Behovet av nya och skonsamma material blir allt större inom textilbranschen. Samtidigt råder en överkapacitet inom pappersindustrin till följd av att traditionell tryckt media ersätts med digitala alternativ. I Japan har nya användningsområden för papper tagits fram, i form av pappersgarn för användning inom textil. Forskning inom området är i ett tidigt skede, därför finns inte så mycket information om pappersgarnets egenskaper som är av stor betydelse vid produktutveckling. Redan i designstadiet av ett klädesplagg är det viktigt att beakta vilka egenskaper som konsumenter söker, för att säkerställa att det säljer och att konsumenten blir nöjd vid användning. En utav de mest väsentliga faktorerna som påverkar ett köpbeslut av ett klädesplagg är materialets taktila komfort eller känsla. Utifrån denna vetskap riktas studien åt att undersöka pappersgarnets taktila egenskaper genom en jämförelse med två av de vanligaste cellulosabaserade materialen på marknaden idag; bomull och viskos. I studien undersöks egenskaper av respektive material, stickade med en vanligt förekommande bindning, slätstickning. Syftet är att bedöma huruvida garn tillverkat av papper utifrån taktil komfort, kan vara ett alternativ till konventionella garn av bomull och viskos. En metod som heter Kawabata Evaluation System for Fabrics (KES) har använts för att testa de mekaniska egenskaperna hos trikå av papper, bomull och viskos. Dessa värden har sedan jämförts och analyserats för att kunna dra slutsatser om respektive materials taktila komfort. I KES metoden ingår ett antal tester; dragprov, skjuvning, böjning, kompression, luftgenomsläpplighet, ytegenskaper så som friktion och ytojämnheter, samt termiska egenskaper så som värmeöverförings-, energiförbruknings- och värmeledningsförmåga. Utöver KES har även vattenabsorptions- och vattenavgivningstester utförts för de tre materialen, parametrar som också har stor betydelse för textila materials taktila komfort. För att ytterligare kunna dra slutsatser kring pappersgarnets egenskaper i relation till bomull och viskos, har de stickade materialen samt garnen fotograferats med ett Scanning Electron Microscope (SEM). För att utmana teorin som används vid tolkning av KES i de mekaniska egenskaperna gjordes en undersökning med testgrupp för att se hur väl KES korrelerar med verkliga människors subjektiva uppfattning om känsel. Resultat av mekaniska egenskaper visar att papperstrikå gör mer motstånd än bomulls- och viskostrikå vid dragprov, skjuvning, böjning och kompression, vilket även gäller för respektive garn i enskilda garntester för dragprov, böjning och kompression. Detta tyder på att papper är ett styvare material än bomull och viskos. Pappers termiska egenskaper visar liknande tendenser som viskos; högre värmeledningsförmåga och därför något sämre värmeisoleringsförmåga jämfört med bomull. Detta tyder på att papper, likt viskos, upplevs som ett svalt/svalkande material. Resultaten från vattenabsorptionstestet visar att papper absorberar i takt med bomull, vilket visades vara mindre än för viskos. Vattenavgivningstestet visade att papper torkade snabbare än bomull men något långsammare än viskos. Detta tyder på att papper har en jämförelsevis bra vattenabsorbering och wickingförmåga, vilket är viktigt för känseln då materialet upplevs torrt, vid snabb fuktabsorption. Slutsatser som kan dras utifrån detta, är att pappers mekaniska egenskaper uppfyller de krav som ställs på material i modeplagg. Resultat ifrån testgrupp visar dock att i jämförelse med bomull och viskos som är mjuka och lena material upplevs papper vara strävt och obekvämt. Slutsatser som dras utifrån detta är att papper kan behöva bearbetas för att ge en mjukare känsla och därmed tilltala den bredare målgruppen. Däremot, var intresset stort för detta nya material både miljö- och utseendemässigt, vilket ansågs kompensera för materialets strävhet i ett modeplagg.