Västra Orust Energitjänst (VOE) står inför ett problem, där mottagningsstationen M2 Edshultshall (40/10 kV) är i behov av förnyelse efter flertal oönskade avbrott på kort tid. Vattenfall som äger regionnätet har under en längre period tänkt förstärka förbindelsen till M2 Edshultshall, men har blivit nekade av Energimarknadsinspektionen för koncessionsrätten av en ny ledning. En ny ansökan tar tid, och västra Orusts framtida effektbehov behöver lösas snarast. I denna rapport framställs olika sätt att leverera elenergitill västra Orusts befolkning genom en ombyggnation av M2 Edshultshall till en fördelningsstation inom distributionsnätet. På VOE:s koncessionsområde sträcker sig idag Vattenfalls radiella friledning som försörjer M2 Edshultshall genom 40 kV regionnätet. Det studeras om denna friledning kan övertas av VOE som en redundant ledning till M2 Edshultshall via distributionsnätet på 10 kVspänningsnivå tillsammans med en ny kabelförbindelse. Rapporten tar upp förslag på nykabelmatning, med spänningsfall, förluster och kortslutningsberäkningar. Även driftlägen för normaldrift och reservdrift, med enlinjeschema över nya stationen M2 Edshultshall berörs i rapporten. Rapporten tar även upp en del teori inom distributionsnät för att förbereda läsaren för kommande resultatdelar. Diskussionskapitlet tar upp författarens personliga tankar kring om lösningen är rimlig sett från de dimensioneringsaspekter som tagits upp, där spänningsfall vid höglastperioder och reservmatningsmöjligheter anses bli problematiska. Rekommenderade slutsatser till projektet är att efter övertaget av den gamla 40 kV friledningen utföra ett linbyte till 234 mm2 FeAl eller 241 mm2 AlMgSi. Ett nytt kabelförband förläggs, med rekommenderad area på 630 mm2. Projektets totala kostnad uppskattas till 8,4 miljoner kronor. / Västra Orusts Energitjänst (VOE) is facing a problem, where the substation M2 Edshultshall needs to be reconstructed after several unwanted power outages in a short period of time. Vattenfall, which owns the feeding line to M2 Edshultshall, has had plans for a new connection for a long time, but they’ve been denied the rights by Energimarknadsinspektionen. A new application takes time, and west Orust’s power delivery needs to be resolved soon. This study provides ways to deliver power to west Orust through the reconstruction of M2 Edshultshall to a 10 kV substation. Inside VOE: s concession area, Vattenfall has a radial 40 kV overhead line that provides M2 Edshultshall with power. A study has been made if the overhead line could be taken over by VOE and be used as a redundant line together with a new cable connection trough the 10 kV distribution grid. This study makes suggestions of a new cable, with acceptable voltage drops, losses and short circuit currents. Also operating modes for normal use and reserveoperation, with a single line diagram of new M2 Edshultshall. The study also prepares the reader with some electrical theory. The author’s personal thoughts regarding the project and its solutions are discussed, where voltage drops during high load and reserve operations can be problematic. The conclusion of this study is to reline the old 40 kV overhead line to a 234 mm2 FeAl or 241 mm2 AlMgSi. Together with a new cable connection with an area of 630 mm2. This project will cost around 8,4 million SEK.

Detta arbete har utförts hos Varberg Energi AB och syftat till att presentera olika koncept som alternativ till konventionella 130 kV luftisolerade fördelningsstationer. Arbetet är tänkt att kunna vara en del i en uppdragsbeskrivning för en kommande ombyggnation. De alternativ som står tillbuds bygger ofta på att någon eller flera komponenter innehåller svavelhexafluorid, SF6, vilken har en stor negativ påverkan på växthuseffekten om den släpps ut i atmosfären. De alternativ av komponenter, exempelvis brytare, som inte innehåller SF6 är få och väsentligt mycket dyrare. Dock är fortfarande konceptlösningar som använder sig av luft som isolationsmedium till komponenter som inte är brytare, frånskiljare eller dylikt de billigaste.  Alternativen som framkommit i denna rapport och studerats närmare är ABB:s Urban-koncept, GIS med SF6 och Siemens Blue GIS med renad luft och vakuumbrytare. Fokus har varit lösningarnas beskaffenhet gällande säkerhet för tredje man, enkelhet i underhåll, klimatpåverkan och tillförlitlighet. Önskvärt är en helhetslösning där underhåll eller reparationer kan utföras i de olika facken i 130 kV-stationen utan att det påverkar driften och orsakar ett avbrott. Att finna en lösning som inte kräver SF6-gas i någon del av fördelningsstationen ger många lättnader i regelverk, mindre övervakning och kostnader förknippade med denna. En balansgång behöver göras mellan ekonomiska intressen, miljöpåverkan, inspektionsintervall, felavhjälpning och eventuella framtida miljökrav för högspänningsanläggningar. Det förstärkta sabotageskyddet som en byggnad ger har varit en klar fördel som lyfts fram hos de besökta anläggningarna. Vid val av konceptlösning kan storleken hos och kompetensen inom den egna organisationen vara en faktor att ta hänsyn till. Även utformning och val av lösning för tidigare och framtida stationer kan behöva tas hänsyn till.