Denna studie handlar om social hållbarhet och om hur fyra olika kommuner i den fysiska planeringen hanterar och metodiskt arbetar med detta ämne. Syftet är att undersöka vilken prioritet som frågor kring social hållbarhet har i den kommunala planeringsprocessen och hur man metodiskt arbetar med dessa frågor. Syftet är också att undersöka den sociala hållbarhetens potentiella koppling till blandstaden. Undersökningen har genomförts genom att studera kommunernas översiktsplaner, utvalda detaljplaner och de policydokument som planerna hänvisar till. Innehållet har sedan analyserats i relation till teorier kring social hållbarhet och blandstaden. Intervjuer med tjänstemän på samhällsbyggnadsenheterna på respektive kommun har också genomförts för att få en bild av hur man i planprocessen hanterar detta. Resultatet visar på att man i kommunernas översiktsplaner på liknande sätt avhandlar ämnet social hållbarhet och att man även har liknande målsättningar och visioner kring ämnet. I de studerade detaljplanerna skiljer sig dock i vilken utsträckning och på vilket sätt social hållbarhet behandlas i planbeskrivningarna. Större planer tenderar att ha större inslag av reflektioner kring planens inverkan på sociala hållbarhetsfrågor, medan många mindre planer inte alls avhandlar ämnet. Genom de intervjuer som genomfördes framkom att planering kring dessa frågor anses svårt och man många gånger inte anser sig ha specifika metoder som kan att påverka den fysiska planeringen. Alternativt anser man inte att kommunen som organisation använder de metoder som finns. De konkreta metoder som kommunerna använde var; markanvisning, medborgardialog och socialkonsekvensanalys. En tjänsteman nämnde att hen personligen använde Göteborgsmatrisen och en annan hade kontinuerliga möten med lokala mäklare för att följa flyttrender bland kommunens invånare. Samtliga tjänstemän talade om "blandstad", om än i varierande termer, som tätt sammankopplat med socialt hållbara städer och samhällen. De reflektioner som resultatet av denna undersökning slutligen genererat handlar om socialkonsekvensanalysens potentiella roll som konkret metod för kommuner att tillämpa men också om ett eventuellt behov av en lagstiftning liknande den som finns för upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning. Båda dessa verktyg borde kunna användas på ett analyserande sätt för att värdera och bedöma eventuella åtgärders inverkan på sociala och ekologiska värden. / This bachelor thesis is about social sustainability, more specifically it is about how four different municipal areas handles issues about social sustainability in their spatial planning. The aim of this thesis is to investigate the priority of this topic and which methods that are used to deal with this subject. The purpose is also to investigate the possible connection between social sustainability and mixed use-city. The analysis has been made by studying comprehensive plans, detailed development plans and other documents connected to the plans. The content of these document has then been analyzed in relation to theories about social sustainability and mixed use-city. Municipal officials have been interviewed to get at more nuanced view on how social sustainability is incorporated into the process of planning. The result shows that the four comprehensive plans in a similar way talk about the aims of planning for social sustainability. In the detailed development plans the difference however is significant, varying to what extent and in what way social sustainability is described the planning specification. Bigger plans tend to include the subject in a more extensive way, whilst smaller many plans don't incorporate social sustainability at all. During the interviews many of the officials said that planning for social sustainability is difficult matter and called for more concrete methods, and for the municipality to use the methods available, to affect the spatial planning. The methods used were; land allocation, civil dialogue and social impact assessment. One official mentioned that he/she personally used the Gothenburg-matrix and another had regular meetings with local brokers. All officials talked about mixed use in connection to social sustainability. The conclusion that the result of this analysis finally led to is about the social impact assessment as a suitable method for planning for social sustainability, but also about the potential need for a legislation. Perhaps that could be the way to include social sustainability into the process of planning.