Tidigare studiers resultat visar att många vuxna kopplar konflikter till något negativt och som motsats till harmoni. Vuxna kan därför lösa konflikter åt barnen för att slippa eller undvika problemen. Detta blir problematiskt då barnen inte lär sig att lösa konflikterna på egen hand och går därmed miste om andra kunskaper som konflikthantering bidrar till. Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om konflikthantering genom att observera pedagogers- och barns interaktioner i konflikthantering. Vår frågeställning är; Vilka deltagandemönster i konflikthantering kommer till uttryck i interaktionen mellan barnen och pedagogerna? Vår teoretiska utgångspunkt är ur det sociokulturella perspektivet där verbal och icke verbal interaktion är fokus. Studien har genomförts på en förskoleavdelning där vi observerade och filmade barn i tre till fem års åldern under två dagar. Materialet från vår observation har vi transkriberat och analyserat med förankring i en interaktionsanalys. Studiens resultat visar tre olika deltagandemönster, dessa teman är förhandling, motsättning och roller. De som deltar i konflikthanteringen använder sig av dessa tre teman för att integrera med varandra i konflikthanteringen. Pedagogens sätt att stötta tar sig främst i uttryck utifrån handlingar där de erbjuder barnen öppna frågor för att lyfta åsikter i konflikthanteringen. Studiens slutsats visar att stöd från pedagogernabidrar till att barnen kan utmanas och uttrycka sig i konfliktsituationer vilket i sig är gynnsamt för barnens framtida konflikter.  Vår förhoppning är att studiens resultat skall bidra med kunskap inom konflikthantering som i sin tur kan få pedagoger och vuxna att våga befinna sig i en konflikt för att utveckla och lära barnet.

Tidigare forskning antyder att pedagogers närvaro under bildaktiviteter är betydelsefullt för barns interaktioner. Problematiken ligger i att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar självständighet där vi av tidigare erfarenheter sett att pedagoger ofta väljer att styra barn i deras bildskapande, vilket medför att barn begränsas i bildskapandet. Syftet med studien är att undersöka hur barn interagerar med varandra samt hur deras handlingar framträder under bildaktiviteter. Följande frågeställningar är tänkta att precisera syftet för studien: Vad kännetecknar barns deltagandemönster under bildaktiviteter? Hur medierar artefakterna barns handlingar mellan varandra? Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten för föreliggande studie är det sociokulturella perspektivet, där mediering sker i interaktion mellan människor samt genom olika former av interaktion. Det vill säga verbal interaktion och icke verbal interaktion. Studien har genomförts på två förskolor i södra Sverige, där vi videoobserverat barn i fyra och femårsåldern. Materialet har därefter transkriberats samt analyserats med stöd av interaktionsanalys. Resultatet av studien visar på att barn interagerar under bildaktiviteter på olika sätt, till exempel genom att bjuda in varandra till dialoger kring bilderna eller utesluter varandra genom att gruppera sig. Resultatet pekar även på att konkurrens uppstår mellan barn då de konkurrerar om samma material. Studiens slutsats visar att barns deltagandemönster kännetecknas av inkludering och exkludering där dessa framställs av olika karaktärer, så som: försköning, samarbete, engagemang med flera. En ytterligare slutsats är att artefakterna möjliggör för barns interaktioner genom exempelvis samtal kring bilderna, samt bristande material begränsar barns interaktioner.

Syftet med studien är att undersöka barns lärande i bildskapande aktiviteter genom samspel och kommunikation. Följande frågeställningar avser att lyfta fram syftet: Vad lär sig barn i bildskapande aktiviteter genom kommunikation och samspel? Vad kännetecknar barns lärande i bildskapande aktiviteter? Utgångspunkten för studien är det sociokulturella perspektivet, där handlingen sker mellan barnen i interaktioner, både verbal och icke verbal interaktion. Barnens perspektiv framkommer i de val som görs och litteraturgenomgången visar att det fria bildskapandet har en positiv påverkan på lärandet. Det framkommer även att barnen samspelar och kommunicerar mer då ingen vuxen är närvarande. Det möjliggör en utvecklad språkkunskap. Problemet ligger i att förskollärare i allmänhet inte anser att bildskapande är av största vikt för barns lärande, vilket gör att rutiner går före i verksamheten. Det medför att barnen begränsas i sitt skapande. Studien genomfördes på två förskolor i södra Sverige, där videoobservationer har använts för att synliggöra lärandet. Materialet har analyserats med stöd av interaktionsanalys. Resultatet visar att barnen interagerar med varandra under aktiviteten, till exempel genom att bjuda in kamraterna i ett intresse de delar inom barnkultur. Resultatet visar även att förskollärares inställning påverkar barnens val i bildskapande. Studiens slutsats är att barns lärande kännetecknas av deltagandemönster som samarbete och engagemang. En annan slutsats som gjordes var att artefakterna inte alltid möjliggör interaktion.