Detta arbete tar plats hos Sveriges Radio i Umeå där uppgiften har varit att ta reda på hur processen för att göra ett radioprogram går till. Frågeställningen tar även med två viktiga delar för att ett radioprogram ska bli lyckat. ”Hur gör man en bra intervju?” och ”Hur får man lyssnarna att stanna?”. Programmet som denna rapport behandlar heter Tendens och sänds i P1. Genom att observera reporter Filippa Armstrongs arbete och intervjua henne under arbetets gång så kan denna rapport närgående beskriva alla de steg man tar sig igenom för att göra ett Tendens-program. Syftet med detta arbete är att öka kännedomen om arbetet bakom ett radioprogram och hur de byggs upp för att nå ut till lyssnarna.   Materialet i detta arbete har kommit till genom intervjuer, dagboksförande och litteratursökande. Filippa Armstrong har varit en stor källa till information på en personlig och erfaren nivå, och boken ”Intervju: Konsten att lyssna och fråga” av Jan Krag Jacobsen har gett en stabil vetenskaplig grund att stå på.   Det har varit väldigt lärorikt och roligt att få följa med på denna resa. Att göra ett Tendens-program är ett större projekt än vad många tror och kräver stor fokus och många arbetstimmar.

För att ta reda på hur ett verk kan framhäva sin egen fiktionalitet och hur ett verk kan förhålla sig till andra texter gjorde jag en närläsning och tolkning av Fight Club. Syftet med undersökningen var att försöka undersöka verkets pedagogiska möjligheter att matcha och utmana elevernas litterära och allmänna repertoar, med fokus på textens möjligheter att göra motstånd mot förhållningssättet att läsa litteratur som empirisk avbildning av verkligheten, samt hur jag som pedagog kan använda detta verk för att illustrera hur den som fiktiv text skapar sin betydelse genom sitt förhållande till andra texter och klassiska teman. Det som jag fick fram, var bl.a. att genom sin opålitlige berättare och luckor i texten så framhävde Fight Club sin egen fiktionalitet. Tillsammans med dess tendenser och intertextuella relationer så vill jag hävda att Fight Club utgör ett lämpligt läromedel och stöd i att forma kritiska och estetiska läsare

This study is based on the fact that different groups have different historical frames of references, that are based on a group's unique historical cultural structure, within which the individual operates. Research shows, among other things, that people who are perceived to have had a positive significance for their own nation are sometimes highlighted for political reasons. Research also shows that students perceive their textbooks as the only historical truth, which contributes to internalization of a certain history culture. The purpose of the study is to compare different textbooks from Sweden and Norway and in the light of the countries' different experiences compare how the Second World War is presented. The method used is comparison of relative tendency based on two main themes. The theory in the study is based on Jörn Rüsen's description of history culture as divided into three dimensions, which has not been done in a similar way before. History culture has rather been a support concept for, for example, gender. The results show that there are aspects that are portrayed unanimously positive, such as Winston Churchill, while Sweden is described to varying degrees as submissive and weak, which is a contrast to Norway, that is described as fighting and steadfast. Finland is described both positively and negatively in the source material. Furthermore, the results show that analysis of textbooks based on the concept of history culture is feasible even if it has certain problems, and that an approach using history culture can be applied to remedy some problems that previous research has described in relation to history culture in schools. / Denna studie tar sin utgångspunkt i faktumet att olika grupper har olika historisk referensram, vilket grundar sig i en för gruppen unik historiekulturell struktur, inom vilken individen verkar. Forskning visar bland annat att personer som uppfattas ha haft en positiv betydelse för den egna nationen ibland lyfts fram av politiska orsaker. Forskning visar också att elever uppfattar sina läroböcker som den enda historiska sanningen, vilket leder till att de internaliserar en viss historiekultur. Syftet med studien är att jämföra olika läroböcker från Sverige och Norge och mot bakgrund av ländernas olika erfarenheter jämföra hur andra världskriget framställs. Metoden som använts är komparation av relativ tendens utifrån två huvudsakliga teman. Teorin i studien utgår från Jörn Rüsens beskrivning av historiekultur som delad i tre dimensioner vilket inte gjorts på liknade sätt tidigare, historiekultur har snarare varit stödbegrepp till exempelvis genus. Resultatet visar att det finns företeelser som lyfts från enhälligt positivt som exempelvis Winston Churchill, medan Sverige i olika grad beskrivs som undfallande och svagt vilket är en kontrast mot Norge som beskrivs som kämpande och ståndaktigt. Finland beskrivs både positivt och negativt i källmaterialet. Resultatet visar också på att en analys av läroböcker utifrån en teori om historiekultur är görbar även om den har vissa problem. Det visar också att en historiekulturell ansats kan tillämpas för att råda bot på problem som tidigare forskning beskrivit i förhållande till historiekulturen i skolan.

Föremålet för min undersökning är Karin Boyes roman Kris och intentionen har varit att finna en nytolkning av den ofta biografiskt lästa texten. Syftet var att redogöra för hur romanen synliggör samtidens patriarkala maktordning som genomsyrar samhällets auktoriteter och reducerar det kvinnliga subjektet. Undersökningen har också innefattat hur huvudpersonen Malin tar sig ur krisen genom att återupprätta egenviljan och erkänna driften som en naturlig del av jaget.      Med utgångspunkt i textens litterära kvaliteter och med ett kritiskt feministiskt perspektiv har jag analyserat framställningen av romanens kritiska tendens som ett uttryck för kvinnlig frigörelse. Malin genomgår en värdemässig identitetskris vilket är romanens centrala tema och samtidigt en möjlig allegori över samtidens sociala omvälvningar. Krisen utgörs av en inre splittring där uppbrottet från traditionella och religiösa förordningar är den enda räddningen undan självutplåning. Utöver ramberättelsen om Malins kris finns inslag av varierande textkaraktär som brev, dikter och dialoger som splittrar huvudberättelsen. Formens experimentella utförande polemiserar på detta sätt mot den traditionella romankonsten och förstärker temats kritiska tendens. Därav samverkar form och innehåll i ett ifrågasättande av samtidens förtryckande normer, reaktionära auktoriteter och traditionens “absoluta sanningar”.