<p>Sammanfattning</p><p>Flerstämmighet är ett återkommande begrepp i vår lärarutbildning. Vi anser att flerstämmighet är en viktig del för skolans kunskapsuppdrag. Vår avsikt med examensarbetet har varit att fördjupa vår kunskap om flerstämmighet och hur det gestaltas i elevernas läs- och skrivlärande och att undersöka vilka olika uttryck av flerstämmighet som framträder i klassrummet.</p><p>Metoden för arbetet är en etnografisk forskningsmetod, där vi valt att använda oss av deltagande observationer, kvalitativa intervjuer och i elevintervjuerna hade vi som utgångspunkt en mindmap. Vid analysen av vårt material framträdde sedan fyra olika kategorier av flerstämmighet som blev centrala i vårt resultat och vår diskussionsdel.</p><p>Utifrån vår undersökning och den forskningslitteratur vi tagit del av har vi funnit att det finns många tillfällen till flerstämmighet och att elevers erfarenhet tas tillvara på. Det som vi sett är att elevers erfarenheter i ännu större utsträckning borde ingå i undervisningen. Vi vill poängtera att lärarens didaktiska val för hur han eller hon skall skapa miljöer som främjar dialog, måste göras utifrån att läraren reflekterar över sin syn på människan och på lärandet.</p>

Sammanfattning Flerstämmighet är ett återkommande begrepp i vår lärarutbildning. Vi anser att flerstämmighet är en viktig del för skolans kunskapsuppdrag. Vår avsikt med examensarbetet har varit att fördjupa vår kunskap om flerstämmighet och hur det gestaltas i elevernas läs- och skrivlärande och att undersöka vilka olika uttryck av flerstämmighet som framträder i klassrummet. Metoden för arbetet är en etnografisk forskningsmetod, där vi valt att använda oss av deltagande observationer, kvalitativa intervjuer och i elevintervjuerna hade vi som utgångspunkt en mindmap. Vid analysen av vårt material framträdde sedan fyra olika kategorier av flerstämmighet som blev centrala i vårt resultat och vår diskussionsdel. Utifrån vår undersökning och den forskningslitteratur vi tagit del av har vi funnit att det finns många tillfällen till flerstämmighet och att elevers erfarenhet tas tillvara på. Det som vi sett är att elevers erfarenheter i ännu större utsträckning borde ingå i undervisningen. Vi vill poängtera att lärarens didaktiska val för hur han eller hon skall skapa miljöer som främjar dialog, måste göras utifrån att läraren reflekterar över sin syn på människan och på lärandet.

<p>Vår uppsats har två syften. Det första syftet är att vi skall utveckla kunskaper om de olika teorier och metoder som används för läs- och skrivinlärning. Det andra syftet är att undersöka två klasser i två olika skolor för att se hur dessa skolor arbetar med läs- och skrivinlärning.</p><p>I våra observationer mötte vi två skilda arbetssätt i de två klassrummen. Det som var gemensamt för de båda lärarna var att de utgick ifrån klassens behov och valde metoder som passar just deras klass. Deras val var erfarenhetsmässiga och inte i första hand baserade på teori.</p>

Vår uppsats har två syften. Det första syftet är att vi skall utveckla kunskaper om de olika teorier och metoder som används för läs- och skrivinlärning. Det andra syftet är att undersöka två klasser i två olika skolor för att se hur dessa skolor arbetar med läs- och skrivinlärning. I våra observationer mötte vi två skilda arbetssätt i de två klassrummen. Det som var gemensamt för de båda lärarna var att de utgick ifrån klassens behov och valde metoder som passar just deras klass. Deras val var erfarenhetsmässiga och inte i första hand baserade på teori.

Mätningar av barn i skolåldern har visat en försämring inom läs- och skrivförmåga. Genom att utveckla och fördjupa lärarnas kompetenser om barns lärande inom språk-, läs- och skrivdidaktik, stärks barnens språkliga förmåga redan från tidig ålder. Denna utveckling och fördjupande av lärarnas kompetenser inom språk-, läs- och skrivdidaktik sker genom Läslyftet. För att synliggöra vad läslyftet har haft för påverkan på förskollärarna och verksamheten är det genom denna studie syftet att beskriva förskollärares uppfattningar om Läslyftet som metod för kompetensutveckling. Frågeställningarna för studien är: Vilka uppfattningar har förskollärare om Läslyftet? På vilket sätt har Läslyftets kollegiala lärande främjat kompetensutveckling inom språk-, läs- och skrivdidaktik? Hur påverkar förskollärares inställning till Läslyftet sin kompetensutveckling inom språk-, läs- och skrivdidaktik?  Ämnet undersöks genom kvalitativa intervjuer där sex förskollärare medverkade. Förskollärarnas uppfattningar om Läslyftet analyserades med hjälp av ramfaktorteorin och Learnings Studies två nivåer om lärande. Utgångspunkterna från ramfaktorteorin är personramen och den fysiska ramen och Learning Studies två nivåer om lärande, lärarens lärande och elevers lärande.  Resultatet visar att det kollegiala lärandet har varit en genomgående faktor för förskollärare att utveckla sina kompetenser inom språk-, läs- och skrivdidaktik. Läslyftets ämnesinnehåll och modell för kompetensutveckling har överskådligt uppfattats som positiv och givande. Förskollärarna uppfattar en förändring i sin inställning kring språk-, läs- och skrivdidaktik samt att det kollegiala har varit meningsfull för en gemensam utveckling för arbetslagen.

<p>Ett av skolans viktigaste uppdrag är att skapa goda möjligheter för barnens läs- och skrivutveckling, därav är det av största vikt för pedagoger att besitta en bred kompetens inom detta område. Syftet med denna uppsats är att diskutera några pedagogers didaktiska val i arbetet med barns tidiga läs- och skrivutveckling mot bakgrund av deras utbildning och arbetslivserfarenheter. Den empiriska studien belyser hur några pedagoger motiverar sina didaktiska val beträffande undervisningsinnehåll och arbetsformer samt vad som påverkat dessa val. Studien omfattar både kvalitativa intervjuer och observationer. Analysen sker utifrån det socialinteraktionistiska perspektivet vilket dominerar forskningen idag samt genomsyrar gällande styrdokument. De studerade pedagogerna arbetar i linje med det socialinteraktionistiska perspektivet när de i undervisningen tar hänsyn till barnens individuella skapande och använder sig av betydelsefulla arbetsuppgifter. Pedagogerna följer inte perspektivet fullt ut eftersom det kommunikativa samspelet inte erbjuds den framträdande platsen i undervisningen som det socialinteraktionistiska perspektivet förordar. Det som pedagogerna lyfter fram som varit avgörande för deras professionsutveckling är en kombination av både utbildning och arbetslivserfarenheter men arbetslivserfarenheter är det som motiverat mest till utveckling av didaktisk kompetens.</p>

Ett av skolans viktigaste uppdrag är att skapa goda möjligheter för barnens läs- och skrivutveckling, därav är det av största vikt för pedagoger att besitta en bred kompetens inom detta område. Syftet med denna uppsats är att diskutera några pedagogers didaktiska val i arbetet med barns tidiga läs- och skrivutveckling mot bakgrund av deras utbildning och arbetslivserfarenheter. Den empiriska studien belyser hur några pedagoger motiverar sina didaktiska val beträffande undervisningsinnehåll och arbetsformer samt vad som påverkat dessa val. Studien omfattar både kvalitativa intervjuer och observationer. Analysen sker utifrån det socialinteraktionistiska perspektivet vilket dominerar forskningen idag samt genomsyrar gällande styrdokument. De studerade pedagogerna arbetar i linje med det socialinteraktionistiska perspektivet när de i undervisningen tar hänsyn till barnens individuella skapande och använder sig av betydelsefulla arbetsuppgifter. Pedagogerna följer inte perspektivet fullt ut eftersom det kommunikativa samspelet inte erbjuds den framträdande platsen i undervisningen som det socialinteraktionistiska perspektivet förordar. Det som pedagogerna lyfter fram som varit avgörande för deras professionsutveckling är en kombination av både utbildning och arbetslivserfarenheter men arbetslivserfarenheter är det som motiverat mest till utveckling av didaktisk kompetens.