Bakgrund: Resistenta bakterier (ESBL och MRSA) ökar runtom i Europa och anses vara ett hot mot människors hälsa. Det finns en kunskapslucka bland sjuksköterskor vad gäller smittvägar för dessa bakterier och hur omvårdnad bör ges till smittade patienter. Syfte: Att undersöka resistenta bakteriers smittvägar och vilka åtgärder i omvårdnaden av patienter som kan bryta dessa smittvägar. Metod: Vetenskapliga artiklar söktes fram i databaserna PubMed och Cinahl. Kvalitetsgranskning utfördes och därefter analyserades totalt 34 kvantitativa vetenskapliga artiklar. Analysen, som utfördes i enlighet med metod beskriven av Friberg (2012), mynnade ut i fyra kategorier efter att meningsenheter och huvudsakligt innehåll grupperats. Resultat: Huvudresultatet visade att resistenta bakterierna kan spridas via föremål och ytor i patientrum och på avdelningar samt via patienten och/eller sjuksköterskan, där händerna spelar störst roll. Åtgärder för minskad smittspridning innefattar bland annat desinficering av ytor, föremål och händer. Diskussion: Bristande handhygien, från hälso- och sjukvårdspersonalens sida, verkar vara en central faktor för smittspridning av resistenta bakterier. Detta skulle kunna bero på bristande kunskap om dessa bakterier, överbeläggningar eller tidsbrist. Slutsats: Sjuksköterskan är oumbärlig i arbetet för minskad smittspridning av resistenta bakterier. Sjuksköterskan behöver kunskap om smittvägar och hur de kan brytas för att kunna förmedla detta vidare till övrig personal. Detta för att säkerställa att samtliga på arbetsplatsen arbetar för samma mål.

Bakgrund: Resistenta bakterier (ESBL och MRSA) ökar runtom i Europa och anses vara ett hot mot människors hälsa. Det finns en kunskapslucka bland sjuksköterskor vad gäller smittvägar för dessa bakterier och hur omvårdnad bör ges till smittade patienter. Syfte: Att undersöka resistenta bakteriers smittvägar och vilka åtgärder i omvårdnaden av patienter som kan bryta dessa smittvägar. Metod: Vetenskapliga artiklar söktes fram i databaserna PubMed och Cinahl. Kvalitetsgranskning utfördes och därefter analyserades totalt 34 kvantitativa vetenskapliga artiklar. Analysen, som utfördes i enlighet med metod beskriven av Friberg (2012), mynnade ut i fyra kategorier efter att meningsenheter och huvudsakligt innehåll grupperats. Resultat: Huvudresultatet visade att resistenta bakterierna kan spridas via föremål och ytor i patientrum och på avdelningar samt via patienten och/eller sjuksköterskan, där händerna spelar störst roll. Åtgärder för minskad smittspridning innefattar bland annat desinficering av ytor, föremål och händer. Diskussion: Bristande handhygien, från hälso- och sjukvårdspersonalens sida, verkar vara en central faktor för smittspridning av resistenta bakterier. Detta skulle kunna bero på bristande kunskap om dessa bakterier, överbeläggningar eller tidsbrist. Slutsats: Sjuksköterskan är oumbärlig i arbetet för minskad smittspridning av resistenta bakterier. Sjuksköterskan behöver kunskap om smittvägar och hur de kan brytas för att kunna förmedla detta vidare till övrig personal. Detta för att säkerställa att samtliga på arbetsplatsen arbetar för samma mål.

Staphylococcus aureus (S. aureus) är en av många bakterier som har utvecklat resistens mot olika typer av antibiotika. På mitten av 1940-talet detekterades penicillinresistent S. aureus. Meticillinresistent S. aureus (MRSA) identifierades sedan år 1961. Vankomycin, en tricyklisk hydrofil glykopeptid, används fortfarande som ett förstahandsläkemedel mot allvarliga MRSA-infektioner trots förekomsten av vankomycinresistens och tillgången till nya MRSA-läkemedel. Syftet med detta arbete är att jämföra effektiviteten av vankomycin med andra läkemedel vid behandlingen av MRSA. Detta görs för att kunna bedöma om användningen av vankomycin som ett förstahandsläkemedel mot MRSA bör omprövas. Detta arbete är en litteraturstudie som är gjord med hjälp av artiklar från databasen PubMed. Det hittades fem studier om behandlingen av olika MRSA-infektioner. Linezolid visade sig vara effektivare än vankomycin vid behandlingen av hud- och mjukdelsinfektioner samt nosokomial pneumoni. Daptomycin var inte underlägset vankomycin mot bakteriemi och endokardit. Arbekacin visade sig vara mindre effektiv än vankomycin mot kronisk mediaotit. Kombinationen trimetoprim/ sulfametoxazol (TMP/SMX) verkade vara överlägset vankomycin vid behandlingen av hälsovårdsförvärvad pneumoni och ventilatorförvärvad pneumoni. Den slutsats som kan dras i detta arbete är att vid en jämförelse av vankomycin med linezolid, daptomycin, TMP/SMX och arbekacin vid behandling av olika MRSA-infektioner var vankomycin överlag mindre effektiv. Det kan därför vara lämpligt att ompröva ifall vankomycin bör användas som ett förstahandsläkemedel mot MRSA.

Meticillinresistent Staphylococcus Aureus (MRSA) är en bakterie som är resistent mot olika typer av antibiotika. Spridningen av MRSA utgör ett hot mot modern medicin och möjligheten till en effektiv behandling och vård. Hälso- och sjukvårdspersonal bör arbeta förebyggande för att på så vis minska spridningen av MRSA, vilket är en viktig del av arbetet mot antibiotikaresistens. Hälso- och sjukvårdspersonalen är de som är i frontlinjen för att vårda patienter med MRSA, därmed fokuserar denna studie på deras upplevelser av att vårda dessa patienter. En litteraturöversikt genomfördes och resultatet visar att det finns kunskapsskillnader mellan hälso- och sjukvårdspersonal. Mängden kunskap påverkar även hälso- och sjukvårdspersonalens attityd av att vårda MRSA - smittade patienter. Det framkommer att hälso- och sjukvårdspersonalen är rädda för att bli smittade av MRSA, vilketupplevs skapa en barriär mellan hälso- och sjukvårdspersonal och patient. Denna rädsla kan prägla vården som ges vilket kan riskera att drabba patienterna negativt med en känsla av att vården distanseras som följd. Dessutom anses tidsbrist vara en faktor som gör det svårare att förebygga infektioner och kan leda till en bristande handhygien. Sammanfattningsvis medför en ökad kunskap om MRSA att hälso- och sjukvårdspersonalen känner sig säkrare och tryggare i sitt vårdande jämfört med de med lite kunskap, som ofta är rädda och kan överdriva användandet av handskar och desinfektionsmedel. / Methicillin Resistant Staphylococcus Aureus (MRSA) is a bacteria that is resistant to several forms of antibiotics. The spread of MRSA thus possess a threat to modern medicine and the possibility of effective treatment and care. To reduce the risk of MRSA spreading, healthcare professionals should work preventively, which is an important part of the work regarding antibiotic resistance. Due to the fact that healthcare professionals are those in the frontlines in the care of patients with MRSA, this study focuses on their experiences caring for said patients. Furthermore, a literature overview was used to perform this study. The result shows that there are differences in knowledge between the healthcare professionals. The amount of knowledge is also found to influence the attitude of healthcare professionals in caring for MRSA-infected patients. The results also showed that healthcare professionals were afraid of being infected by MRSA themselves. This fear could be reflected in their care which risked affecting the patients negatively with a feeling of isolation as a result. Furthermore, increased workload and lack of time was seen as a factor that made it more difficult to prevent infections and could lead to a poor execution of hand hygiene. In conclusion, Increased knowledge regarding MRSA made the healthcare workers more secure and comfortable in their care in comparison to those with little knowledge who were often scared and exaggerated their use of gloves and disinfection.

Inledning: Antibiotikaresistens är ett av de största hoten mot global folkhälsa. Meticillinresistent Staphylococcus aureus, tidigare främst associerat med sjukhusvård, överförs nu mellan individer i samhället (samhällsförvärvad meticillinresistent staphylococcus aureus). Att identifiera riskfaktorer är centralt för att kunna bedriva effektivt preventivt arbete mot smittöverföring. Syfte: Syftet med uppsatsen var att identifiera och beskriva riskfaktorer associerade med förekomst av samhällsförvärvad meticillinresistent staphylococcus aureus. Metod: Litteraturstudie baserad på 20 internationella artiklar. Huvudfynden i artiklarna kategoriserades i teman. Resultat: Riskfaktorer på samhälls-, hushålls- och individnivå kunde identifieras, bland annat rörande klimat, tidigare antibiotikaanvändning och samsjuklighet.  Diskussion: Ett fåtal enkelt påverkbara riskfaktorer kunde identifieras. Av de identifierade riskfaktorerna är troligen inte alla generaliserbara till en svensk kontext. I flera tidigare studier framhålls att samhällsförvärvad meticillinresistent staphylococcus aureus främst drabbar individer som sedan tidigare är friska, vilket fynden i föreliggande uppsats delvis motsäger då samsjuklighet i exempelvis HIV, diabetes och fetma identifierades som riskfaktorer associerade med samhällsförvärvad meticillinresistent staphylococcus aureus. / Introduction: Antibiotic resistance a threat to global public health. Methicillin resistant staphylococcus aureus, previously primarily associated with hospital care, is now being transmitted in the community (community acquired methicillin resistant staphylococcus aureus). Identifying risk factors is central to enable effective preventive efforts against transmission of community acquired methicillin resistant staphylococcus aureus.   Aim: The aim of this essay was to identify and describe risk factors associated with occurrence of community acquired methicillin resistant staphylococcus aureus.    Methods: Literature study based on 20 international studies. The main results from the articles were categorized into themes. Results: Risk factors at community-, household- and individual level could be identified, for instance concerning climate, previous antibiotic treatment and comorbidity. Discussion: A few easily affectable risk factors could be identified. Perhaps not all of the identified risk factors are generalizable to a Swedish context. Previous research demonstrates that community acquired methicillin resistant staphylococcus aureus usually affects healthy individuals, which the findings in this essay partly contradict: comorbidity, for instance with HIV, diabetes or obesity, is a risk factor associated with community acquired methicillin resistant staphylococcus aureus.