Denna uppsats syftar till att undersöka elevers uppfattningar om bra lärare samt om det finns skillnader i dessa uppfattningar mellan elever i årskurs 1-6, elever på studieförberedande gymnasieprogram och elever på yrkesförberedande gymnasieprogram.   För att undersöka detta har 105 gymnasieelever fyllt i en enkät med endast en, öppen fråga: Hur skulle du beskriva en bra lärare? För att fånga upp yngre elevers uppfattningar har ett material publicerat av Kamratposten använts. Detta material publicerades i samband med att Kamratposten utlyste en tävling där Sveriges bästa lärare skulle utses. Dessa olika typer av material har analyserats med utgångspunkt i tre olika typer av kompetens; didaktisk kompetens, ledarskapskompetens samt relationell kompetens. Att analysera materialet med hjälp av dessa begrepp har medfört att skillnader mellan de olika elevgrupperna har kunnat påvisas gällande vilken eller vilka av dessa kompetenser som ges mest utrymme i beskrivningarna.     Resultatet av denna undersökning visar att elever i årskurs 1-6 i hög utsträckning efterfrågar relationella aspekter hos en lärare så som att denna är snäll, stöttande och har en förmåga att vara personlig med eleven. Bland studieförberedande gymnasieelever framkom istället att dessa i högre grad efterfrågade de didaktiska aspekterna av en bra lärare. Vanligt förekommande var här att beskriva vikten av att läraren är kunnig, engagerad och undervisar på ett roligt sätt. Bland yrkesförberedande gymnasieelever fanns inte ett lika tydligt fokus på en enskild kompetens. Istället gavs både didaktiska och relationella aspekter stort utrymme, dock med en större dragning åt de relationella aspekterna.

Studiens syfte är att undersöka rektorers uppfattningar utifrån utbildningsreformerna: lärarlegitimation och förstelärarreformen, samt utifrån innehållet i begreppen didaktisk legitimitet och didaktisk kompetens. Dessa fyra delar har analyserats som fenomen, och utgjort stommen i studien där vi anlagt två teoretiska utgångspunkter, fenomenografi och frirumsteorin. Vi har utgått från fenomenografi för att komma åt rektorernas uppfattningar av fenomenen, och frirumsteorin för att få en inblick i hur rektorer beskriver sitt frirum och förhållningssätt i förhållande till utbildningsreformerna. Båda teorierna har bidragit med att ge verktyg för de fyra fenomen som undersökts i denna studie. I studien har ett kvalitativt angreppssätt använts, där en kvalitativ analysmetod genomförts för databearbetning samt hermeneutik för tolkning av rektorernas svar. Vi har intervjuat tio rektorer inom Stockholm stad, Uppsala, Knivsta och Enköping kommun.  Studiens resultat visar att rektorerna hade skilda uppfattningar av fenomenet didaktisk legitimitet, medan uppfattningarna av fenomenet didaktisk kompetens visade sig vara mer enhetliga. När det kommer till fenomenet lärarlegitimation har rektorerna dels positiva uppfattningar, samt dels uppfattningen av att det endast är ett bevis på fullbordad utbildning, vidare hade de likvärdiga uppfattningar av fenomenet förstelärare. Resultatet visar vidare på att den didaktiska legitimiteten, i jämförelse med den didaktiska kompetensen, förhöll sig mer till lärarlegitimationen, medan både didaktisk legitimitet och didaktisk kompetens förhöll sig mer till försteläraren än lärarlegitimationen. Därefter beskrev rektorerna sitt frirum varierande beroende på deras förhållningssätt gentemot utbildningsreformerna: lärarlegitimation och förstelärare. Vidare har rektorerna ett mer positivt förhållningssätt till lärarlegitimationen i jämförelse med förstelärarreformen. Dessutom visar resultatet på att det finns en sammanhållning mellan rektorernas förhållningssätt och deras upplevda frirum gentemot utbildningsreformerna.

Syftet med arbetet är att undersöka hur förskollärare resonerar om högläsning i förskolan. Vi valde att göra en intervjustudie för att ta reda på förskollärarens synsätt på högläsning utifrån tre olika teman som är högläsning i förskolan, den fysiska miljön och barns språkutveckling. Dessa tre aspekter speglar innehållet i vårt arbete och var fokuset under intervjuerna. Nio respondenter från olika delar av Sverige har intervjuats[i denna undersökning och bidragit med sina tankar och åsikter om högläsning i förskolan. Arbetet har visat att förskollärare ser högläsning som en viktig del i förskolans verksamhet och att det gynnar barnens språkutveckling. Högläsning är en rutin i arbetet hos de flesta förskollärarna men det framkommer att en del har bristfälliga rutiner. Stora barngrupper har flera förskollärare nämnt som ett hinder för högläsningen.  Arbetet beskriver hur den fysiska miljön påverkar högläsningen i förskolan. Några av respondenterna menar att den fysiska miljön har stor påverkan på barnens möjligheter till lärande genom högläsning. Språkutveckling är även ett tema som kommer belysas. Några av respondenterna förklarar att de arbetar med högläsning för att främja barnens språkutveckling på olika sätt.

<p>Bodell, Malin & Norell, Merja (2008): Åtta gymnasielärares didaktiska tankar om samhälls- och historieundervisning och en nutidshistorisk händelse. Examensarbete i didaktik. Lärarprogrammet. Institutionen för Pedagogik, didaktik och psykologi. Högskolan i Gävle. 2008. Sammanfattning Undersökningens syfte har varit att undersöka gymnasielärares didaktiska tankar angående historieämnet genom en nutidshistorisk händelse som bombattentaten mot World Trade Center i New York den 11 september 2001. Behandlas den och i så fall hur? Detta tar vi reda på genom intervjuer. Studiens underlag är baserat på semi-strukturerade intervjuer. Sammanlagt intervjuades åtta gymnasielärare, tre kvinnliga och fem manliga lärare, på en skola. Studiens teoretiska utgångspunkter är baserade på forskning kring didaktik och ämnesdidaktik. Studiens resultat påvisar att nutidshistoria är ett ämne som får en undanskymd plats i undervisningen. Dock ansåg lärarna att nutidshistoria var en viktig del i undervisningen. Huruvida 11 september var en viktig del av undervisningen fanns det olika synpunkter på. Tänkbara orsaker till att inte ta upp en nutidshistorisk händelse är tidsbrist, såväl elevernas som lärarnas bristande intresse samt elevernas bristande förkunskaper. Man kan även se att lärarna tycker att eleverna hindrar dem i deras vilja att utveckla kurserna. Lärarna ansåg att historia och samhällskunskap inte kan skiljas åt, dessa ämnen går in i varandra för mycket. 11 september tyckte de lärare som var verksamma i båda ämnena hörde hemma i samhällskunskapen. Lärarna ansåg att historieämnet borde förändras på ett eller annat sätt. Några slutsatser man kan dra av detta arbete är att man som lärare måste distansera sig och fråga sig varför man gör de val man gör. Som lärare måste man utveckla och använda sig av sin didaktiska kompetens. Att använda sig av rutinisering i undervisningen kan ha både sina fördelar och nackdelar, bara man är klar över vilket syfte och vilket mål man har med undervisningen kan det vara till en stor hjälp. Nyckelord: nutidshistoria, 11 september 2001, didaktik, didaktisk kompetens, gymnasielärare, historia</p>

<p>Ett av skolans viktigaste uppdrag är att skapa goda möjligheter för barnens läs- och skrivutveckling, därav är det av största vikt för pedagoger att besitta en bred kompetens inom detta område. Syftet med denna uppsats är att diskutera några pedagogers didaktiska val i arbetet med barns tidiga läs- och skrivutveckling mot bakgrund av deras utbildning och arbetslivserfarenheter. Den empiriska studien belyser hur några pedagoger motiverar sina didaktiska val beträffande undervisningsinnehåll och arbetsformer samt vad som påverkat dessa val. Studien omfattar både kvalitativa intervjuer och observationer. Analysen sker utifrån det socialinteraktionistiska perspektivet vilket dominerar forskningen idag samt genomsyrar gällande styrdokument. De studerade pedagogerna arbetar i linje med det socialinteraktionistiska perspektivet när de i undervisningen tar hänsyn till barnens individuella skapande och använder sig av betydelsefulla arbetsuppgifter. Pedagogerna följer inte perspektivet fullt ut eftersom det kommunikativa samspelet inte erbjuds den framträdande platsen i undervisningen som det socialinteraktionistiska perspektivet förordar. Det som pedagogerna lyfter fram som varit avgörande för deras professionsutveckling är en kombination av både utbildning och arbetslivserfarenheter men arbetslivserfarenheter är det som motiverat mest till utveckling av didaktisk kompetens.</p>

Bodell, Malin &amp; Norell, Merja (2008): Åtta gymnasielärares didaktiska tankar om samhälls- och historieundervisning och en nutidshistorisk händelse. Examensarbete i didaktik. Lärarprogrammet. Institutionen för Pedagogik, didaktik och psykologi. Högskolan i Gävle. 2008. Sammanfattning Undersökningens syfte har varit att undersöka gymnasielärares didaktiska tankar angående historieämnet genom en nutidshistorisk händelse som bombattentaten mot World Trade Center i New York den 11 september 2001. Behandlas den och i så fall hur? Detta tar vi reda på genom intervjuer. Studiens underlag är baserat på semi-strukturerade intervjuer. Sammanlagt intervjuades åtta gymnasielärare, tre kvinnliga och fem manliga lärare, på en skola. Studiens teoretiska utgångspunkter är baserade på forskning kring didaktik och ämnesdidaktik. Studiens resultat påvisar att nutidshistoria är ett ämne som får en undanskymd plats i undervisningen. Dock ansåg lärarna att nutidshistoria var en viktig del i undervisningen. Huruvida 11 september var en viktig del av undervisningen fanns det olika synpunkter på. Tänkbara orsaker till att inte ta upp en nutidshistorisk händelse är tidsbrist, såväl elevernas som lärarnas bristande intresse samt elevernas bristande förkunskaper. Man kan även se att lärarna tycker att eleverna hindrar dem i deras vilja att utveckla kurserna. Lärarna ansåg att historia och samhällskunskap inte kan skiljas åt, dessa ämnen går in i varandra för mycket. 11 september tyckte de lärare som var verksamma i båda ämnena hörde hemma i samhällskunskapen. Lärarna ansåg att historieämnet borde förändras på ett eller annat sätt. Några slutsatser man kan dra av detta arbete är att man som lärare måste distansera sig och fråga sig varför man gör de val man gör. Som lärare måste man utveckla och använda sig av sin didaktiska kompetens. Att använda sig av rutinisering i undervisningen kan ha både sina fördelar och nackdelar, bara man är klar över vilket syfte och vilket mål man har med undervisningen kan det vara till en stor hjälp. Nyckelord: nutidshistoria, 11 september 2001, didaktik, didaktisk kompetens, gymnasielärare, historia

Ett av skolans viktigaste uppdrag är att skapa goda möjligheter för barnens läs- och skrivutveckling, därav är det av största vikt för pedagoger att besitta en bred kompetens inom detta område. Syftet med denna uppsats är att diskutera några pedagogers didaktiska val i arbetet med barns tidiga läs- och skrivutveckling mot bakgrund av deras utbildning och arbetslivserfarenheter. Den empiriska studien belyser hur några pedagoger motiverar sina didaktiska val beträffande undervisningsinnehåll och arbetsformer samt vad som påverkat dessa val. Studien omfattar både kvalitativa intervjuer och observationer. Analysen sker utifrån det socialinteraktionistiska perspektivet vilket dominerar forskningen idag samt genomsyrar gällande styrdokument. De studerade pedagogerna arbetar i linje med det socialinteraktionistiska perspektivet när de i undervisningen tar hänsyn till barnens individuella skapande och använder sig av betydelsefulla arbetsuppgifter. Pedagogerna följer inte perspektivet fullt ut eftersom det kommunikativa samspelet inte erbjuds den framträdande platsen i undervisningen som det socialinteraktionistiska perspektivet förordar. Det som pedagogerna lyfter fram som varit avgörande för deras professionsutveckling är en kombination av både utbildning och arbetslivserfarenheter men arbetslivserfarenheter är det som motiverat mest till utveckling av didaktisk kompetens.

Denna studie avser undersöka lärares inställningar till läroplanens centrala innehåll i religionsämnet på högstadiet och gymnasiet för att kartlägga lärares intryck av den senaste läroplanen. Vidare skall studien undersöka huruvida lärare upplever tydligheten i progressionen. Genom en kvalitativ skriftlig intervju skall svar samlas in från lärare genom en Facebook-grupp för religionslärare samt svar från ämnesexperter som skickas ut genom mejl. Resultatet analyseras med hermeneutiska metoder samt jämförs med tidigare forskning och svar från ämnesexperter. Studiens resultat visar att lärare har svårt att hinna med sin undervisning för att innehållet i kursplanerna är allt för omfattande. Lärare har oftast inte heller någon koll på progressionen mellan högstadiet och gymnasiet. Dock menar lärare att läroplanen är tydlig och det är inga större problem med att tolka den.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares upplevelse av sin didaktiska kompetens inom musikundervisning i förskolan samt hur den stöttades under förskollärarutbildningen. Frågeställningarna utgår från hur förskollärarna anser att förskollärarutbildningen har bidragit till deras kompetens inom musikdidaktik samt om de bedömer att de besitter tillräckligt med kompetens i att bedriva en varierad musikundervisning på förskolan. Studiens teoretiska utgångspunkt utgår från det sociokulturella perspektivet med särskilt fokus på begreppen mediering, kreativitet och appropriering. Semistrukturerade parintervjuer med verksamma förskollärare har genomförts och empirin har genomgått en tematisk analys utifrån de ovannämnda sociokulturella begreppen. Studiens resultat visar på att de få förskollärare som erbjudits möjlighet att studera musikinriktade kurser på högskolan har utvecklat grundlig kompetens i att spela instrument och för att undervisa i musik på flera olika sätt. I kontrast, de förskollärare som inte haft samma möjlighet till musikinriktade kurser under förskollärarutbildning upplever att deras kompetens i och förutsättningar för att bedriva en varierad musikundervisning är bristande. I studien framkommer det att de flesta av förskollärarna inte har musikdidaktiska redskap tillgängliga för barnen i miljön. Det hör ihop med dessa förskollärares upplevelse av bristande kompetens i att spela instrument då de inte har tillräckliga färdigheter för att kunna spontant spela och undervisa på barnens initiativ. Ytterligare visar studiens resultat att förskollärarna upplevde att de var mest kompetenta att undervisa inom sång som musikform och den övervägande delen av variation i musikundervisningen förekom i förhållande till att sjunga.

Att kunna skriva har en stor betydelse i dagens samhälle. Elever i skrivsvårigheter kan påverkas negativt i olika sammanhang i livet. I klassrummet har läraren ett ansvar att se till att dessa elever utvecklar en god skrivförmåga. Syftet med studien är att undersöka vad svensk och internationell forskning visat de senaste 10 åren när det gäller lärares didaktiska kompetens på området skrivutveckling hos elever i skrivsvårigheter i lågstadiet. Studiens frågeställningar handlar om att undersöka vilka kunskaper och kompetenser läraren behöver ha för att gynna skrivutvecklingen hos elever i skrivsvårigheter. Det lyfts även fram vilka undervisningsmetoder som understödjer skrivutvecklingen hos elever i skrivsvårigheter. De huvudbegrepp som behandlas i studien är: skrivsvårigheter, skrivutveckling, undervisningsmetoder och didaktisk kompetens. Metoden som valts till studien är en systematisk litteraturstudie där tre vetenskapliga avhandlingar och sex artiklar ligger till grund för min undersökning. Materialets resultat visar att lärarens skrivkunskaper har en stor betydelse för att gynna elevers skrivutveckling i skrivsvårigheter samt att läraren använder sig av varierande arbetsmetoder. Några framgångsrika undervisningsmetoder som presenteras i resultatet är stöttning och olika typer av skriftspråksaktiviteter.