Studiens syfte är att genom semistrukturerade intervjuer undersöka lärares och elevers uppfattningar om läsning av skönlitteratur i undervisningen. Som stöd för studien används en teoretisk modell om en allmän och en litterär repertoar som tillhör såväl läsaren som texten. Dessa repertoarer bör matcha om läsaren ska känna sig bekväm med bokvalet. Studien visar att genrerna fantasy, skräck och verklighetsbaserade böcker är elevernas främsta val. Dock visar studien att det finns en motsättning mellan elevers och lärares uppfattningar om läsning av skönlitteratur. Eleverna är enligt studien litteraturmedvetna och reflekterande över sin läsning medan lärarna uppfattar att eleverna saknar intresse och lust att läsa. Eleverna säger att de får god hjälp med bokvalen av skolbibliotekarierna som har en god repertoarmedvetenhet medan lärarna inte har samma goda repertoarmedvetenhet att hjälpa eleverna i deras bokval. Slutligen visar resultatet att det är ytterst viktigt att lärare har en adekvat litterär kompetens för att kunna stötta och främja elevernas kunskaper och läsutveckling.

För att ta reda på hur ett verk kan framhäva sin egen fiktionalitet och hur ett verk kan förhålla sig till andra texter gjorde jag en närläsning och tolkning av Fight Club. Syftet med undersökningen var att försöka undersöka verkets pedagogiska möjligheter att matcha och utmana elevernas litterära och allmänna repertoar, med fokus på textens möjligheter att göra motstånd mot förhållningssättet att läsa litteratur som empirisk avbildning av verkligheten, samt hur jag som pedagog kan använda detta verk för att illustrera hur den som fiktiv text skapar sin betydelse genom sitt förhållande till andra texter och klassiska teman. Det som jag fick fram, var bl.a. att genom sin opålitlige berättare och luckor i texten så framhävde Fight Club sin egen fiktionalitet. Tillsammans med dess tendenser och intertextuella relationer så vill jag hävda att Fight Club utgör ett lämpligt läromedel och stöd i att forma kritiska och estetiska läsare

I denna undersökning kartläggs gymnasieungdomars fiktionsanvändning på fritiden utifrån ett recepetionsteoretiskt och medieekologiskt perspektiv där elevernas fiktionsanvändning studerats utifrån relationen mellan olika medieformer (skönlitteratur, film, tv-serier och tv-spel), kön och programtillhörighet. Studien visar att den stora majoriteten av gymnasieungdomarnas fiktionsanvändning kretsar kring underhållning och avslappning, och elevernas läsningar går sällan bortom grundläggande nivåer för litterär kompetens såsom de beskrivs av Torell och Langer. Eleverna använder främst de digitala medierna och det är medieformens affordans och syftet med läsningen som framför allt är avgörande för hur och vad eleverna väljer att läsa. Kön påverkar tydligt också i denna process, och gymnasieungdomarnas fiktionsanvändning överlag är tydligt könad. Kön påverkar allt från val av medieform till val av innehåll. Sammantaget får deras fiktionsanvändning stor påverkan på deras litterära repertoarer och för studiens didaktiska slutsatser. Studiens didaktiska slutsatser är litteraturundervisingen måste börja där elevernas litterära repertoarer befinner sig eftersom fiktionsanvändningen varierar så tydligt. Olika medier skapar olika förutsättningar för fiktionsanvändning, vilket i sin tur tydligt skapar olika möjligheter för män och kvinnor. Eleverna möter text på sin fritid utifrån kognitiva mönster och repertoarer som formats av de digitala medierna, vilket får konsekvenser för hur de tar till sig den typografiska texten som litteraturundervisingen vilar på. Litteraturundervisingen måste därför hantera relationer mellan medieformer som en förutsättning för lärande och vända blicken mot vad olika medieringar gör för läsning, så att positiva och utvecklande läsupplevelser, oavsett medieform, kan uppnås. En viktig utgångspunkt är en dialogisk läsundervisning mellan lärare och elev, där eleverna själva kan utforska sitt läsande tillsammans med läraren. På så vis får läsupplevelsen från personlig inlevelse till en mer utvecklad litterär kompetens.

Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att analysera och utvärdera de argument som presenterats i tidigare forskning för och emot subjektiv förankring som litteraturdidaktisk strategi och metod, samt att se om det i tidigare forskning framkommer något alternativ till subjektiv förankring. Tidigare forskning visar att subjektiv förankring förekommer i stor utsträckning, samt att subjektiv förankring är nära förknippat med en matchning av allmän och litterär repertoar. Tidigare forskning visar unisont att subjektiv förankring riskerar att hamna i konflikt med den vidgade erfarenhet som efterfrågas i läroplanen. Med subjektiv relevans har undervisningen en större möjlighet att bemöta detta. I det sociala samspelet växer ny erfarenhet och ny kunskap fram baserat på elevernas respektive erfarenheter och upplevelser. Risken att befintliga erfarenheter leder till självbekräftelse och reproduktion av befintliga kunskaper är avsevärt lägre då boksamtalet sker i ett socialt samspel. Det sociokulturella perspektivet på lärande, svenska som ett erfarenhetspedagogiskt ämne samt läroplanen sammanstrålar i subjektiv relevans. / <p>svenska</p>

Denna studies syfte är att undersöka hur elevers möjlighet till språklig utveckling och utveckling av litterär repertoar kan påverkas av läsning av långserieböcker och det innehåll som de tillhörande lärarhandledningarna lyfter fram. Vidare kommer en diskussion om lärarens kompensatoriska uppdrag att föras i förhållande till läsintresse, litterär repertoar och lärarhandledningarnas didaktiska val. Långserierna som undersöks är LasseMajas Detektivbyrå, PAX, Handbok för superhjältar och Musse &amp; Helium. Frågeställningarna rör långserieböckernas litterära repertoarer utifrån berättarteknisk analys med en litteraturvetenskaplig begreppsapparat. Ytterligare frågeställning handlar om den kvantitativa språkutvecklingen i långserierna där ramverket LIX används, samt hur det tas tillvara på som undervisningsmöjligheter i böckernas lärarhandledningar. Tidigare forskning visar att skönlitteratur har en tydlig plats i skolans tidiga år och att både lärarens didaktiska val och elevernas intresse spelar roll för att skapa möjligheter till läsglädje och läsutveckling. Vidare belyser olika forskare att långserieböckernas karaktäristiska drag kan ses som både positiva och negativa för läsutveckling. Studiens teoretiska utgångspunkter grundar sig i Rosenblatt, Langer och McCormicks resonemang om mötet mellan läsaren och texten samt textens repertoar. I de teoretiska utgångspunkterna återfinns även en litteraturvetenskaplig begreppsapparat och ramverket LIX vilka fungerar som analysverktyg i studien.  Undersökningen av långserieböckerna gjordes först genom en berättarteknisk analys. Därefter jämfördes böckerna i de utvalda serierna med varandra och en analys av den litterära repertoarens utvecklingen gjordes utifrån en litteraturvetenskaplig begreppsapparat. Den språkliga komplexiteten undersöktes med hjälp av en LIX-räknare och värdena jämfördes mellan böckerna inom samma serie.  En slutsats som kan dras av studien är att långserieböckerna inte kan avfärdas som genre av böcker utan att böckerna behöver ses som individuella skönlitterära verk med olika litterära repertoarer där deras tillhörande lärarhandledningar uppvisar varierande brister i hur möjligheter till utveckling av den litterära och allmänna repertoaren tas tillvara. Elevernas möjlighet till språklig utveckling och utveckling av litterära repertoar beror således mycket på hur läraren väljer att kompensera för de brister som verken och lärarhandledningarna uppvisar.  Vidare forskning skulle kunna behandla serierna som helhet för att möjliggöra slutsatser om de förändringar som observerats är kontinuerliga eller slumpmässiga.

Det övergripande problemet vi började med är vad som beskrivs i artikeln En skola utan kanon om att elever läser mindre i skolan på grund av olika faktorer. Vissa av dem är rent tidsmässiga men även att det finns en delad uppfattning om att det helt enkelt inte finns nog med tid för djupgående skönlitterär läsning (Nordlund 1998). Olin-Scheller (2006) förmedlar i sin avhandling att det är svårt för läsare, mest omnämnt gymnasieelever, att ta till sig av den skönlitterära läsningen om den inte stämmer överens med elevernas litterära repertoar. Syftet med vårt översiktsverk är i huvudsak att presentera hur läsning och personlig utveckling hänger ihop samt förmedla varför skönlitterär läsning är både aktuell och viktig för elever. Fokus för vårt översiktsverk ligger på material som berör skönlitterär läsning för elever på gymnasienivå. Vi har använt oss av sökning i olika databaser genom att använda både breda och specifika sökord och termer. Materialet består av både vetenskapliga artiklar, litteratur och avhandlingar relevanta för våra avgränsade söktermer. Den övergripande frågan vi har arbetat med i bred bemärkelse är ”Hur och varför arbetar man med skönlitteratur i skolan?” Genom läsning och avgränsning av materialet utvecklades frågan till ”Hur bidrar läsning till personlig utveckling?” och även en sidofråga utvecklades vid läsningen av materialet ”Gör det någon skillnad på vad man läser?” Gemensamt för alla våra källor är att de alla belyser det faktum att det är viktigt att lägga vikt på den skönlitterära läsningen på gymnasiet. Dels för att alla elever ska få samma möjlighet till utveckling av sin litterära repertoar, dels för att varje elev ska få chansen till en djupare personlig utveckling innan vuxenlivet tar vid på riktigt. Nyckelord: Critical literacy, litterär repertoar, personlig utveckling och skönlitteratur.