Som blivande bildlärare har jag i detta examensarbete intresserat mig för hur jag kan använda mig av den stora resursbank av webbaserade videolektioner som visar bildskapande tekniker. Bildämnet är oerhört brett och komplext när eleverna ska lära sig skapa med olika bildtekniker och material, analysera och vara uppmärksam på sin egen process. Att det på internet finns mängder av videoklipp som kan visa varierande sätt att lösa en uppgift och använda sig av en teknik kan verka revolutionerande för en bildlärare som ska hjälpa en hel klass elevers frågor under 60 min. En intressant fråga som kommer med detta är vad som egentligen visas och sägs i dessa videor och hur eleverna tolkar och därmed lär sig av dem. Jag har därför fokuserat innehållet i videorna och hur det avkodas med frågeställningen: Hur avkodas webbaserade videolektioner för bildundervisning och hur skiljer sig olika användares avläsningar? Genom intervjuer med fyra informanter i gymnasiet år 3 samt en vuxen ekonomistudent har jag fått syn på vad som kan vara viktigt i skapandet av videolektioner för att vinna förtroende och hålla kvar tittarens uppmärksamhet. Jag har använt mig av Stuart Halls modell för encoding/decoding (kodning och avkodning) för att se hur informanterna avkodar innehållet i enlighet med hur jag tolkat att avsändaren av videolektionen har kodat in olika budskap i videon. Jag har också använt mig av teorier om retorik för att förstå varför det är viktigt att se personen som talar i videon. Undersökningen har också visat att genuskonstruktioner följer traditionella mönster i videolektioner på nätet och att detta har konsekvenser för avkodningen och för intresse, känsla av tillhörighet och fokus hos tittaren. Detta har jag undersökt i gestaltningsarbetet där jag utifrån två videolektioner tagna från internet har skapat ett tredje videoklipp där jag satt samman olika visuella tecken från de två ursprungsklippen. I det tredje, sammansatta klippet har tecknens betydelser förskjutits på olika sätt, främst genom att traditionella genuskonstruktioner har problematiserats.

Vi vill med denna uppsats ta reda på hur unga kvinnor tror att de jälva påverkas av medier och kamrater samt hur de tror att deras kamrater påverkas. Vad betyder detta i sin tur för identitetsskapandet? Utsätts de i huvudsak för en omedveten påverkan eller använder de sig kritiskt av informationen de får genom kamrater och medier. Vidare undersöker vi om det finns något motstånd mot den bild av verkligheten som sprids av medierna. Hur ser det motståndet i så fall ut? Uppsatsens empiri består av observationer och intervjuer, både individuella och i fokusgruppsform. Våra respondenter är mellan 17 och 19 år. Vi diskuterar identitetspåverkande faktorer såsom livsstil, medieanvändning och betydelsen av grupptillhörighet. En stor vikt läggs vid tredjepersonseffekten, det vill säga hur man tror på den egna förmågan att se igenom mediernas budskap samtidigt som man har en tro att andra inte besitter samma förmåga till kritisk analys. Vi undersöker också om denna företeelse går att applicera på inflytande från kamratgruppen. Resultaten visar att medier och kamrater har ett inflytande på skapandet av den egna identiteten. Unga kvinnor diskuterar dock de intryck de får från medier. Vi konstaterar att de genom dessa diskussioner samt genom att ta del av den debatt som förs kring dessa program lär sig ett kritiskt och självständigt tänkande. Medierna har alltså inflytande på tjejernas identitetsskapande men dessa effekter begränsas av de samtal som tjejerna har med varandra. På så sätt bidrar medieeffekterna till skapandet av identitet. Slutligen är det dock de egna värderingarna som styr, det vill säga värderingar som skapats tidigare under deras uppväxt. De tendenser till motstånd vi hittade var sparsamma och bedrevs individuellt, inte i grupp. Vi kan alltså inte tala om ett organiserat motstånd. Tredjepersonseffekten är tydlig hos tjejerna, dock endast när det handlar om mediernas effekter. När det gäller inflytandet från kamraterna elimineras tredjepersonseffekten av det faktum att tjejerna diskuterar med varandra. De behöver inte förmoda vad kamraterna tycker, vet de inte redan detta tar de reda på det.

<p>Vi vill med denna uppsats ta reda på hur unga kvinnor tror att de jälva påverkas av medier och kamrater samt hur de tror att deras kamrater påverkas. Vad betyder detta i sin tur för identitetsskapandet? Utsätts de i huvudsak för en omedveten påverkan eller använder de sig kritiskt av informationen de får genom kamrater och medier. Vidare undersöker vi om det finns något motstånd mot den bild av verkligheten som sprids av medierna. Hur ser det motståndet i så fall ut?</p><p>Uppsatsens empiri består av observationer och intervjuer, både individuella och i fokusgruppsform. Våra respondenter är mellan 17 och 19 år. Vi diskuterar identitetspåverkande faktorer såsom livsstil, medieanvändning och betydelsen av grupptillhörighet. En stor vikt läggs vid tredjepersonseffekten, det vill säga hur man tror</p><p>på den egna förmågan att se igenom mediernas budskap samtidigt som man har en tro att andra inte besitter samma förmåga till kritisk analys. Vi undersöker också om denna företeelse går att applicera på inflytande från kamratgruppen.</p><p>Resultaten visar att medier och kamrater har ett inflytande på skapandet av den egna identiteten. Unga kvinnor diskuterar dock de intryck de får från medier. Vi konstaterar att de genom dessa diskussioner samt genom att ta del av den debatt som förs kring</p><p>dessa program lär sig ett kritiskt och självständigt tänkande. Medierna har alltså inflytande på tjejernas identitetsskapande men dessa effekter begränsas av de samtal som tjejerna har med varandra. På så sätt bidrar medieeffekterna till skapandet av identitet.</p><p>Slutligen är det dock de egna värderingarna som styr, det vill säga värderingar som skapats tidigare under deras uppväxt.</p><p>De tendenser till motstånd vi hittade var sparsamma och bedrevs individuellt, inte i grupp. Vi kan alltså inte tala om ett organiserat motstånd.</p><p>Tredjepersonseffekten är tydlig hos tjejerna, dock endast när det handlar om mediernas effekter. När det gäller inflytandet från kamraterna elimineras tredjepersonseffekten av det faktum att tjejerna diskuterar med varandra. De behöver inte förmoda vad</p><p>kamraterna tycker, vet de inte redan detta tar de reda på det.</p>