Bakgrund: Att leva med diabetes mellitus (DM) innebär konstant egenvård med exempelvis övervakning av blodglukosvärden. Mobilapplikationer (MA) utvecklas snabbt och idag finns MA vars syfte är att hjälpa patienter med DM hantera sin egenvård. Syfte: att belysa mobilapplikationers inverkan på egenvård av diabetes mellitus ur ett patientperspektiv. Metod: Litteraturstudie med systematiskt arbetssätt enligt Polit och Becks (2017) nio steg, kvalitetsgranskning av artiklar enligt Polit och Beck (2017) mallar för kvalitetsgranskning av kvalitativa och kvantitativa artiklar. Artikelsökning gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Databearbetning: Artiklarna analyserades med induktiv ansats. Teman bildades med hjälp av tematisk analys. Resultat: Grundades på tio artiklar. Artiklarna presenteras i tre teman; Stöd i egenvård, Kommunikation mellan patient och sjukvårdspersonal och Själv- och sjukdomsinsikt. Slutsats: Resultatet av litteraturstudien visar att en MA är ett utmärkt hjälpmedel i egenvården om patienterna har fått rätt information och har ett bra stöd av sitt diabetesteam. Det kan hjälpa patienterna att få en insikt i sin sjukdom genom att MA registrerar hur mycket motion de får samt vilken kosthållning patienten har. Det som framkom tydligast i litteraturstudiens resultat var behovet av stöd i egenvården av sjuksköterskan och annan vårdpersonal. Patienterna behöver mer utbildning och med det kommer fler att känna kontroll över sin sjukdom.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk systemsjukdom och en av de stora folksjukdomarna i världen och i Sverige. Diabetes typ 2 karakteriseras av förhöjd glukoshalt i blodet vilket på sikt kan orsaka komplikationer i blodkärlen. Utvecklingen av diabetes typ 2 påverkas av individens levnadsvanor så som ohälsosam kost, rökning och fysisk inaktivitet. Fysisk aktivitet är en central del i diabetesbehandlingen där effekten både förebygger uppkomsten av diabetes typ 2 och förbättrar metabol kontroll. Processen att gå från att vara fysiskt inaktiv till att vara fysisk aktiv är dock svår. Trots att det länge varit välkänt att fysisk aktivitet har både kortsiktiga och långsiktiga positiva effekter, har det varit svårt att motivera personer med diabetes typ 2 att förändra sitt beteende och öka sin fysiska aktivitetsnivå. Syfte: Syftet var att undersöka effekten av motivationshöjande metoder för att öka den fysiska aktivitetsnivån hos vuxna med diabetes typ 2. Metod: I arbetet användes en beskrivande design med allmän litteraturöversikt som datainsamlingsmetod med kvantitativ ansats. Litteraturöversikten är baserad på vetenskapliga kvantitativa originalartiklar publicerade mellan år 2011–2021. Sökningen utfördes med databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Interventioner med olika motivationshöjande metoder ökar fysisk aktivitet hos personer med diabetes typ 2. Både motiverande samtal och mobilhälsa som intervention visade en statistiskt signifikant skillnad på antal steg per dag, antal minuter total fysisk aktivitet samt olika intensitet av fysisk aktivitet. Slutsats: Motiverande samtal och mobilhälsa som intervention visade en god effekt på fysisk aktivitetsnivå. Mer forskning behövs i framtiden som undersöker effekten av andra motivationshöjande metoder, samt olika interventionsperioder / Background: Type 2 diabetes is a chronic disease and one of the major public diseases in the world as well as in Sweden. Type 2 diabetes is characterized by elevated levels of glucose in the blood, which leads to complications in the blood vessels. Development of type 2 diabetes is affected by the individual’s lifestyle habits such as unhealthy diet, smoking and physical inactivity. Physical activity is a central part in the treatment of diabetes, where the effect prevents the development of type 2 diabetes and improves metabolic control. The process of changing a habit of being physically inactive to physically active is difficult. Although it has been well known that physical activity has both short- and long-term positive effects, it has been difficult to motivate people with type 2 diabetes to change their behavior and be more physically active. Aim: The aim of the study was to examine the effect of motivation enhancing methods on the physical activity level in adults with type 2 diabetes. Method: A descriptive design with a general literature overview as a data collection method was used with a quantitative approach. The general literature overview is based on scientific quantitative original article’s, published between 2011–2021. The search was performed with PubMed and CINAHL databases. Result: Intervention with different motivation enhancing methods increases physical activity in people with type 2 diabetes. Both motivational interviewing and mobile health interventions showed a statistically significant difference regarding the number of steps per day, total minutes of physical activity and intensity of physical activity. Conclusion: Motivational interview and mobile health interventions elicit a good effect on physical activity. Further research is needed in the future which examines the effectiveness of other motivational enhancing methods as well as different intervention periods.