En fallstudie på en stor gymnasieskola i Stockholmsområdet genomfördes under HT-2016, genom en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie. Alla elva elever på skolan med ett accelererande eller berikande stöd i matematik, inom ramen för den egna klassen, ingår i studien tillsammans med deras åtta olika lärare. Totalt genomfördes 15 enskilda intervjuer med ljudupptagning. Syftet med den här studien har varit att fastställa hur det aktuella stödet för de matematiskt begåvade eleverna är utformat, på den aktuella skolan, samt hur stödet är relaterat till gymnasieskolans sju förmågor. Med matematiskt begåvade elever menas här de cirka 5% av Sveriges elever som enligt Skolverket har en särskild matematisk begåvning. Ett ytterligare syfte har varit att kartlägga i vilken utsträckning elever med stödet anser att det stöd de får är tillfredsställande för dem. Studien visar att det inte finns någon policy eller strategi, på skolan, för hur elever som vill accelerera eller ha berikning skall tas om hand. Lärarna får därför göra sin egen bedömning, från fall till fall. Det framgår vidare att accelererande elever normalt fått en lärobok i en högre kurs, och därefter i princip fått klara sig själva. Berikning har tillhandahållits på i princip tre olika sätt: eleven har fått en annan lärobok i samma kurs, eleven har varit hänvisad till en speciell uppgiftsbank eller så har eleven utgjort en extra resurs i klassrummet. Stödet från läraren har vid både acceleration och berikning normalt varit mycket begränsat, på grund av tidsbrist. Studien visar även att hälften av lärarna inte själva kopplar förmågorna, i någon större utsträckning, till det stöd de ger eleverna. Den andra hälften av lärarna har däremot en relativt stark koppling till förmågorna. Analysen visar dock att det indirekt finns en relativt stark koppling till i princip alla förmågor, i det ”stöd” samtliga lärare i undersökningen ger. Slutligen, så framgår det även att hälften av de intervjuade eleverna inte är helt nöjda med sin situation på skolan, eftersom de inte blir tillräckligt utmanade. Det dessa elever saknar mest är: diskussioner med läraren eller likasinnade, svårare övningsuppgifter samt en egen lärarledd matematikgrupp.

Följande empiriska studie inriktar sig på matematiskt begåvade elever i årskurs F-3. Alla elever har rätt att få ledning och stimulans i sin utveckling, även de som lätt når kunskapskraven. Trots det har både forskning och våra egna erfarenheter visat att matematiskt begåvade elever ofta glöms eller prioriteras bort i klassrummen. Studien syftar därför till att undersöka hur verksamma lärare beskriver att de arbetar med matematiskt begåvade elever. Studiens frågeställningar fokuserar på att undersöka hur matematiskt begåvade elever identifieras samt vilka aktiviteter och utmaningar som finns vid undervisning av dessa elever enligt verksamma lärare i årskurs F-3. I studien samlas data in genom en metodkombination av såväl kvantitativ som kvalitativ karaktär. Kvantitativa data samlas in genom en enkätundersökning och kvalitativa data samlas in genom intervjuer. Empirin bearbetas och granskas genom en innehållsanalys med hjälp av kategoriseringsscheman. Data analyseras i förhållande till Krutetskiis teori, Mönks triadiska interdependensmodell och MEF, vilka är studiens ramverk. Resultatet visar att verksamma lärare använder olika tillvägagångssätt för att identifiera matematiskt begåvade elever, där en kombination av metoder är vanligast. Exempelvis uppmärksammas elevers förmågor och det används olika tester. Vilka matematiska aktiviteter som används skiljer sig åt mellan lärare. En gemensam faktor är att de på något sätt använder sig av en differentierad undervisning där elever arbetar både enskilt och i grupp. Verksamma lärare påtalar även att det finns många utmaningar i arbetet med matematiskt begåvade elever. En av de vanligaste utmaningarna är bristen på tid och att matematiskt begåvade elever ofta prioriteras bort. Slutsatsen är att verksamma lärare identifierar matematiskt begåvade elever i relation till olika matematiska aktiviteter, där aktiviteterna skiljer sig mellan lärare. Vidare finns det matematiska aktiviteter som är mer vanligt förekommande för att utmana elever. Lärare verkar besitta kunskapen om hur de ska arbeta för att utmana elever men däremot finns det faktorer som hämmar möjligheten att arbeta på ett sådant sätt.

Enligt Skollagen har alla elever rätt till den ledning och stimulans de behöver för att utifrån sina egna förutsättningar utvecklas så långt som möjligt. Av denna anledning vill vi genom denna studie undersöka hur algebraiska uppgifter och undervisning inom algebra kan anpassas för att matematiskt begåvade elever ska ges den utmaning och stimulans de behöver för att utvecklas så långt som möjligt. Detta har undersökts genom att genomföra en lektionsserie, bestående av tre lektionstillfällen. Efter att lektionsserien avslutats genomfördes semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper med de deltagande eleverna, för att undersöka vad som krävs för att algebraiska uppgifter och undervisning inom algebra ska upplevas som utmanande och stimulerande av matematiskt begåvade elever i årskurs 5. Den teori som använts för att analysera resultaten är positioneringsteorin. De viktigaste resultaten som framkommit är att dessa elever ska erbjudas att arbeta med utmanande uppgifter och att detta med fördel görs genom att låta dem arbeta med dessa i par/grupper, med andra elever på en liknande kunskapsnivå. / According to the School Act, all students have the right to the guidance and stimulation they need to develop to the best of their abilities based on their individual conditions. For this reason, we want to investigate through this study how algebraic tasks and teaching within algebra can be adapted to provide mathematically gifted students with the challenge and stimulation they need to develop to the fullest extent possible. This has been examined by conducting a series of lessons consisting of three class sessions. After the lesson series concluded, semi-structured interviews were conducted in focus groups with the participating pupils to explore what is required for algebraic tasks and algebraic teaching to be perceived as challenging and stimulating by fifth-grade students. The theory used to analyze the results is positioning theory. The most important findings that have emerged are that these pupils should be offered the opportunity to work with challenging tasks, preferably by allowing them to work with these tasks in pairs/groups with other students at a similar level of knowledge.