Diss. Växjö : Växjö universitet, 2008.

Diss. Karlstad : Karlstads universitet, 2007.

<p>Njurarna är ett av människans livsviktiga organ vars uppgift är att </p><p>kontrollera elektrolyt- och vätskebalansen samt rena blodet. Kronisk </p><p>njursjukdom medför fysiska och psykiska påfrestningar som påverkar </p><p>individens livssituation. Sjukdomen kräver behandling med dialys </p><p>som är tidskrävande och ställer krav på patientens följsamhet. </p><p>Egenvård är personlig omsorg som varje individ frivilligt utför </p><p>dagligen för att främja liv, hälsa samt välbefinnande. Vid kronisk </p><p>njursjukdom uppstår det brister i patientens kapacitet att utöva sin </p><p>egenvård. Sjuksköterskans uppgift är att kompensera patienters brist i </p><p>egenvård genom att stödja, handleda och undervisa. Syftet med </p><p>litteraturstudien var att analysera egenvård hos kroniskt njursjuka </p><p>patienter med utgångspunkt i Dorothea Orems teori om </p><p>egenvårdsbalans. I litteraturstudien analyserades 18 vetenskapliga </p><p>artiklar deduktivt. Resultatet visade att kroniskt njursjuka upplevde </p><p>begränsningar i sin livssituation och behövde modifiera sin självbild </p><p>för att anpassa sig till den nya livssituationen. Patienter som lyckades </p><p>anpassa sig var mer delaktiga i sin egenvård och upplevde ökat </p><p>välbefinnande. Kapacitet att utföra sin egenvård minskade med ett </p><p>försämrat hälsotillstånd. Patienter upplevde sig begränsade av </p><p>sjukvårdspersonalen i sin egenvård. För att patienterna ska få ökad </p><p>delaktighet i sin egenvård krävs det av sjuksköterskan att individuellt </p><p>identifiera egenvårdsbehov och egenvårdsbrister samt planera </p><p>omvårdnaden i samråd med patienten.</p>

Njurarna är ett av människans livsviktiga organ vars uppgift är att kontrollera elektrolyt- och vätskebalansen samt rena blodet. Kronisk njursjukdom medför fysiska och psykiska påfrestningar som påverkar individens livssituation. Sjukdomen kräver behandling med dialys som är tidskrävande och ställer krav på patientens följsamhet. Egenvård är personlig omsorg som varje individ frivilligt utför dagligen för att främja liv, hälsa samt välbefinnande. Vid kronisk njursjukdom uppstår det brister i patientens kapacitet att utöva sin egenvård. Sjuksköterskans uppgift är att kompensera patienters brist i egenvård genom att stödja, handleda och undervisa. Syftet med litteraturstudien var att analysera egenvård hos kroniskt njursjuka patienter med utgångspunkt i Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans. I litteraturstudien analyserades 18 vetenskapliga artiklar deduktivt. Resultatet visade att kroniskt njursjuka upplevde begränsningar i sin livssituation och behövde modifiera sin självbild för att anpassa sig till den nya livssituationen. Patienter som lyckades anpassa sig var mer delaktiga i sin egenvård och upplevde ökat välbefinnande. Kapacitet att utföra sin egenvård minskade med ett försämrat hälsotillstånd. Patienter upplevde sig begränsade av sjukvårdspersonalen i sin egenvård. För att patienterna ska få ökad delaktighet i sin egenvård krävs det av sjuksköterskan att individuellt identifiera egenvårdsbehov och egenvårdsbrister samt planera omvårdnaden i samråd med patienten.

Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor inom den kommunala hemsjukvården skattar sin kompetens och arbetstillfredsställelse. Metod: En deskriptiv tvärsnittsstudie genomfördes med 16 deltagande där samtliga arbetade som sjuksköterskor inom den kommunala hemsjukvården. En enkät med fem delområden och 48 huvudfrågor administrerades och besvarades som elektroniskt dokument. Resultatet beskrivs med deskriptiv statisktik. Resultat: De flesta sjuksköterskorna i studien kände sig tillfredställda med sin kompetens. Den viktigaste aspekten för en sjuksköterska som arbetar inom hemsjukvården ansågs vara attityd och förhållningssätt, såsom att visa hänsyn och ta ansvar för given vård. Majoriteten av deltagarna i studien kände sig trötta men nöjda efter ett avslutat arbetspass och de hade en positiv bild på arbetet inom hemsjukvården men att det var en stressig arbetsmiljö. Slutsats: De flesta kände sig trötta men nöjda med sitt arbete efter ett avslutat arbetspass. Majoriteten av sjuksköterskorna i studien var tillfredställda med sin kompetens och hade en positiv bild av arbetet inom hemsjukvården. Över hälften av deltagarna uppgav att det var stressigt att arbeta som sjuksköterska inom hemsjukvården. Detta skulle kunna leda till ökad delegering av arbetsuppgifter och på så sätt riskera att försämra vårdkvaliteten.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2001. / Härtill 5 uppsatser.

Bakgrund: Idag lever 425 000 människor med ett substansrelaterat beroende i Sverige. En stor andel av personerna lever med samtidiga somatiska sjukdomar vilket innebär att det är en patientgrupp som ofta förekommer inom somatisk sjukvård. Syfte: Studiens syfte var att belysa erfarenheter av omvårdnad inom somatisk vård hos patienter med en substansrelaterad beroendesjukdom. Design: En litteraturstudie genomfördes med systematisk ansats. Metod: Litteratursökning utfördes i databaserna CINAHL, PsycINFO och PubMed vilket resulterade i elva artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna kvalitetsgranskades och materialet analyserades med inspiration från Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys. Resultat: Analys en mynnade ut i tre olika teman: respektlös behandling, vård på olika villkor och god omvårdnadsrelation. Huvudsakliga fynd visade att patienter upplevde personal som misstänksamma, skuldbeläggande samt Upplevt bristande engagemang. Resultatet visar på att patienter upplevde sig ha fått mottagaren annorlunda vård än andra patienter. Goda upplevelser manifesterades genom att personalen visade omtanke, bekräftade samt upprätthöll en personcentrerad omvårdnad. Konklusion: Patienter med en substansrelaterad beroendesjukdom upplever sig i huvudsak bli respektlöst behandlade och särbehandla de gentemot övriga patienter inom vården. Förstärkt medvetande hos vårdpersonal krävs för att eliminera de stereotypa uppfattningarna och därmed skapa förutsättningar för en god vårdande relation. / Background: 425 000 people are today living with a substance-related addictive disorder in Sweden. A large percentage of these people also live with concurrent somatic diseases which means that this group of people often encounter the somatic health-care system. Aim: The study aimed to highlight the experience of nursing in somatic care in patients with a substance-related addictive disorder. Design: The study was conducted as a literature review with a systematic approach. Method: The literature search was conducted through three databases: CINAHL, PsycINFO and PubMed, which resulted in eleven articles, all with a qualitative approach. The articles were checked for accuracy and the material was analyzed with inspiration from Graneheim and Lundmans (2004) concept analysis. Findings: Three themes were identified: disrespectful treatment, care on different terms and good nursing relationship. Main findings revealed that the patients experienced nursing staff as suspicious, blaming and showing a lack of dedication. The result demonstrates that the patients with a substance-related addictive disorder received inferior care than other inpatients in the nursing wards. Good experiences were manifested by the staff showing concern, confirmation and maintained a person-centered care. Conclusion: Inpatients with a substance-related addictive disorder tend to experience disrespected treatment and discrimination compared to other inpatients. Enhanced awareness is needed among health professionals to erase the stereotypical perceptions and by that create conditions for a good caring relationship.

Bakgrund: Inom den somatiska slutenvården drabbas cirka var tionde patient av en vårdskada. De flesta vårdskador sker inom den kirurgiska verksamheten eller i samband med läkemedelsbehandling. Sjuksköterskor inom kirurgiskt kontext har därför ett stort ansvar när det gäller att värna om patientsäkerheten och undvika vårdskador. Syfte: Studies syfte var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av patientsäkerhet i kirurgiskt kontext. Metod: Studien har en explorativ deskriptiv design. Datainsamling genomfördes i fyra fokusgruppintervjuer med 22 sjuksköterskor på tre sjukhus i södra Sverige. Data har analyserats utifrån Krueger och Casey's klassiska kvalitativa analys av fokusgruppintervjuer. Resultat: Ur dataanalysen framkom tre kategorier av sjuksköterskors erfarenheter av patientsäkerhet; säker vård, organisation och sjuksköterskans profession. Informanterna uppfattade patientsäkerheten som god men identifierade flera bristande områden såsom låg sjuksköterskebemanning, hög vårdtyngd och bristande kompetens på avdelningarna. Konklusion: Sjuksköterskors erfarenheter av patientsäkerhet i kirurgiskt kontext beskrivs innehålla flera aspekter inom områdena säker vård, organisation och sjuksköterskans profession i relation till patientsäkerhet. Dock identifieras flera bristande områden med tyngdpunkt på bemanning, kompetens och arbetsmiljö. Patientsäkerheten uppfattades generellt som god och det fanns en medvetenhet att ständigt arbeta med förbättringar inom patientsäkerhetsområdet.

Demenssjukdom är en av de mest vanligt förekommande sjukdomarna och det är främst äldre människor som drabbas. Detta kommer att leda till att antalet personer med demenssjukdom kommer att öka och deras komplexa sjukdomsproblematik kommer att leda till ökat behov av sjukhusvistelse och särskilt boende. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vårdpersonals upplevelser av att vårda människor med demenssjukdom. En systematisk litteratursökning av vetenskaplig studier genomfördes inom området, vilket resulterade i tio studier som svarade på syftet. Studiernas innehåll analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys med en induktiv ansats, som resulterade i fyra kategorier: Att vårdandet kan vara en utmaning, Att både ha kunskaps- och tidsbrist, Att vårdmiljön inte är utformad för personer med demenssjukdom och Att ha en god relation och kommunikation har stor betydelse. Studiens resultat diskuteras främst utifrån personcentrerad vård och hur ett personcentrerat förhållningsätt skulle kunna etableras inom vården av personer med demenssjukdom, i syfte att stärka personen med demenssjukdom utifrån dennes unika förutsättningar. Slutsatsen belyser vikten av att arbeta personcentrerat inom demensvården och att kunskap om demenssjukdomar kan underlätta svåra situationer.

No description available.