Sekundär traumatisk stress är ett problem inom socialt arbete. Begränsad forskning finnsangående hur det skulle kunna förebyggas samt behandlas. Syftet med litteraturöversikten vardärför att sammanställa kunskapsläget av befintlig litteratur angående faktorer som förebyggersamt behandlar sekundär traumatisk stress hos socialarbetare. Studien avsåg även att undersökavilken effekt faktorerna hade. Litteraturöversikten utgick från metodiken av en scoping review.Datamaterialet bestod av 15 vetenskapliga artiklar. Samtliga artiklar analyserades medinnehållsanalys, ytterligare gjordes en narrativ sammanställning av de kvantitativa artiklarna.Resultatet visar att individuella faktorer som att kunna hantera sina känslor i olika situationeroch sammanhang samt att utföra egenvård, är exempel på betydelsefulla förebyggande ochbehandlande faktorer. Regelbunden handledning samt stöd från chefer och medarbetare, ärexempel på organisatoriska faktorer som hade en betydande roll i det förebyggande ochbehandlande arbetet mot sekundär traumatisk stress. / The purpose of this study was to compile the state of knowledge in the existing literature aboutfactors that prevent and treat secondary traumatic stress in social workers. The study also aimedto investigate the effect of the factors. This literature review was based on the methodology ofa scoping review. The data was contained by 15 different scientific articles. All these articleswere analyzed by content analysis, and further there were a narrative compilation of thequantitative articles. The results of the study show individual factors like to be able to deal withtheir emotions in different kind of situations and contexts, and to perform selfcare, are someexamples of meaningful factors. Regular guidance and support from managers and other coworkersare some examples of important organizational factors in the prevention and treatingwork against secondary traumatic stress.

Background: Intensive Care and Anaesthetists Nurses are, through their profession and the COVID-19 pandemic, predisposed to suffering from Compassion Fatigue (CF). CF develops as stressors exceed the ability to cope with the demands of caring and has been associated with organisational factors. When nurses develop CF, healthcare organisations and patients suffer. The individual nurse becomes negatively affected and may develop a turnover intention, which is particularly worrying due to the current shortage of specialist nurses. Motive: In Sweden, there is a lack of knowledge about Intensive Care and Anaesthesia Nurses’ CF with focus on organisational factors and turnover intention.  Aim: to measure Intensive Care and Anaesthesia nurses’ Compassion Fatigue and explore its correlation with organisational support and turnover intention in the context of Swedish healthcare in the aftermath of the COVID-19 pandemic. Methods: This is a cross-sectional correlation study. 79 specialist nurses answered a web-based survey which included, among other instruments, the Professional Quality of Life Scale. Spearman's rank, Kruskal-Wallis and Mann-Whitney U were used in the statistical analysis in jamovi. Result: Specialist nurses had moderate Compassion Satisfaction (CS) while CF, measured as Burnout (BO) and Secondary Traumatic Stress (STS), was low. CS was negatively correlated with BO. Intensive Care Nurses and female nurses had higher STS. Current job turnover intention was associated with CS, BO and Perceived Organizational Support (POS). Nursing profession turnover intention was associated with CS and CF. In addition to current-job turnover, POS was correlated to CS and BO.   Conclusion: The Professional Quality of Life is a useful tool to monitor the trends in specialist nurses’ wellbeing. POS has the potential to improve several issues simultaneously, increasing CS and reducing BO and turnover intention. Future research should therefore focus on POS as well as explore CS potential to minimise BO. / Bakgrund: Intensivvårds- och Anestesisjuksköterskor är, genom deras yrke och COVID-19-pandemin, predisponerade att lida av empatitrötthet. Empatitrötthet utvecklas i takt med att stressfaktorer överstiger förmågan att klara av omvårdnads utmaningar och har förknippats med organisatoriska faktorer. När sjuksköterskor utvecklar empatitrötthet drabbas hälso- och sjukvårdsorganisationer samt patienter. Den individuella sjuksköterskan blir negativt påverkad och intention till egenuppsägning kan utvecklas, vilket är särskilt oroande på grund av den rådande bristen på specialistsjuksköterskor. Motiv: I Sverige, saknas det kunskap om Intensivvårds- och Anestesisjuksköterskors empatitrötthet med fokus på organisatoriska faktorer och intention till egenuppsägning. Syfte: Att mäta Intensivvårds- och Anestesisjuksköterskors empatitrötthet och utforska dess korrelation med organisatoriskt stöd och intention till egenuppsägning i kontexten av svensk hälso- och sjukvård efter COVID-19-pandemin. Metod: En korrelationsstudie har genomförts med tvärsnittsstudiedesign. 79 specialistsjuksköterskor besvarade en webbaserad enkät som bland annat inkluderade skalan Professional Quality of Life (ProQOL). Spearman's rank, Kruskal-Wallis och Mann-Whitney U användes för genomförandet av statistikanalysen i dataprogrammet jamovi. Resultat: Specialistsjuksköterskorna hade måttlig medkänsle-tillfredsställelse medan empatitrötthet, mätt som utbrändhet och sekundär traumatisk stress, var låg. Medkänsletillfredsställelse var negativt korrelerat med utbrändhet. Intensivvårdssjuksköterskor och kvinnliga sjuksköterskor hade högre sekundär traumatisk stress. Egenuppsägningsintention från nuvarande jobbet var associerad med medkänsletillfredsställelse, utbrändhet och upplevt organisatoriskt stöd. Egenuppsägningsintention från sjuksköterskeyrket var associerat med medkänsletillfredsställelse och empatitrötthet. Utöver egenuppsägningsintention från nuvarande jobbet så var upplevt organisatoriskt stöd korrelerat till medkänsletillfredsställelse och utbrändhet. Slutsats: ProQOL är ett användbart instrument för att bevaka förändringar i specialistsjuksköterskornas välbefinnande. Organisatoriskt stöd har potential att förbättra flera problem samtidigt genom att öka medkänsletillfredsställelse och reducera utbrändhet samt egenuppsägningsintention. Framtida forskning bör därför fokusera på upplevt organisatoriskt stöd samt att utforska potentialet av medkänsletillfredsställelse för att minimera utbrändhet.