National Swedish environmental objectives and detailed development plans A good built environment - a change of perspectives The aim of this paper is to analyze if the environmental quality objectives ‘a good built environment’ can be implemented in the municipal detailed plans and/or how it is done today. In addition to a number of interviews with people within the academy and government, a document analysis of detailed development plans has been done. As of today, you can not completely do planning based entirely on the environmental objectives and it is perhaps not desirable. In the study it emerges that there are uncertainties in what the environmental quality objectives really are and how they should be used, therefore, is also the implementation of the objectives to some extent different in the detailed development plans (if they are used at all). Within the environmental objective ‘a good built environment’ and its sub-goals one can find both concrete and more unsolid goals, as part of this, goal conflicts arise and problems with implementing the various goals within detailed development plans. Some conclusions are that short-term economic goals stands in the way for a change in perspectives that is needed, if goal achievement should be reached.

In Sweden, detailed development plans (DDPs) go through a screening process to decide whether their implementation could cause significant environmental impact or not. The criteria in the legislation were studied to see if an environmental impact assessment was needed. This study also investigated 26 DDPs from 12 out of 13 of the municipalities in Östergötland and how they meet up to the demands in relevant legislation, for example the rules for Environmental Impact Assessments. Plans that concerned suburban communities and new housing were selected. The environmental issues highlighted in the plan documents were compared to selected topics from the GIS data base 'Östgötakartan' to see if the assessments made by the municipalities were reasonable judged. The results showed that in 54% of the municipalities, the screening processes corresponded with the Environmental Impact Assessment criteria. The most common flaws were that neither the national environmental goals nor the motivation of the decision was given any significant attention. The results of the questions that were sent to the municipalities showed that the working procedures vary among the municipalities. 73% of the municipalities used checklists as a basis for their assessments, whereas the rest worked in workgroups. Further the results indicated that there was a correlation between screening processes which had large flaws, according to the legislation criteria, and the lack of a county ecologist. In Sweden there is no real monitoring of how the legislation is implanted in the screening processes in different municipalities, which means that the processes can have flaws.

Each year approximately 2,000 new detailed development plans are accepted in Sweden. When an area is covered by a new detailed development plan, it is often necessary that land has to be acquired to adjust the property units to the new plan. The owner conditions of the property units can usually be adjusted through negotiations between the seller and the buyer. But in some situations, when no agreements can be reached, it is possible to use coercive measures to purchase the land. Compulsory purchases are only permitted when certain legal criteria’s are met. The legal ability of compulsory purchases also affects voluntary negotiations since they function as "game rules". The compensations that are given in compulsory purchases then functions as a sort of minimum level of the compensations given in voluntary negotiations. The purpose of this thesis is to study the compensation that should be given in different situations when land is being compulsory purchased. Furthermore, the purpose is also to study the motives behind the legislation regarding compulsory purchases. In order to find an answer to the purpose of this thesis, a study has been made with a representative property unit. In the study, land was taken with coercive measures in four different situations from the property unit when a new detailed development plan covered the property unit. The four different situations were chosen to illustrate the differences between the given compensations. In the four different situations two different legal systems were applied. First, the existing legal system in Sweden was applied and then an alternative system based on principles that earlier could be found in the, now no longer existing, Act regarding development cooperation units (SFS 1987:11, lag om exploateringssamverkan) was applied. The result of the study shows that the compensation given depends upon the allowed land use in the new detailed development plan and upon which legal system that is applied. In the current Swedish legal system, the allowed land use for the specific property unit in the detailed development plan had the largest impact on the compensation given. In the alternative system, the total allowed land use in the detailed development plan was of importance for the given compensation together with what the property owner had contributed to the development area. / Varje år antas cirka 2000 detaljplaner i Sverige. När ett område detaljplaneläggs behöver mark vanligtvis förvärvas för att anpassa fastigheterna till de nya förhållandena. Ägarförhållandena kan vanligtvis anpassas via förhandlingar mellan köpare och säljare. Men i vissa situationer, om ingen överenskommelse kan nås, är det tillåtet att använda tvångsregler för att förvärva marken. Tvångsreglerna får bara användas när kriterier uppställda i lagen är uppfyllda. Även vid frivilliga förhandlingar fyller tvångsreglerna en funktion eftersom de då fungerar som spelregler. Lagstiftningens ersättningsbestämmelser utgör en slags miniminivå för ersättningens storlek. Syftet med denna uppsats är dels att studera vilken ersättning som betalas i olika situationer när mark tvångsförvärvas inom detaljplanelagt område och dels att studera de motiv som ligger till grund för lagstiftningens utformning. För att besvara syftet har en typfallsstudie genomförts där mark frångick en typfastighet för fyra olika markåtkomstsituationer när en ny detaljplan blev gällande över området. Situationerna valdes för att tydliggöra att ersättningen som utgår vid olika markåtkomstsituationer kan variera. I studien tillämpades både dagens ersättningssystem samt ett konstruerat ersättningssystem som baserades på den upphävda lagen om exploateringssamverkan (ESL). Framkomna resultat visar att ersättningen kan variera dels beroende av vad marken ska användas till och dels beroende av vilket ersättningssystem som tillämpas. I det nu gällande ersättningssystemet är den största påverkan på ersättningen vad marken får användas till enligt detaljplanen. I det alternativa ersättningssystemet är det detaljplanens totala utformning som styr ersättningsbeloppet tillsammans med vad respektive fastighetsägare bidragit med till planområdet.

Denna studie handlar om social hållbarhet och om hur fyra olika kommuner i den fysiska planeringen hanterar och metodiskt arbetar med detta ämne. Syftet är att undersöka vilken prioritet som frågor kring social hållbarhet har i den kommunala planeringsprocessen och hur man metodiskt arbetar med dessa frågor. Syftet är också att undersöka den sociala hållbarhetens potentiella koppling till blandstaden. Undersökningen har genomförts genom att studera kommunernas översiktsplaner, utvalda detaljplaner och de policydokument som planerna hänvisar till. Innehållet har sedan analyserats i relation till teorier kring social hållbarhet och blandstaden. Intervjuer med tjänstemän på samhällsbyggnadsenheterna på respektive kommun har också genomförts för att få en bild av hur man i planprocessen hanterar detta. Resultatet visar på att man i kommunernas översiktsplaner på liknande sätt avhandlar ämnet social hållbarhet och att man även har liknande målsättningar och visioner kring ämnet. I de studerade detaljplanerna skiljer sig dock i vilken utsträckning och på vilket sätt social hållbarhet behandlas i planbeskrivningarna. Större planer tenderar att ha större inslag av reflektioner kring planens inverkan på sociala hållbarhetsfrågor, medan många mindre planer inte alls avhandlar ämnet. Genom de intervjuer som genomfördes framkom att planering kring dessa frågor anses svårt och man många gånger inte anser sig ha specifika metoder som kan att påverka den fysiska planeringen. Alternativt anser man inte att kommunen som organisation använder de metoder som finns. De konkreta metoder som kommunerna använde var; markanvisning, medborgardialog och socialkonsekvensanalys. En tjänsteman nämnde att hen personligen använde Göteborgsmatrisen och en annan hade kontinuerliga möten med lokala mäklare för att följa flyttrender bland kommunens invånare. Samtliga tjänstemän talade om "blandstad", om än i varierande termer, som tätt sammankopplat med socialt hållbara städer och samhällen. De reflektioner som resultatet av denna undersökning slutligen genererat handlar om socialkonsekvensanalysens potentiella roll som konkret metod för kommuner att tillämpa men också om ett eventuellt behov av en lagstiftning liknande den som finns för upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning. Båda dessa verktyg borde kunna användas på ett analyserande sätt för att värdera och bedöma eventuella åtgärders inverkan på sociala och ekologiska värden. / This bachelor thesis is about social sustainability, more specifically it is about how four different municipal areas handles issues about social sustainability in their spatial planning. The aim of this thesis is to investigate the priority of this topic and which methods that are used to deal with this subject. The purpose is also to investigate the possible connection between social sustainability and mixed use-city. The analysis has been made by studying comprehensive plans, detailed development plans and other documents connected to the plans. The content of these document has then been analyzed in relation to theories about social sustainability and mixed use-city. Municipal officials have been interviewed to get at more nuanced view on how social sustainability is incorporated into the process of planning. The result shows that the four comprehensive plans in a similar way talk about the aims of planning for social sustainability. In the detailed development plans the difference however is significant, varying to what extent and in what way social sustainability is described the planning specification. Bigger plans tend to include the subject in a more extensive way, whilst smaller many plans don't incorporate social sustainability at all. During the interviews many of the officials said that planning for social sustainability is difficult matter and called for more concrete methods, and for the municipality to use the methods available, to affect the spatial planning. The methods used were; land allocation, civil dialogue and social impact assessment. One official mentioned that he/she personally used the Gothenburg-matrix and another had regular meetings with local brokers. All officials talked about mixed use in connection to social sustainability. The conclusion that the result of this analysis finally led to is about the social impact assessment as a suitable method for planning for social sustainability, but also about the potential need for a legislation. Perhaps that could be the way to include social sustainability into the process of planning.

By the new Planning and Building Act that came into effect 2 May 2011, it became possible to use regulations of division into property units in detailed development plans. With these regulations, there is possible to regulate how an area will be divided into property units, which easements and utility easement that should be formed, amended or repealed and which facilities that should be joint facilities. Earlier, these regulations was an own form of plan – the real property plan – that was abolished when the new Planning and Building Act came into effect. However, older real property plans are still valid as detailed development regulations, according to the transitional regulations to the Planning and Building Act. The purpose with incorporating these regulations in the detailed development plan was to simplify the application by making it not necessary with double procedures to regulate these issues. Another advantage according to the preparatory works was that the property owners would only need to study one plan document to understand the consequences of the detailed development plan. When regulations of division into property units is used, some provision in the cadastral laws should be tested already during the plan procedure. During the implementation time of the plan, the cadastral authority is bounded by the testing of the provision that has been made during the plan procedure. The regulations of the division into property units is binding for cadastral procedures in the way that the cadastral authority cannot form property units in contravention of these regulations. Even at the building permit processes, the regulations of the division into property units is binding meaning that building permit cannot be given if the property does not correspond to the regulations of division into property units. Furthermore, the regulations of division into property units gives real property owners right to compulsory acquisition so that the division into property units corresponds to these regulations. The aim of this Master of Science thesis is to investigate how and to what extent the regulations of division into property units have been used in the Stockholm County since the new Planning and Building Act came into effect. A quantitative study of all 26 municipalities in the Stockholm County has been made. The study included all detailed developments plan that has been adopted between May 2011 and December 2015. The result was that the regulations of the division into property units have been used in 24 detailed development plans during this period. Only eight of the municipalities had used regulations of division into property units. Almost half of these 24 plans was plans for single-family properties where the regulation replaced a real property plan that was repealed. In general, it can be stated that regulations of division into property units is mostly used in plans for single-family properties. Interviews were made with several of those municipalities that uses regulations of division into property units to largest extent. The most common reason to use these regulations was to make it sure that the plan can be implemented in accordance with the intention of the municipality. There is also common that regulations of division into property units is used when municipalities change a plan that has no regulation of the minimum area of the property units. If part of a real property plan is repealed in order to make it possible to divide a property unit, a new regulation of real property formation can be used to guarantee that it will not be formed too many property units. Other reasons to use regulations of division into property units was to expand the possibility of compulsory acquisition, to solve questions of cooperation between property units and to create predictability when it comes to charges of costs for municipal streets. Interviews has also been made with municipalities who do not use regulations of division into property units. The main reasons to not use these regulations was that there is no need of it and that the flexibility is reduced if regulations of division into property units is used. In the thesis the conclusion is drawn that regulations of division into property units is especially suitable to use in conversion of holiday home areas to areas for permanent resident properties. In such detailed development plans, there are many property owners who can have different attitude to the planning. Thus, there may be a need of binding regulations to handle disputed situations. / Genom den nya plan- och bygglagen som vann laga kraft den 2 maj 2011 blev det möjligt att införa s.k. fastighetsindelningsbestämmelser i detaljplaner. Dessa bestämmelser kan reglera hur ett område ska vara indelat i fastigheter, vilka servitut, ledningsrätter och liknande särskilda rättigheter som ska bildas ändras eller upphävas samt vilka anläggningar som ska utgöra gemensamhetsanläggningar. Tidigare kunde dessa frågor regleras i en särskild planform – fastighetsplanen – som avskaffades i och med att nya PBL vann laga kraft. De fastighetsplaner som har vunnit laga kraft gäller dock alltjämt som detaljplanebestämmelser, enligt övergångsbestämmelser till PBL. Syftet med att inkorporera dessa bestämmelser i detaljplanen var att förenkla tillämpningen genom att det inte skulle krävas dubbla planförfaranden för att reglera de fastighetsrättsliga frågorna i detaljplaneområden. En annan fördel som lyftes fram under lagstiftningsarbetet var att den enskilde fastighetsägaren bara skulle behöva studera ett plandokument för att förstå konsekvenserna av detaljplanen. När fastighetsindelningsbestämmelser tillämpas ska vissa villkor i förrättningslagstiftningen prövas redan under detaljplaneförfarandet. Under detaljplanens genomförandetid är lantmäterimyndigheten bunden av den villkorsprövning som gjorts. Fastighetsindelningsbestämmelserna är också bindande vid lantmäteriförrättningar på så sätt att Lantmäteriet inte får besluta om någon annan fastighetsindelning än den som fastighetsindelningsbestämmelserna anvisar. Även vid bygglovsprövningar är fastighetsindelningsbestämmelserna bindande, vilket innebär att bygglov inte kan beviljas förrän en fastighet har anpassats till eventuella fastighetsindelningsbestämmelser. Fastighetsindelningsbestämmelserna ger också fastighetsägare rätt till inlösen av mark så att fastighetsindelningen anpassas till dessa bestämmelser. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur och i vilken utsträckning fastighetsindelningsbestämmelserna har tillämpats i Stockholms län sedan nya PBL vann laga kraft. En kvantitativ undersökning av samtliga 26 kommuner i Stockholms län gjordes. Undersökningen omfattade detaljplaner som antagits mellan maj 2011 och december 2015. Det visade sig att fastighetsindelningsbestämmelser har införts i 24 detaljplaner i Stockholms län under denna tidsperiod, fördelat på 8 kommuner. Nästan hälften av dessa planer har omfattat enstaka småhusfastigheter där den införda fastighetsindelningsbestämmelsen har ersatt en del av en fastighetsplan eller tomtindelning som upphävts. Överhuvudtaget kan konstateras att fastighetsindelningsbestämmelser framförallt tillämpas i detaljplaner för småhusbebyggelse. Intervjuer har genomförts med flera av de kommuner som tillämpar fastighetsindelningsbestämmelser i högst utsträckning. Den vanligaste anledningen till att använda fastighetsindelningsbestämmelser har varit att säkerställa att planen genomförs i enlighet med kommunens intentioner. Det är också vanligt förekommande att kommuner använder fastighetsindelningsbestämmelser för att man ändrar en detaljplan som saknar bestämmelser om minsta fastighetsstorlek. Om en del av en fastighetsplan upphävs för att möjliggöra avstyckning inom ett sådant detaljplaneområde kan en ny fastighetsindelningsbestämmelse införas för att garantera att det inte bildas för många nya fastigheter. Andra skäl till att tillämpa fastighetsindelningsbestämmelser har varit att utöka möjligheterna till tvångsvis markåtkomst, att klara ut fastighetssamverkansfrågor samt att skapa förutsägbarhet vid gatukostnadsuttag. Intervjuer har också genomförts med kommuner som inte tillämpar fastighetsindelningsbestämmelser. De främsta skälen till att kommuner avstår från att använda fastighetsindelningsbestämmelser är att det inte behövs och att flexibiliteten minskar om fastighetsindelningsbestämmelser används. I examensarbetet dras slutsatsen att fastighetsindelningsbestämmelser är särskilt lämpliga att användas i förnyelseområden. Detta beror på att i sådana detaljplaner finns det många fastighetsägare som kan ha olika inställning till planläggningen, vilket medför att det kan finnas behov av bindande bestämmelser för att kunna hantera tvistiga situationer.

Detaljplaner som upprättas efter 2021 måste vara i digitalt format och den ansvariga myndigheten Boverket vill framöver digitalisera samtliga befintliga detaljplaner. Det innebär att nya arbetsprocesser behöver implementeras i samtliga svenska kommuner, något som leder till utmaningar. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur införandet av digitala detaljplaner genomförs för att förstå hur denna övergång kan påverka samhällsbyggnadsprocessen. Uppsatsen bygger på intervjustudier med representanter från fyra kommuner och dokumentanalyser och utgår från teorierna governance, E-governance, policy transfer och tjänstemannens roll. Vi diskuterar vilka följder EU-direktivet INSPIRE får för den fysiska planeringen samt problematik kopplat till utförande och nyttor för digitala detaljplaner. I vår slutsats presenteras tre faktorer som har inverkan för digitaliseringen av detaljplaner, engagemang från enskilda tjänstemän, ekonomiska möjligheter och om det enligt nuvarande förutsättningar är möjligt att utföra en digitalisering av detaljplanerna. / Swedish detailed development plans that get created after 2021 must be in a digitized format and eventually, Boverket (The Swedish National Board of Housing, Building, and Planning) wants to digitize all existing detailed development plans. This means that the municipalities must develop new work processes which is a challenge for Swedish authorities. This thesis aims to study the consequences of how requirements to digitize changes the planning process for detailed development plans. We further aim to strengthen a deeper understanding of how digitized work processes affect Swedish planning and municipalities. The thesis is based on interviews with representatives from four different municipalities and analysis of documents together with the theoretical frameworks, governance, e-governance, policy transfer, and the official's role. We discuss what consequences the EU-directive INSPIRE has on Swedish spatial planning, further problems, and benefits related to digitized detailed development plans. We present three factors that substantially impact the digitization of detailed development plans: engagement from individual officials, economic opportunities, and if it is possible to digitize the detailed development plans.

Många medborgare har ibland svårigheter med att förstå delar av detaljplaner och plankartor som presenteras av Sveriges kommuner. Det presenterade materialet kan uppfattas som komplex och det krävs ibland god kunskap inom området för att fullt förstå sig på detaljplaner. I samband med detta står även kommuner inför svårigheter när det kommer till att locka till sig flera medborgare till medborgardialoger. Ungdomar är speciellt underrepresenterade i medborgardeltagande och vissa anser till och med att deras röst inte blir hörd (Alinazari & Alvinder, 2018). I syfte till att öka medborgardeltagande och förståelse för detaljplaner finns det idag flera tillvägagångssätt som kommuner kan använda sig av. Detta kan vara allt från 3D-visualiseringar till att använda Virtual Reality (VR). I vissa fall går det även att använda mobiltelefonen för att använda VR. Användningen av VR är väldigt nyligen etablerat och det är idag endast ett fåtal kommuner som använder sig av det. Många kommuner känner inte till möjligheterna med VR eller har varken kunskap eller möjlighet till att använda det. Genom att etablera smartphone-VR kan medborgare i alla åldrar, med fokus på ungdomar i studien ta del av visualiseringar och VR-material var som helst och när som helst. Den här studien  testade hur smartphone-VR kan användas som ett kompletterande visualiseringsunderlag för detaljplaner tillsammans med andra visualiseringsformer med hjälp av programvaran Juxtapose (2019). Tillhandahållandet av smartphone-VR presenterades med hjälp av online tjänsten RoundMe (2019). De visualiserade modellerna skapades i Sketchup. Vilket är ett visualiseringsprogram som både är lättillgängligt och idag brukas av många kommuner. Frågor om det visuella innehållet ställdes i en enkät som deltagarna fick besvara. Statistiken som alstrades av enkäterna sammanställdes med enkel linjär regressionsanalys. Detta möjliggjorde undersökandet ifall det fanns en statistisk signifikans mellan de besvarade frågorna i enkäten. Även ifall det fanns något samband mellan upplevd förståelse och faktisk förståelsen för det presenterade materialet. Deltagarna i studien får även rangordna den egna uppfattade förståelsen för det presenterade materialet. Den faktiska förståelsen mättes utifrån deltagarnas enkätsvar. Med hjälp av de besvarade enkäterna visade det sig att det fanns en delvis ökande förståelse för detaljplaner med hjälp av Juxtapose och smartphone-VR som komplement. Den största implikationen av resultatet var att personer med bakgrund inom samhällsbyggnade hade lägst faktisk förståelse för det presenterade visualiseringarna. Implementeringen av detta i praktiken kan därför vara en genomförbar lösning till att öka ungdomars förståelse för detaljplaner. Implementeringen behöver inte bara innebära att ungdomars förtåelse ökar utan även att det kan locka flera medborgare till att delta i medborgardialoger. / A lot of Swedish citizens struggle to understand parts of detailed development plans when they are presented by Municipalities. The presented material can at often times be seen as difficult to understand and previous knowledge regarding development plans are usually needed to fully understand them. In occurrence with this, Swedish municipalities find themselves struggling in order to attract participants to public participation events regarding upcoming development plans. Today’s youth is especially difficult to attract and also integrate into planning dialogue events and are thus greatly underrepresented and some youth even feel like their voice goes unheard (Alinazari & Alvinder, 2018). In order to change this downgrade in citizens dialogue attendance, and to increase citizens knowledge regarding detailed development plans, municipalities could use a couple of new techniques. These techniques range from the use of 3D-renderings to using Virtual Reality (VR), which also in some cases could be used with the help smartphones. The use of VR is although a pretty fresh establishment to the market which means that there’s only a few municipalities who actually established it as part of their citizens dialogue techniques. The majority of Sweden's municipalities don’t even know that it is possible to use VR in citizens dialogue nor have the knowledge of how to use it. By implementing smartphone based VR with a sharp focus on youth, they would be able to take part of 3D/VR based development plans anywhere at any time. This study aimed to test how smartphone based VR could be used as a complementary visualization material to development plans with the help of other visualizations such as the software Juxtapose. The provision of smartphone based VR was  handed out with the help of an online service called RoundMe (2019), which took part in this study. The visualized material which were present in the study had been made with Sketchup. A software which not only is easy to access but also widely used by Sweden's municipalities. Questions regarding the different visualizations was handed out through a questionnaire. The summed up statistics was then analysed with the help of simple linear regression analysis. The participants were also able to rank their own understanding of the presented material. The actual representation of their knowledge was analysed with the help of their answers from the questionnaire. The result of the study could with the help of the answered questionnaires be analysed and the answered that followed was that the complementary use of visualized material and VR could actually increase the understanding of development plans. The biggest noted implication during the study was that participants with a urban planning background had the lowest actual knowledge of the presented visualizations. The implementation of this could thus be of viable use when it comes to improving on younger people's understanding of development plans. And also mean that other societal groups learning would improve and interest more people to attend at public consultation events.

According to Swedish law municipalities have to assess if detailed development plans may lead to a significant effect on the environment, a screening. In this the- sis  we have investigated how municipalities present their assessment in the de- tailed development plan brief. We have examined all plans that came into legal force in 2012 in the county of Stockholm 259 plans in total. Of all the plans, 223 include a screening in the detailed development plan brief. We have studied the municipalities explanations, why they make a screening on detailed development plans, if the municipalities provide a statement whether a significant environmental impact may occur or not, and if the municipalities justi- fied their statement. Furthermore, we have studied whether municipalities state that consultations have taken place and if they refers to environment-related doc- uments in their screening. We also have classified the explanation and the justifi- cations as clear or unclear. Finally, we investigated what impact the acreage of the plan has on the screening. Almost all plans with a screening in the detailed development plan brief make statement. About a quarter of the plans making a statement lacks justifications. For more than half of the plans with statement and justification, the justification is unclear. We have observed that plans prepared in a simplified way have poorer screenings. Furthermore, the result implies that the quality of screenings is higher for plans concerning national interest and/or shore protection and for plans primarily con- cerning green land. We can see that the number of plans that may lead to signifi- cant environmental effects increases with larger plan areas, as does the amount of clear justifications. Out of all plans, only 3.5 percent was considered being able to cause such a significant effect on the environment that an environmental impact assessment was conducted. Finally, we suggest a law enforcement that the screenings must be presented in the detailed development plan brief. Additionally, we think that the legislation con- cerning screenings has to be clearer, simpler and more specific. / Vi tycker slutligen att det ska lagstadgas att kommuners bedömning av detaljpla- ners miljöpåverkan ska redovisas i planbeskrivningen. Vidare anser vi att lagtex- ten på området måste förtydligas, bli mer specifik och förenklas. Enligt gällande rätt ska kommuner göra en bedömning av om planer kan medföra betydande miljöpåverkan, en så kallad behovsbedömning. I detta examensarbete har  undersökts  hur  kommuner  redovisar  sin  bedömning  i  planbeskrivningen. Samtliga detaljplaner som vann laga kraft år 2012 i Stockholms län studerats, to- talt 259 planer. Av samtliga planer har 223 stycken en behovsbedömning i plan- beskrivningen. Vi har studerat om kommunerna förklarar varför de behovsbedömer detaljplaner, om kommunerna gjort ett ställningstagande till om en betydande miljöpåverkan kan uppkomma och om kommunerna motiverat sina ställningstaganden med skäl. Vidare har studerats om kommunerna redovisat att samråd enligt förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar ägt rum och om kommunerna hänvisar till miljöre- laterade dokument i bedömningen. Vi har även klassat förklaringen och skälen som tydliga respektive otydliga. Därtill har vi studerat hur planområdenas storlek påverkar behovsbedömningen. Nästan alla planer med en behovsbedömning i planbeskrivningen har ett ställ- ningstagande. Cirka en fjärdedel av planerna med ställningstagande saknar skäl och mer än hälften av planerna med skäl har otydliga skäl. Vi har observerat att planer som upprättas med enkelt planförfarande har behovs- bedömningar av lägre kvalité. Vidare talar resultatet för att kommunerna genom- för  behovsbedömningarna bättre när planer berör riksintresse och/eller strand- skydd samt när planer främst avser grönmark. Vi kan se en ökning av antal miljö- bedömningar och andelen tydliga skäl ju större planareorna blir. Av samtliga pla- ner ansågs endast 3,5 procent kunna medföra en betydande miljöpåverkan.

I samhället finns en stor efterfrågan på digitala detaljplaner eftersom digital och enhetlig data gör informationen analyserbar och sökbar. Även om nya detaljplaner ska vara digitala är den stora majoriteten av befintliga planer fysiska kartor med tillhörande bestämmelser på papper. För att underlätta transformationen och erhålla stringenta tolkningar av äldre planbestämmelser vid digitalisering av befintliga planer sammanställs här rådande vägledning om hur bestämmelser från 1949-1969 ska översättas. Efter att en enhetlig tolkning och formulering gjorts på ett dataset bestående av planbestämmelser från Värmdö kommun testas hur ett maskininlärningsprogram med hjälp av denna data kan generera en korrekt översättning från Boverkets planbestämmelsekatalog baserat på en äldre planbestämmelse. Trots begränsad data presterar programmet väl vid tolkningar avplanbestämmelser från Värmdö kommun under perioden. Däremot genereras färre korrekta tolkningar när programmet testas på bestämmelser från Haninge kommun, något som tyder på att träningsdata behöver vara mer diversifierat för att programmet ska vara generellt användbart vid tolkning av planbestämmelser från perioden. I arbetet diskuteras även hur rådande vägledning om tolkning av planbestämmelser kan utvecklas för att skapa bättreförutsättningar för enhetlig och analyserbar data. / The actors within the urban planning process in Sweden, whether they are municipalities, real estate developers or individual homeowners, benefit from digital development plans because digital and uniform data is easier to access and use in analyses. New development plans are required to be digital, but the large majority of the existing plan stock consist of physical maps with regulations on paper. To facilitate the transformation and acquire uniform translations of older planning regulations when digitizing older plans, guidance from government authorities on how to understand regulations from 1949-1969 is here compiled. After a systematic translation and formulation has been conducted on a dataset consisting of planning regulations from Värmdö municipality, the data is used in a machine learning program to test to what extent the program can predict the correct modern translation of the old text. When tested on regulations from Värmdö municipality, the performance was satisfactory despite the limited dataset used for training the program. However, when the program was tested on regulations from another nearby municipality, the result sank significantly, implying that the training data needs to be more diversified for the program to be generally useful when translating regulations from the time period. The research alsodiscusses how current guidelines on the topic can be developed to create better prerequisites for uniform and analysable data.

Increasing urbanization is pressing and degrading our ecosystems and compromising future generations. This scenario is expected to worsen unless significant action is scaled up. At the same time, the urban areas have the opportunity to be part of the solution, leading to a more resilient and sustainable future. Bringing nature back to cities is a powerful instrument that provides the opportunity to address sustainability challenges and benefit people and the environment. Hence, the aim of this study, framed on the REPLAN project, was to explore the integration of greening practices in the planning process in Upplands Väsby municipality during the last decade. Through a systematic literature mapping, this study investigated the integration of greening concepts in the municipality’s Detailed Development Plans. Furthermore, in-depth analysis and interpretation of the relevant Detailed Development Plans were conducted to explore which green and blue elements and structures were integrated, the drivers and instruments that foster its implementation and the actors involved in their planning process. The results show that the integration of greening concepts in the Detailed Development Plans presents a turning point in 2016, coincident with the introduction of Upplands Väsby’s Development plan for Ecosystem Services, revealing that political support at the municipal level enables the integration of greening concepts. Likewise, ecosystem services was the most integrated greening concept, pointing out a strong focus of the planning practice on ecosystem services. The most planned green and blue elements and structures are yards, courtyards and street trees and plants, whilst parks are generally integrated from the nearby environment. Moreover, the most protected green and blue elements and structures are street trees and plants. Water management, public health and well-being and biodiversity conservation are the main drivers for planning and protecting green and blue elements and structures, being also addressed by both the highest quantity and diversity of green and blue elements and structures. However, climate change mitigation and adaptation is barely the driver for planning green and blue elements and structures. Thus, this calls for the inclusion of a climate perspective in the planning processes. The key actors in planning green and blue elements and structures are the municipality, the developers and consulting companies. Besides, an innovative planning process that includes neighbours and other stakeholders in the early stages and financial incentives for implementing green and blue elements and structures was studied. The findings indicate that regulatory frameworks and binding instruments foster the integration of green and blue elements and structures in the planning practice. The outcomes also suggest that collaborative planning processes and hybrid market-driven approaches may contribute positively to integrating green and blue elements and structures.