Enligt Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Skolverket, 2016a) ska utbildningen utgå ifrån elevers erfarenheter, förutsättningar och behov i syfte att främja alla elevers lärande och kunskapsutveckling. För att skapa ett meningsfullt lärande betonar flera forskare vikten av att läraren har förmågan att skapa en undervisning som tar sin utgångspunkt i elevers tidigare erfarenheter.  Föreliggande studie baseras på sex semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare i grundskolans tidigare år, 1-3. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur verksamma lärare i årskurs 1-3 tillvaratar elevers tidigare erfarenheter i skrivundervisningen. Studien har en kvalitativ forskningsansats och syftar till att skapa en djupare förståelse och kunskap för grundskollärarnas tankar, uppfattningar och åsikter om forskningsfrågan. Det empiriska materialet har tolkats och analyserats utifrån ett hermeneutiskt perspektiv samt med hjälp av begrepp från läroplansteorin. Resultatet visar att flera grundskollärare snarare bygger sin skrivundervisning på den aktuella elevgruppens gemensamma erfarenheter än på den enskilda elevens tidigare erfarenheter. Förklaringen tycks grunda sig i de svårigheter grundskollärarna upplever med att tillvarata de skiftande erfarenheter av skriftspråket som elever kommer med till skolan. Utifrån resultatet dras slutsatsen att det inte finns någon samstämmig begreppsdefinition av begreppet erfarenheter. Grundskollärarnas definitioner skiljer sig åt i olika kontexter och sammanhang, vilket kan skapa en problematik när läroplanens begrepp och skrivningar ska tolkas av den enskilda läraren.

I denna undersökning kartläggs gymnasieungdomars fiktionsanvändning på fritiden utifrån ett recepetionsteoretiskt och medieekologiskt perspektiv där elevernas fiktionsanvändning studerats utifrån relationen mellan olika medieformer (skönlitteratur, film, tv-serier och tv-spel), kön och programtillhörighet. Studien visar att den stora majoriteten av gymnasieungdomarnas fiktionsanvändning kretsar kring underhållning och avslappning, och elevernas läsningar går sällan bortom grundläggande nivåer för litterär kompetens såsom de beskrivs av Torell och Langer. Eleverna använder främst de digitala medierna och det är medieformens affordans och syftet med läsningen som framför allt är avgörande för hur och vad eleverna väljer att läsa. Kön påverkar tydligt också i denna process, och gymnasieungdomarnas fiktionsanvändning överlag är tydligt könad. Kön påverkar allt från val av medieform till val av innehåll. Sammantaget får deras fiktionsanvändning stor påverkan på deras litterära repertoarer och för studiens didaktiska slutsatser. Studiens didaktiska slutsatser är litteraturundervisingen måste börja där elevernas litterära repertoarer befinner sig eftersom fiktionsanvändningen varierar så tydligt. Olika medier skapar olika förutsättningar för fiktionsanvändning, vilket i sin tur tydligt skapar olika möjligheter för män och kvinnor. Eleverna möter text på sin fritid utifrån kognitiva mönster och repertoarer som formats av de digitala medierna, vilket får konsekvenser för hur de tar till sig den typografiska texten som litteraturundervisingen vilar på. Litteraturundervisingen måste därför hantera relationer mellan medieformer som en förutsättning för lärande och vända blicken mot vad olika medieringar gör för läsning, så att positiva och utvecklande läsupplevelser, oavsett medieform, kan uppnås. En viktig utgångspunkt är en dialogisk läsundervisning mellan lärare och elev, där eleverna själva kan utforska sitt läsande tillsammans med läraren. På så vis får läsupplevelsen från personlig inlevelse till en mer utvecklad litterär kompetens.