This essay is about "factionstexter", a combination between fact and fiction, and the problems that can occur when reading them. I present previous resarch on this subject and I focused on docu drama and dramadoc. Bo G Jansson is the researcher I used most frequently in this essay. He describes various types of faction texts in film, television and literature. Annette Årheim´s thesis stands for the didactic portion of the essay. She has done interviews with students about texts with a reality background and presents how they read these and it shows that it is problematic. The essay also includes an analysis where I discuss two different faction texts, the book At 10.31 in the morning in Khao Lak and the movie The Impossible. These are both stories written after the tsunami disaster in the Indian Ocean on Boxing Day 2004. I try to categorize the different texts and I anayze the narrative technique, focalization and also the text´s paratextuality. I also compare them thematically. Finally I do a didactic discussion where I give suggestions on how to work with faction texts in the classroom.

<p><strong>Abstract</strong></p><p><strong> </strong></p><p>Idag är litteratur som påstås beskriva sanna händelser mycket populär, framför allt bland yngre läsare. Ofta skildrar denna litteratur ett extraordinärt människoöde som kryddas med inslag av våld, sex och olika övergrepp. Det är en persons subjektiva sanning som berättas, ofta av en journalist. Ett begrepp som ofta används för att beskriva sådan litteratur där fakta och fiktion blandas är faktion eller faktionslitteratur.</p><p>   Läsning av faktion har naturligtvis blivit allt vanligare även i skolan där många lärare nöjer sig med att eleverna intresserat läser denna litteratur. Problemet är dock att många av dessa yngre och oerfarna läsare helt okritiskt håller allt det de läser för sant. Detta i kombination med att många lärare finner det svårt att handskas med faktionslitteratur är mycket olyckligt.</p><p>   Målet med denna uppsats är att skapa verktyg som kan användas då man behandlar och diskuterar faktionslitteratur i klassrummet. Detta görs genom att analysera hur Maria Erikssons och Liza Marklunds dokumentärroman <em>Gömda </em>(1995) är uppbyggd och hur den berättas. Med syfte att fördjupa förståelsen av faktionsepik och av dokumentärromanen som genre, diskuteras och analyseras <em>Gömda</em> utifrån ett genrehistoriskt perspektiv.</p><p> </p><p> </p><p><strong>Nyckelord</strong>: Faktion, berättarteknik, uppbyggnad, dokumentärroman.</p>

Abstract   Idag är litteratur som påstås beskriva sanna händelser mycket populär, framför allt bland yngre läsare. Ofta skildrar denna litteratur ett extraordinärt människoöde som kryddas med inslag av våld, sex och olika övergrepp. Det är en persons subjektiva sanning som berättas, ofta av en journalist. Ett begrepp som ofta används för att beskriva sådan litteratur där fakta och fiktion blandas är faktion eller faktionslitteratur.    Läsning av faktion har naturligtvis blivit allt vanligare även i skolan där många lärare nöjer sig med att eleverna intresserat läser denna litteratur. Problemet är dock att många av dessa yngre och oerfarna läsare helt okritiskt håller allt det de läser för sant. Detta i kombination med att många lärare finner det svårt att handskas med faktionslitteratur är mycket olyckligt.    Målet med denna uppsats är att skapa verktyg som kan användas då man behandlar och diskuterar faktionslitteratur i klassrummet. Detta görs genom att analysera hur Maria Erikssons och Liza Marklunds dokumentärroman Gömda (1995) är uppbyggd och hur den berättas. Med syfte att fördjupa förståelsen av faktionsepik och av dokumentärromanen som genre, diskuteras och analyseras Gömda utifrån ett genrehistoriskt perspektiv.     Nyckelord: Faktion, berättarteknik, uppbyggnad, dokumentärroman.

Syftet med denna uppsats är att reda ut varför elever många gånger läser Jan Guillous Ondskan som en självbiografi. Det problematiska med att gränsen mellan fakta och fiktion upplöses lyfts fram och möjliga tillvägagångssätt att ta sig an detta i klassrummet presenteras. Med begreppet faktion som bakgrund analyseras textens berättarteknik och paratext och förhandlingen dem emellan. Analysen visar att förhandlingen mellan berättartekniken och paratexten leder läsaren till att se texten som både fakta och fiktion. Denna upplösning av gränsen mellan fakta och fiktion, som ofta är medvetet diffus, kan bli problematisk om den inte diskuteras ingående i klassrummet då det krävs mycket för den otränade läsaren att ensam granska texten kritiskt.

Syftet med uppsatsen är att genom närläsning av Magdalena Graafs självbiografi Det ska bli ett sant nöje att döda dig, studera hur stereotypa föreställningar kommer till uttryck. De stereotypa föreställningar som valts är synen av polisens och de sociala myndigheters arbete.      Hermeneutisk metod har används för att få en så fullständig uppfattning av bokens innehåll som möjligt. Därtill har också närläsning av texten gjorts med syfte att hitta alla ställen i boken då Magdalena Graaf talar om polisen eller de sociala myndigheterna. I resultat och analysdelen jämförs den stereotypa bild som finns i Magdalena Graafs bok med liknade studier av stereotyper inom faktionslitterturen. Uppsatsen avslutas sedan med en slutdiskussion där jag sammanfattar och svarar på uppsatsens syfte och frågeställningar. Vidare görs en redogörelse för hur forskning påvisar att de stereotypa föreställningar som finns i faktionslitteratur kan bidra till att ovana, okritiska läsare för sina fördomar bekräftade och betraktar faktionen som en ren faktatext.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka några lärare, lärarstudenter och elevers erfarenheter av samt attityder till faktionstexternas roll i skolan. Detta undersöktes genom halvstrukturerade intervjuer med fyra verksamma grundskolelärare, två lärarstudenter, som har läst svenska minst två år, och genom en gruppintervju med fem gymnasieelever. En enkät användes i urvalssyfte samt som grund för den följande diskussionen. En inventering av skolbiblioteket samt svenskämnesinstitutionen på den skola där de medverkande lärarna arbetar har även genomförts. Resultatet visar att lärarna och lärarstudenterna anser att faktionstexter är intressanta både innehålls- och formmässigt, men att de används alltför sällan i klassrummet. Några av anledningarna till detta, som angavs av lärarna, är att de inte ansåg sig veta hur de skulle behandla litteraturen samt att faktionen ofta innehåller otäcka skildringar av övergrepp och våld, vilket gör litteraturen svår att använda. Några av de fördelar som framkom i undersökningen är att faktionen har en stor dragningskraft och att lärarna upplevde att eleverna identifierar sig med karaktärerna samt att denna form av litteraturen berör läsaren. Eleverna i undersökningen menade att de gärna läste faktionslitteratur, men då helst på fritiden, eftersom de upplevde att litteratur som behandlas i skolan ofta analyseras sönder. Både lärarna och eleverna i undersökningen påpekade dock att de fascineras av faktionstexternas innehåll och den verklighet som de anknyter till.De verksamma lärarna och eleverna tillhör inte samma skola och detta har naturligtvis påverkat resultatet. Dock visar lärarstudenternas uttalanden att lärare vid två andra skolor har liknande åsikter, som de lärare som deltog i studien.Lärare kan och bör nyttja faktionens fördelar i klassrummet för att berika elevernas läsning och vidga deras vyer. Dess speciella berättarstil gör den till ett användbart exempel vid källkritiska studier och diskussioner kring verklighet och fantasi, medan dess fascinerande innehåll skapar möjligheter till diskussioner om stora och små frågor om relationer och det samhälle vi lever i idag.Sökord: Faktion, verklighet och fantasi, attityder till litteratur, dokumentärromaner, självbiografier Abstract The main aim of this study was to look at teachers’, trainee teachers’ and students’ experiences as well as attitudes towards the role of faction literature in school. This was studied through semi structured interviews with four working primary school teachers, two trainee teachers, who had studied for at least two years, as well as through a group interview with five secondary school students. A questionnaire was used to choose participants and was also the basis for the following discussion. An inventory of school libraries and the Swedish department of the school, at which the teachers work, has also been carried out.The results showed that teachers and trainee teachers thought that the faction literature was interesting both in content and presentation, but that they were used too infrequently in class. Reasons given by teachers for this were that they did not feel confident in how to teach the literature, as well as often having unsettling subject matters such as abuse and violence, which further complicated the teaching process. Positive aspects, which appeared, were that faction literature had a high level of appeal and that the students easily identify with the characters at the same time as being engaged by the text. Students would happily read faction literature, preferably in their free time, as they believe as a rule that any literature, which was studied in school, was over analysed. Both teachers and students were however fascinated by the content and link to real life, which was offered by the text.The working teachers and students do not come from the same school, which has had an obvious impact on the results. However it has been indicated by the trainee teachers’ observations that teachers from two other schools have shared the same opinion as those who took part in the study.Teachers can and should utilise the positive aspects of faction texts in the classroom, in order to enrich the students’ range of reading as well as their views. Its specific narrative makes it accessible for use in source-based studies, whilst the fascinating content opens up the possibility to discuss both big and small questions about relationships and the society which we live in today.Key words: Faction literature, reality and fantasy, attitudes towards litterature, documentary novels, autobiographies. / The main aim of this study was to look at teachers’, trainee teachers’ and students’ experiences as well as attitudes towards the role of faction literature in school. This was studied through semi structured interviews with four working primary school teachers, two trainee teachers, who had studied for at least two years, as well as through a group interview with five secondary school students. A questionnaire was used to choose participants and was also the basis for the following discussion. An inventory of school libraries and the Swedish department of the school, at which the teachers work, has also been carried out.The results showed that teachers and trainee teachers thought that the faction literature was interesting both in content and presentation, but that they were used too infrequently in class. Reasons given by teachers for this were that they did not feel confident in how to teach the literature, as well as often having unsettling subject matters such as abuse and violence, which further complicated the teaching process. Positive aspects, which appeared, were that faction literature had a high level of appeal and that the students easily identify with the characters at the same time as being engaged by the text. Students would happily read faction literature, preferably in their free time, as they believe as a rule that any literature, which was studied in school, was over analysed. Both teachers and students were however fascinated by the content and link to real life, which was offered by the text.The working teachers and students do not come from the same school, which has had an obvious impact on the results. However it has been indicated by the trainee teachers’ observations that teachers from two other schools have shared the same opinion as those who took part in the study.Teachers can and should utilise the positive aspects of faction texts in the classroom, in order to enrich the students’ range of reading as well as their views. Its specific narrative makes it accessible for use in source-based studies, whilst the fascinating content opens up the possibility to discuss both big and small questions about relationships and the society which we live in today.Key words: Faction literature, reality and fantasy, attitudes towards litterature, documentary novels, autobiographies.

The purpose of this Master’s thesis is to investigate the descriptions of characters and settings in four autobiographies. The main question is: What picture of women and men, of the West and the Orient do these books provide? To answer this question we have formed three sub questions, which are: In what ways are main and minor characters described? In what ways are the key settings, and the Western and Oriental societies described? Which themes are dealt with, and from what points of departure? The theoretical framework is based on a postcolonial theoretical perspective, where the concept of binary opposites and Edward W. Said’s ideas about orientalism are crucial. The method used is a textual analysis. To analyze the material, a number of analysis questions were designed with the main question, and its sub questions, as a basis. The result shows that descriptions of characters and settings have dramaturgic functions of forming a background to the story. Accordingly, the same features may be described in either negative or positive terms, due to what aspect of the story the book currently deals with. The conclusion suggests that colonial stereotypes are evident today in popular literature, such as these autobiographies, in fact, they are even stronger than they used to be. / Uppsatsnivå: D

För att ta reda på hur ett verk kan framhäva sin egen fiktionalitet och hur ett verk kan förhålla sig till andra texter gjorde jag en närläsning och tolkning av Fight Club. Syftet med undersökningen var att försöka undersöka verkets pedagogiska möjligheter att matcha och utmana elevernas litterära och allmänna repertoar, med fokus på textens möjligheter att göra motstånd mot förhållningssättet att läsa litteratur som empirisk avbildning av verkligheten, samt hur jag som pedagog kan använda detta verk för att illustrera hur den som fiktiv text skapar sin betydelse genom sitt förhållande till andra texter och klassiska teman. Det som jag fick fram, var bl.a. att genom sin opålitlige berättare och luckor i texten så framhävde Fight Club sin egen fiktionalitet. Tillsammans med dess tendenser och intertextuella relationer så vill jag hävda att Fight Club utgör ett lämpligt läromedel och stöd i att forma kritiska och estetiska läsare

As politics in the world becomes all the more polarized it is important to look at how and why groups and factions are formed in today's society. In addition; one of the fastest growing medias in history, that of Digital Games, only becomes more and more influential the larger the budget and the greater the market. Therefore seeing how factions work in games and what, if any, effect it has on real life becomes just as vital as studying the phenomena in reality. It is also useful to see how we portray different kinds of factions, how the developer uses faction-related mechanics to guide the player and what a player chooses to do when interacting with groups and factions in games. The methods we used was primarily focused on diffraction because we wished to see what the different components of factions were and how one can, perhaps, switch them up. There are many aspects of what makes factions in games tick and the best method for identifying them, separating them and then re-applying them to discover new approaches and perspectives is, we decided, diffraction. Ultimately the conclusion we reached is that when it comes to factions in games communication is key and it is vital for any developer to know how to make use of it. Not just how to facilitate it, but also how to limit it. For while communication is, in general, good it could be detrimental to anyone wanting to create separate distinct player-driven factions. This is because a faction that has grown in a vacuum is going to be more distinct and unique than one grown together with another. When two factions can not communicate you get two separate entities, but when they can you get one entity with two different flavours to it, as World of Warcraft has quite clearly demonstrated. But even in single player games communication is vital, but this time between the developer and the player. Factions in this regard helps the player with categorizing that which they encounter in the world as well as better understanding said world in general. For instance, if a character belongs to a faction it is reasonable to assume the character supports the ideals of said faction. This helps both in assisting the player to quickly grasp the nature of the character, but also gives the potential for a bigger surprise if one chooses to undermine it later on in the narrative. / Medan världens politik blir allt mer polariserad så är det viktigt att se närmre på hur och varför grupper bildas i dagens samhälle. Samtidigt; en av de snabbast växande medierna i historien, digitala spel, blir bara mer och mer inflytelserik desto större budgeten och marknaden blir. Därför är det viktigt att se hur faktioner fungerar i spel och vilken, om någon, effekt det har på verkliga livet. Det är också användbart att se på hur vi väljer att porträttera olika sorters faktioner, hur utvecklare använder sig av olika faktionsbaserade mekaniker för att leda spelaren och hur spelaren väljer att interagera med grupper och faktioner i spel. Metoderna vi använde var mest fokuserade på diffraktion vilka olika delar faktioner består av och hur man kanske kan om-ordna dem. Det finns många aspekter av faktioner i spel som får dem att fungera och vi kände att diffraktion var den bästa metoden för att identifiera, separera och möjligen återapplicera dem, samt även för att hitta nya perspektiv och möjligheter. Slutsatsen vi nådde är att när det gäller faktioner i spel så handlar allt om kommunikation och det är viktigt för en spelutvecklare att bli bekant med hur man bäst utnyttjar det. Inte bara hur man uppmuntrar och förenklar kommunikation men även hur man begränsar den. Även om kommunikation, i allmänhet, är bra, så kan det vara en nackdel om man vill skapa separata och unika spelar-drivna faktioner. Detta beror på att faktioner som skapas i ett vakuum kommer att vara mer distinkt och unik än en som skapats sida-vid-sida med en annan. När två faktioner inte kan kommunicera skapas två separata entiteter, men om de kan kommunicera får du en entitet med två separata grenar, vilket World of Warcraft lyckats demonstrera ytterst bra. Men även i Single Player spel är kommunikation viktigt, fast denna gången mellan spelaren och utvecklaren. I detta fall hjälper faktioner spelaren att kategorisera det de ser och möter i spelvärlden samt att förstå världen bättre i allmänhet. Till exempel; om en karaktär tillhör en faktion så är det logiskt att anta att den karaktären står för samma värderingar och mål som den faktionen. Detta hjälper spelaren att snabbt få ett tag om de viktiga aspekterna av karaktären men hjälper även till att skapa en större förvåning om man senare väljer att underminera detta via ett förräderi eller liknande.

Denna studie ämnar att fastställa huruvida Gaston Lerouxs gotiska roman Le Fantôme de l’Opéra även skulle kunna klassas som en del av faktionsgenren och, i så fall, vilken typ av faktion den skulle vara. För att möta syftet bygger studien på ett antal faktionsteorier från olika författare och litteraturvetare. Studien innehåller tre huvudsakliga analyspunkter: den första punkten behandlar romanens stil och narrativ; den andra punkten diskuterar dess innehåll i relation till verkliga historiska händelser, personer, platser och dokument och den tredje punkten jämför fynden från de ovan nämnda punkterna med de olika faktionsteorier som studien bygger på. Studien visar att Le Fantôme de l’Opéra möjligen skulle kunna betraktas som en del av faktionsgenren, men att den inte fullt ut passar in i någon av de redan befintliga kategorierna som studien presenterar. Studien reser därför frågan om det finns anledning till att introducera en ny typ av faktion? / This study aims to determine whether Gaston Leroux’s gothic novel Le Fantôme de l’Opéra also could be classified as part of the faction genre and, if so, what type of faction it would be. To meet this purpose, the study builds upon a number of faction theories from different authors and literary scholars. The study contains three main points of analysis: the first point deals with the style and narrative of the novel; the second point discusses its contents in relation to real-life historical events, people, places and documents and the third point compares the findings of the aforementioned points with the different faction theories on which the study builds. The study shows that Le Fantôme de l’Opéra could potentially be considered as part of the faction genre, but that it does not quite fit into any of the preexisting categories presented in this study. The question is therefore raised if there might be reason to introduce a new type of faction?