<p>Den 4 september 2010 inviger Västerås konstmuseum tillsammans med Västmanlands läns museum sina första utställningar i lokalerna som är anpassade för museiverksamhet och tillgängliga för besökare. Det är av största vikt att följa byggnadslagsstiftningen när man planerar byggnader och senare bygger dem. Man ska skapa sådana byggnader där människor med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga har möjlighet att utnyttja lokalerna.  En ombyggnation av ASEAs gamla industribyggnad har resulterats i att man har åstadkommit en tillgänglig och modern museilokal i kvarteret Mimer på Karlsgatan 2 i Västerås.</p><p> </p><p>Syftet med detta examensarbete har varit att visa vilka tillgänglighetslösningar som har använts i den nya museibyggnaden på Karlsgatan i Västerås. En litteraturstudie har utförts för att gå igenom de krav som ställs på museer. Den informationen har hämtats från BBR (Boverkets byggregler) och även andra böcker som handlar om tillgängligheten i den fysiska miljön. Dessutom har egna observationer och studier över arkitektritningar gjorts för att uppnå en större förståelse över de lösningar som använts i den nya byggnaden. Fokus har lagts på den fysiska tillgängligheten i de delar av byggnaden som kommer att användas av besökande samt på miljön utanför själva museet.</p><p> </p><p>Rapportens resultat beskriver gångvägar i den yttre miljön, parkerings- och angöringsplatser, entréer, dörrar, korridorer och toaletter. Resultatet omfattar även hiss, trappa, ramp, reception, kafé, butik och kapprum. De båda museernas utställningshallar och pedagogiska lokaler med intilliggande hörsal ingår även i resultatet.</p><p> </p><p>En av slutsatser som har kunnat dras av resultatet är att ”det tillgängliga tänkandet” har varit en av de högsta prioriteterna under hela planerings- och byggprocessen. Den nya byggnaden kommer att bidra till att en mer omfattande verksamhet i museet blir möjlig. Den blir även mer tillgänglig och användbar för allmänheten.</p>

Den 4 september 2010 inviger Västerås konstmuseum tillsammans med Västmanlands läns museum sina första utställningar i lokalerna som är anpassade för museiverksamhet och tillgängliga för besökare. Det är av största vikt att följa byggnadslagsstiftningen när man planerar byggnader och senare bygger dem. Man ska skapa sådana byggnader där människor med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga har möjlighet att utnyttja lokalerna.  En ombyggnation av ASEAs gamla industribyggnad har resulterats i att man har åstadkommit en tillgänglig och modern museilokal i kvarteret Mimer på Karlsgatan 2 i Västerås.   Syftet med detta examensarbete har varit att visa vilka tillgänglighetslösningar som har använts i den nya museibyggnaden på Karlsgatan i Västerås. En litteraturstudie har utförts för att gå igenom de krav som ställs på museer. Den informationen har hämtats från BBR (Boverkets byggregler) och även andra böcker som handlar om tillgängligheten i den fysiska miljön. Dessutom har egna observationer och studier över arkitektritningar gjorts för att uppnå en större förståelse över de lösningar som använts i den nya byggnaden. Fokus har lagts på den fysiska tillgängligheten i de delar av byggnaden som kommer att användas av besökande samt på miljön utanför själva museet.   Rapportens resultat beskriver gångvägar i den yttre miljön, parkerings- och angöringsplatser, entréer, dörrar, korridorer och toaletter. Resultatet omfattar även hiss, trappa, ramp, reception, kafé, butik och kapprum. De båda museernas utställningshallar och pedagogiska lokaler med intilliggande hörsal ingår även i resultatet.   En av slutsatser som har kunnat dras av resultatet är att ”det tillgängliga tänkandet” har varit en av de högsta prioriteterna under hela planerings- och byggprocessen. Den nya byggnaden kommer att bidra till att en mer omfattande verksamhet i museet blir möjlig. Den blir även mer tillgänglig och användbar för allmänheten.

Uppsatsens övergripande syfte är att undersöka samarbetet mellan museipedagoger som arbetar på historiskt inriktade muséer och historielärare samt det webbaserade material som muséerna tillhandahåller för skolor och hur detta samarbete kan utvecklas och förbättras. Studien har också ett mer teoretiskt syfte, nämligen att undersöka hur elevernas lärande och historiemedvetande kan utvecklas med hjälp av museibesöken. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter består av begreppen lärande och historiemedvetande, centrala aspekter inom både skolan och muséet. Studien är kvalitativ och är baserad på semistrukturerade intervjuer med lärare och museipedagoger samt muséernas webbaserade material. Empirin tolkas med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. När det gäller samarbetet mellan museipedagoger och historielärare visar resultaten i denna uppsats att sex av sju intervjuade lärare upplever att det inte finns något samarbete med museipedagoger, medan majoriteten av museipedagogerna och det webbaserade materialet visar det motsatta. Undersökningen visar också att museipedagoger följer läroplanen och att lärarna är överens om att museibesök utgör ett bra komplement till klassrumsundervisning. Upplevda nackdelar från lärarna är bland annat att eleverna har svårt att se muséer som en historisk källa och att de ser museibesöket som ett informellt jippo. Slutsatsen är att det finns flera sätt att utveckla och förbättra samarbetet mellan museipedagoger och lärare. Efter museibesöket kan museipedagoger till exempel samarbeta med lärarna över en längre period för att kunna utvärdera hur besöket påverkat elevernas lärande och historiemedvetande. En ytterligare möjlighet är förbättrad kommunikation, både med avseende på vad historiemedvetande egentligen innebär och att muséerna kan kontakta skolorna snarare än tvärtom. Samtidigt finns det också saker som förhindrar samarbetet mellan museipedagoger och lärarna, exempelvis ekonomiska faktorer och svårigheten att planera och organisera museibesök. En grund för bättre samarbete är alltså utökad flexibilitet, ekonomiska förutsättningar och god vilja från skolans sida.