Detta arbete behandlar de omvärldsanalyser som olika aktörer (Försvarsmakten, försvarsberedningen och regeringen) genomförde före och efter Georgienkonflikten. Syftet är att ge läsaren en uppfattning kring hur de olika aktörerna hade analyserat omvärlden och vilka slutsatser de drog utifrån analysen. Samt att för läsaren åskådligöra likheter och eventuella skillnader i aktörernas bedömningar.Arbetet utgår ifrån en kvalitativ innehållsanalys av i huvudsak fem olika dokument från de aktuella aktörerna. Teoridelen bidrar med tidigare forskning med anknytning till ämnet.Resultatdelen redogör för de olika aktörernas omvärldsanalyser. Slutligen jämförs de olika aktörerna och det förs en diskussion kring de likheter och skillnader som identifierats under analysen.

In today's modern society western countries have adopted a regular doctrine for future wars, even though an irregular method have been proven effective against the modern regular army. Due to a balance between the superpowers the doctrines stay the same, but for smaller nations the balance is of lesser importance. The aim of this thesis is to shine light on the problem, and try to give argu-ments for a discussion about how Sweden and other smaller nations can use irregular warfare in order to defend themselves against bigger nations. In order to do that this thesis will investigate how revolutionary guerrilla warfare theory can be applied on international conflicts. Guerilla warfare is the tactic of choice primarily since history show that small numbers can win against overwhelming-ming odds. By Using Robert Tabers theory about successful guerilla warfare, this thesis will compare the war in Vietnam and the second Boer war in order to see how Tabers theory was used or not. The research shows that Tabers theory indeed was used in both conflicts and can somewhat be used to describe the outcome of each conflict.

På vilket sätt skiljer sig de militära domänernas förmåga att bidra till framgång vid tvångsmaktsförsök? Vad förklarar skillnaden? Tidigare forskning menar att det finns skillnader som systematiskt går att förklara utifrån perspektivet att: mindre kostsamma hot leder till bristande trovärdighet och således liten sannolikhet för framgång. Studien undersöker dessa två frågor genom en kvantitativ empirisk analys utifrån historiska observationer och genomför en teoretisk prövning utifrån ett kontrasterande perspektiv till tidigare forskning; ett mindre kostsamt hot bidrar till hög trovärdighet utifrån Daryl G. Press teori. Resultatet från denna studie visar att det finns tydliga skillnader mellan domänernas effekt för framgång inom det empiriska underlaget. Dessa skillnader är föränderliga inom den undersökta perioden. Efter andra världskrigets slut framstår marina- och luftstridskrafter ha ett mer tydligt samband med framgångsrik tvångsmakt relativt markdomänen. Press teori predikterar utfallet med tillräcklig säkerhet för att ifrågasätta tidigare forsknings slutsatser kring bristande trovärdighet som effekt av minde kostsamma hot.

Non-state actors, such as international environmental organisations, business associations and indigenous peoples organisations, increasingly take on governance functions that can influence the delivery of global public goods. This thesis examines the roles of these actors in the field of global climate change governance. Specifically, the thesis examines why and how non-state actors are involved in global climate change governance, the governance activities that they may perform and are perceived to perform, and their views on climate change solutions. The thesis also discusses the implications of their roles for how authority is shared between states and non-state actors in global climate change governance. The research questions are addressed by triangulating several empirical methods. The results show that the roles of non-state actors are continuously evolving and depend on the changing nature of relations between state and non-state actors as well as efforts by non-state actors to expand their policy space by justifying and seeking recognition for their participation. Moreover, the findings point to the importance of differentiating between groups of non-state actors, as they represent diverse interests and have different comparative advantages across governance activities. Which non-state actors participate and to what extent therefore has implications for the effects of their involvement in global climate change governance. On the basis of a systematic assessment of a set of non-state actors, this thesis concludes that the key role-categories of non-state actors in global climate change governance are broadly: shapers of information and ideas, brokers of knowledge, norms and initiatives, and doers of implementing policies and influencing behaviours. Different non-state actors carry out activities within these role-categories to different extents. In addition to the empirical mapping of the roles of non-state actors in global climate change governance, this thesis contributes to two strands in the literature: one theoretical focusing on the authority and legitimacy of non-state actors in global environmental governance, and the other methodological, offering a toolbox that combines survey data with qualitative methods. / Icke-statliga aktörer, exempelvis internationella miljöorganisationer, näringslivsorganisationer och ursprungsbefolkningsorganisationer, fyller alltmer framträdande funktioner i den globala klimatstyrningen. Dessa organisationer kan därmed påverka utformningen av globala kollektiva nyttigheter. Denna avhandling undersöker dessa aktörers roller inom den globala klimatstyrningen. Avhandlingen utforskar varför och på vilket sätt icke-statliga aktörer deltar i den globala klimatstyrningen, uppfattningar om vilka styraktiviteter de utför, och ifall de bidrar till en mer pluralistisk syn på klimatproblematikens lösningar. I avhandlingen diskuteras vilka konsekvenser de icke-statliga aktörernas roller har för hur auktoritet delas mellan stater och icke-statliga aktörer i den globala klimatpolitiken. Forskningsfrågorna behandlas genom att triangulera flera empiriska metoder. Resultaten från dessa undersökningar visar att de icke-statliga aktörernas roller utvecklas kontinuerligt och att dynamiken dels beror på den skiftande relationen mellan statliga och icke-statliga aktörer, dels på de icke-statliga aktörernas egna ansträngningar att öka sitt politiska handlingsutrymme och få erkännande för sitt deltagande. Dessutom pekar resultaten på vikten av att skilja mellan olika grupper av icke-statliga aktörer, eftersom de representerar skilda intressen och har komparativa fördelar i olika styraktiviteter. En konsekvens av detta är att det spelar roll vilka grupper av icke-statliga aktörer som ges tillträde till den internationella klimatdiplomatin. Baserat på en systematisk  bedömning av vad några av de icke-statliga aktörerna anses göra, dras slutsatsen att de viktigaste rollkategorierna som icke-statliga aktörer har är: formare av information och idéer, mäklare av kunskap, normer och initiativ, och görare genom att bidra till implementering och påverka beteenden, men att olika icke-statliga aktörer utför dessa roller i olika utsträckning. Utöver den empiriska kartläggningen av icke-statliga aktörers roller i den globala klimatstyrningen, bidrar avhandlingen dels till den teoretiska litteraturen kring icke-statliga aktörers auktoritet och legitimitet inom den globala miljöstyrningen, dels metodologiskt genom att utveckla analysverktyg som kombinerar enkätdata med kvalitativa metoder.