<p>Ett av skolans viktigaste uppdrag är att skapa goda möjligheter för barnens läs- och skrivutveckling, därav är det av största vikt för pedagoger att besitta en bred kompetens inom detta område. Syftet med denna uppsats är att diskutera några pedagogers didaktiska val i arbetet med barns tidiga läs- och skrivutveckling mot bakgrund av deras utbildning och arbetslivserfarenheter. Den empiriska studien belyser hur några pedagoger motiverar sina didaktiska val beträffande undervisningsinnehåll och arbetsformer samt vad som påverkat dessa val. Studien omfattar både kvalitativa intervjuer och observationer. Analysen sker utifrån det socialinteraktionistiska perspektivet vilket dominerar forskningen idag samt genomsyrar gällande styrdokument. De studerade pedagogerna arbetar i linje med det socialinteraktionistiska perspektivet när de i undervisningen tar hänsyn till barnens individuella skapande och använder sig av betydelsefulla arbetsuppgifter. Pedagogerna följer inte perspektivet fullt ut eftersom det kommunikativa samspelet inte erbjuds den framträdande platsen i undervisningen som det socialinteraktionistiska perspektivet förordar. Det som pedagogerna lyfter fram som varit avgörande för deras professionsutveckling är en kombination av både utbildning och arbetslivserfarenheter men arbetslivserfarenheter är det som motiverat mest till utveckling av didaktisk kompetens.</p>

Ett av skolans viktigaste uppdrag är att skapa goda möjligheter för barnens läs- och skrivutveckling, därav är det av största vikt för pedagoger att besitta en bred kompetens inom detta område. Syftet med denna uppsats är att diskutera några pedagogers didaktiska val i arbetet med barns tidiga läs- och skrivutveckling mot bakgrund av deras utbildning och arbetslivserfarenheter. Den empiriska studien belyser hur några pedagoger motiverar sina didaktiska val beträffande undervisningsinnehåll och arbetsformer samt vad som påverkat dessa val. Studien omfattar både kvalitativa intervjuer och observationer. Analysen sker utifrån det socialinteraktionistiska perspektivet vilket dominerar forskningen idag samt genomsyrar gällande styrdokument. De studerade pedagogerna arbetar i linje med det socialinteraktionistiska perspektivet när de i undervisningen tar hänsyn till barnens individuella skapande och använder sig av betydelsefulla arbetsuppgifter. Pedagogerna följer inte perspektivet fullt ut eftersom det kommunikativa samspelet inte erbjuds den framträdande platsen i undervisningen som det socialinteraktionistiska perspektivet förordar. Det som pedagogerna lyfter fram som varit avgörande för deras professionsutveckling är en kombination av både utbildning och arbetslivserfarenheter men arbetslivserfarenheter är det som motiverat mest till utveckling av didaktisk kompetens.