Tidigare forskning visar på att empati och medkänsla har en stor betydelse för det sociala arbetet men kan innebära personliga påfrestningar för den professionella socialarbetaren vilket kan leda till tillstånd som empatitrötthet, utmattning och sekundärt trauma. Utifrån dessa risker med ett empatiskt och medkännande yrke, syftar denna studie till att undersöka hur socialarbetare förhåller sig till och hanterar sina upplevelser av empati och medkänsla i sitt professionella arbete. Studien har en kvalitativ studiedesign vars empiri har inhämtas genom semi-strukturerade intervjuer med professionella socialarbetare. Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten för studien är socialkonstruktionismen. Empirin har analyserats genom en tematisk analys och därefter genom teoretiska begrepp från emotionssociologin. Vårt resultat bekräftar tidigare forskning då studiens intervjupersoner belyser empati och medkänsla som en viktig del av det sociala arbetet men även visar på att det kan innebära personliga påfrestningar. När resultatet förstås ur ett emotionssociologiskt perspektiv kan det sociala arbetet konstateras som ett emotionellt lönearbete där socialarbetaren reglerar sina emotioner utifrån vad som förväntas inom ramen för professionalitet. Professionaliteten tycks medföra emotionella förväntningar gällande uttrycket av empati och medkänsla där socialarbetaren inte endast ska ha en förmåga att uttrycka empati och medkänsla vid rätt tillfälle utan även i rätt omfattning och på rätt sätt. Resultatet visar på en utmaning där socialarbetarna beskriver hur deras känslor av empati och medkänsla varierar i styrka och ibland inte motsvarar vad som förväntas i deras yrkesroll, vilket kan förstås som yt- och djupengagemang. Det emotionella lönearbetet innebär därmed en ständig reglering av emotionernas uttryck i relation till förväntningar och situation för att uppnå ett professionellt förhållningssätt. Resultatet visar på att det emotionella lönearbetet sker genom att socialarbetarna upprätthåller strategier och förhållningssätt som exempelvis acceptans, reflektion och symboliska handlingar för att kunna leva upp till det emotionella förväntningarna som ingår i yrkesrollen. Studien belyser således komplexiteten bakom begreppen empati och medkänsla i relation till professionaliteten i det sociala arbetet.

Bakgrund: Sjuksköterskor innehar en komplex yrkesroll, med en omfattande omvårdnadskompetens och personligt ansvar. Sjuksköterskor ska arbeta personcentrerat samt inneha flertalet professionella värden där förmågan att ge en medkännande vård ingår. Förmågan att erbjuda patienter medkänsla har visats vara avgörande för en god omvårdnad. Problem: Sjuksköterskors frekventa exponering för lidande kan ge konsekvenser i form av medkänslotrötthet, vilket kan påverka patienters upplevelse av omvårdnaden. För att sjuksköterskor ska kunna erbjuda patienter en medkännande vård under hela sitt yrkesliv och samtidigt bibehålla egen hälsa, krävs kunskap rörande begreppet compassion fatigue - medkänslotrötthet. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av medkänslotrötthet. Metod: Allmän litteraturöversikt baserad på åtta artiklar av kvantitativ ansats samt fyra artiklar av kvalitativ ansats. Resultat: Sjuksköterskors erfarenheter av faktorer som orsakar medkänslotrötthet är frekvent exponering för andras lidande med en samtidig oförmåga att lindra lidandet. Bristande stöd från kollegor och ledning är också en bidragande faktor till problemet. Då sjuksköterskor drabbas av medkänslotrötthet erfars detta ge konsekvenser för såväl sjuksköterskor som patienter. När sjuksköterskor besitter en självmedkänsla utgör det ett skydd mot att drabbas av medkänslotrötthet. Slutsatser: Genom att öka sjuksköterskors förståelse för problemet, kan ny kunskap utgöra en personlig beredskap för att undgå att drabbas av medkänslotrötthet. / Background: Nurses have a complex professional role, with extensive nursing skills and personal responsibility. Nurses must work person-centered and possess the majority of professional values where the ability to provide compassionate care is included. The ability to offer patients compassion has been shown to be crucial for good nursing. Problem: Nurses’ frequent exposure to suffering can have consequences in the form of compassion fatigue, which can affect patients’ experience of compassionate care. In order for nurses to be able to offer patients compassionate care throughout their professional lives and at the same time maintain their own health, knowledge is required regarding the concept of compassion fatigue. Aim: To describe nurses’ experience of compassion fatigue. Method: General literature review based on eight articles of quantitative approach and four articles of qualitative approach. Results: Nurses’ experiences of factors that cause compassion fatigue are frequent exposures to the suffering of others with a concomitant inability to alleviate the suffering. Lack of support from colleagues and management is also a contributing factor to the problem. As nurses suffer from compassion fatigue, this is experienced to have consequences for both nurses and patients. When nurses possess a self-compassion, it provides protection against suffering from compassion fatigue. Conclusions: By increasing nurses’ understanding of the problem, new knowledge can provide a personal readiness to avoid suffering from compassion fatigue.