Tidigare studiers resultat visar att många vuxna kopplar konflikter till något negativt och som motsats till harmoni. Vuxna kan därför lösa konflikter åt barnen för att slippa eller undvika problemen. Detta blir problematiskt då barnen inte lär sig att lösa konflikterna på egen hand och går därmed miste om andra kunskaper som konflikthantering bidrar till. Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om konflikthantering genom att observera pedagogers- och barns interaktioner i konflikthantering. Vår frågeställning är; Vilka deltagandemönster i konflikthantering kommer till uttryck i interaktionen mellan barnen och pedagogerna? Vår teoretiska utgångspunkt är ur det sociokulturella perspektivet där verbal och icke verbal interaktion är fokus. Studien har genomförts på en förskoleavdelning där vi observerade och filmade barn i tre till fem års åldern under två dagar. Materialet från vår observation har vi transkriberat och analyserat med förankring i en interaktionsanalys. Studiens resultat visar tre olika deltagandemönster, dessa teman är förhandling, motsättning och roller. De som deltar i konflikthanteringen använder sig av dessa tre teman för att integrera med varandra i konflikthanteringen. Pedagogens sätt att stötta tar sig främst i uttryck utifrån handlingar där de erbjuder barnen öppna frågor för att lyfta åsikter i konflikthanteringen. Studiens slutsats visar att stöd från pedagogernabidrar till att barnen kan utmanas och uttrycka sig i konfliktsituationer vilket i sig är gynnsamt för barnens framtida konflikter.  Vår förhoppning är att studiens resultat skall bidra med kunskap inom konflikthantering som i sin tur kan få pedagoger och vuxna att våga befinna sig i en konflikt för att utveckla och lära barnet.

Samhället och förskolan utvecklas ständigt – idag går allt fler flerspråkiga barn på förskolan och det blir därför av betydelse att uppmärksamma flerspråkiga barns språklärande. Syftet med den här studien är att undersöka vad som kännetecknar de språkliga handlingarna hos de flerspråkiga barnen i samspel med andra barn och förskollärare i leken. Frågeställningarna är: - Vilka språkliga handlingar tar de flerspråkiga barnen i bruk i leken? - Vilka av dessa handlingar kan härledas till språklärande? Vår studie tar sin ansats i det sociokulturella perspektivet. De centrala begrepp som berörs i vår studie utifrån detta perspektiv är språk, handlingar, artefakter, mediering, lärling, guidat deltagande och deltagande förståelse. Vår studie designades som en fallstudie med utgångspunkt i en kritisk mikro-etnografisk metod. För att få fram empirin har vi använt oss av deltagande observationer som kompletterades med stimulated recall kombinerat med en semistrukturerad intervju. Det analysverktyg vi använt för att analysera empirin är en kritisk mikro-etnografi analys. Resultatet i studien synliggör hur de språkliga handlingar som visar sig i leken hos de flerspråkiga barnen tar sig i uttryck som guidat deltagande, mediering genom artefakter och hur den verbala kommunikationen styr leken.

Både från politiskt och akademiskt håll betonas betydelsen av matematiskt partikulärspråk för barnsmatematiska kunskapsutveckling. Syftet med föreliggande studie är att studera hur förskolelärare och barn konstruerar matematiska begrepp i en förskolekontext. Arbetet tar avstamp i sociokulturellt och kulturanalytisk teori. Data har konstruerat genom att jag som forskare har följt och samtala med en lärare i förskolans verksamhet. Det empiriska materialet har dokumenterats med fältanteckningar och filminspelningar, totalt omfattar filmmaterialet ca 8 timmar. Resultaten beskriver en kultur där kroppen använd likt en servo genom att förstärka kommunikationen kring matematiskt partikulärspråk. Vidare konstrueras kulturen i två skilda typer av aktiviteter, ordnade och oordnade, där den förstnämnda är olika planerade aktiviteter där lärarens vilja sätter ramarna medan den sistnämnda är aktiviteter där barns vilja styr och läraren följer. De ramar som läraren sätter upp varierar men omfattar alltid att barnen tillåts att misslyckas. Vidare konstrueras ordnade aktivitet som mer betydande än oordnade på avdelningen medan samtidigt som de konstrueras som lika betydande i förhållandet till hemmen. I kulturen konstrueras det matematiska partikulärspråket som tillhörande lärarna medan det informella matematiska språket konstrueras som tillförande barnens. Tid är en viktig del av kulturen del genom att läraren och barn använder den som ett verktyg för att få sin vilja igenom och dels för att den konstrueras som överordnad barns och lärarens viljor. Olika kulturella artefakter som är representationer av tid, som klockan, konstrueras som tillhörande lärarna och som inte tillhörande barnen. Vidare diskuteras vilka kvalitativa effekter resultaten kan få för barnens kunskapsutveckling. / Both political and academical sources emphasizes the importance of a particular language for mathematics when it comes to the mathematical knowledge of children. The purpose of the study is to study how preschool teachers and children construct mathematical concepts in a preschool context. The study takes off in sociocultural and culture analytical theory. Data have been constructed through the method of me, in the role of the researcher, talking to a preschool teacher employed at a preschool. The empirical material have been documented with field notes and movie recordings, it includes about eight hours of movie material. The result describes a culture where the body acts as a servo to strengthen the communication around the particular language of mathematics. The culture is further constructed in two separate activities, ordered and unordered, where the former is different activities where the will of the teacher sets the boundaries, whereas thelatter are activities where the will of the child leads and the teacher follows. The boundaries the teacher employs varies, but always allows the child to fail. The ordered activities are further built asof higher importance in the class, but at the same time to have equal importance at home. In the culture the particular mathematical language is built as belonging to the teachers, whereas the informal mathematical language is built as belonging to the children. Time is an important part of the culture, partly since both the teacher and the children use it as a tool to enforce their will, and partly since it's built as superior to children's and teachers wills. Different cultural artifacts as representations of time, like the clock, is built as belonging to the teachers and not belonging to the children. Further discussed is what qualitative effects the results may have for the children's knowledge