta är mer tid.

Min studie kan bidra med att belysa vikten av att använda screening och diagnoser i matematik för att skapa en undervisning som möter alla elever. Att arbeta med att utveckla matematikundervisningen i skolan är högaktuellt då vi behöver vända den negativa trend som varit under de senaste åren. Syftet med mitt examensarbete är att skapa en bild av hur lärare arbetar med matematikscreening som en del i sin undervisning samt hur de arbetar vidare med resultaten som en del i en formativ matematikundervisning. Jag vill ta reda på hur vad lärare ser för syfte med matematikscreening och hur det kan användas för att utveckla undervisningen. Den teori som används i min analys är systemteori, att utifrån denna se helheter i det material jag samlat in i gruppsamtal med lärare. Jag har använt mig av halvstrukturerade intervjuer i grupp, dessa gruppsamtal har filmats och därefter transkriberats och analyserats. I min studie har det framkommit att screening och diagnoser ofta blir bedömda i de årskurser där eleverna får betyg. Det framkommer att screening och diagnoser anses viktiga för lärarna som ett utvärderingsverktyg, men också för att ta del av elevernas förkunskaper. Screening och diagnoser används också för att upptäcka elever i svårigheter, som ett verktyg för elevhälsans arbete. Elevhälsan använder också resultat och analys som utgångspunkt för sitt arbete med handledning av lärarna. Det framkommer också i studien att samtal mellan lärare är viktigt och att användandet av läromedel kan vara problematiskt. Användandet av läromedel kan försvåra arbetet med att individualisera samt att arbeta formativt i matematik. Studien visar vikten av att använda screening och diagnoser i matematik för att upptäcka samt uppmärksamma elever i behov av särskilt stöd och extra anpassningar. Vikten av att skapa en struktur kring arbetet med screening i matematik kan gynna framtida resultat i matematik och detta är en önskvärd utveckling inom svenskt skolväsen. Att använda screening i matematik hjälper elevhälsans strukturerade arbete för att arbeta proaktivt på både individ-, grupp- och organisationsnivå.