Bakgrund: Forskning som behandlar sarkopeni visar att muskelförtvining påverkar funktionsförmågan under åldrandets gång och går att förebygga med olika former av styrketräning. Forskningen kring muskelförtvining gjorde således att ett intresse av träning för äldre vuxna väcktes hos oss och därav också styrketräningens potentiella effekter på livskvaliteten. Syfte: Syftet med studien är att undersöka om en ökad fysisk styrka och explosivitet bidrar till en ökad livskvalitet hos personer mellan 55 och 65 år. Metod: Detta har undersökts i en grupp på femton deltagare med inspiration från aktionsforskning. Data har insamlats med hjälp av MuscleLab, SF-36v2 och memos. Resultat: Nio deltagare uppvisade en ökning av effektutvecklingen och sex deltagare en minskning. Livskvaliteten har ökat i samtliga åtta kategorier för gruppen som helhet, vilket innebär att både den fysiska och mentala hälsan har ökat i gruppen. Slutsats: En ökad styrka och explosivitet innebar inte nödvändigtvis en ökad livskvalitet, utan vi anser snarare att förändringen i livskvalitet är beroende av en högre aktivitetsnivå i sig. Detta för att styrkan för gruppen som helhet endast ökat marginellt, men att livskvaliteten har ökat desto mer. / Background: Research on Sarcopenia shows that muscle atrophy affects the physical functioning during aging and can be prevented by various forms of strength training. Research on muscle atrophy aroused our interest in strength training for older adults and also the strength training effects on quality of life. Aim: The aim of this study is to investigate whether an increase in physical strength and explosiveness contributes to a better quality of life in people aged between 55 and 65 years. Method: This has been explored with inspiration from action research in a group of fifteen participants. Data was collected with the instruments MuscleLab, SF-36v2 and memos. Results: Nine participants showed an increase in power development and six participants showed a decrease. Quality of life has increased in all eight categories for the group as a whole, meaning that both the physical and mental health has increased in the group. Conclusion: Increased strength and explosiveness does not, in our case, necessarily mean a better quality of life, but we consider that the change in quality of life rather depends on a higher level of activity in itself. This is because the strength of the group as a whole increased only marginally, but that quality of life has increased all the more.

Abstract Background: The ability to produce a high power output can be the deciding factor in determining which athlete wins or loses in a sporting event. Power output can be measured in an exercise like the squat or bench press. The use of a force plate, or a force plate paired with a linear position transducer is considered the gold standard when measuring power output in an exercise like the squat or bench press. Linear position transducers or linear encoders have also been considered valid methods. Power output can also be measured by accelerometers. Purpose: The purpose of this study was to test the concurrent validity of the accelerometer Beast Sensor by measuring average power in explosive squatting and bench pressing at 40 % and 80 % of one repetition maximum (1RM). The linear encoder MuscleLab was used as criterion. Methods: 17 test subjects, five women and 12 men (average age 28 years) were recruited. Fifteen of the subjects completed two test sessions. The first session determined their 1RM. The second session took place 7-14 days later and measured average power output during two sets of three repetitions at 40 % and 80 % of the subjects 1RM in explosive squats and bench presses. The average power output of the repetitions was measured simultaneously by Beast Sensor and MuscleLab. For the Beast Sensor to be considered valid, a correlation coefficient of 0.9 or higher needed to be reached. Results: Beast Sensor demonstrated high or very high correlations with MuscleLab for average power output of explosive squats at 40 % of 1RM (rs = 0.91), and for explosive bench presses at 40 % (rs = 0.86) and 80 % of 1RM (rs = 0.74). However, for explosive squats at 80 % of 1RM, the correlation was low (rs = 0.42). All correlations were statistically significant with p-values of < 0.01. Beast Sensor was considered valid for squats at 40 % of 1RM, but neither at 80 % of 1RM in squats, nor at 40 % or 80 % of 1RM in bench presses. Conclusion: Beast Sensor showed high or very high correlations with the criterion MuscleLab in three of the four assessed data variables. Only the correlation for average power output of the explosive squats at 40 % of the subject’s 1RM reached the required correlation coefficient of 0.9 or higher for the Beast Sensor to be considered valid. Except for at 40 % of 1RM in squats, Beast Sensor missed a substantial amount of repetitions. Further studies examining the reliability of the Beast Sensor are therefore needed. / Abstrakt Bakgrund: Förmågan att producera hög effektutveckling (power) kan avgöra vilken idrottare som vinner eller förlorar en tävling. Effektutveckling kan mätas i övningar som knäböj och bänkpress. Detta kan göras med hjälp av en kraftplatta, eller en kraftplatta parad med en linear position transducer. Dessa metoder anses vara ”gold standard”, men linear position transducers eller linear encoders har också ansetts vara valida metoder. Effektutveckling kan även mätas med hjälp av en accelerometer. Syfte: Syftet med denna studie var att mäta samtidig validitet hos accelerometern Beast Sensor genom att mäta genomsnittlig effektutveckling i explosiva knäböj och bänkpressar vid 40 % och 80 % av en repetition max (1RM). MuscleLab, en linear encoder, användes som referensvärde.  Metod: 17 försökspersoner, fem kvinnor och tolv män (medelålder 28 år) rekryterades. Femton av försökspersonerna fullföljde deltagande. Vid det första testtillfället mättes 1RM. Det andra tillfället ägde rum 7-14 dagar senare och mätte genomsnittlig effektutveckling i explosiva knäböj och bänkpressar vid 40 % och 80 % av försökspersonernas uppmätta 1RM. Två set av tre repetitioner mättes vid 40 % och 80 % av 1RM i både knäböj och bänkpress. Repetitionerna mättes samtidigt av MuscleLab och Beast Sensor. För att Beast Sensor skulle anses vara valid behövde en korrelationskoefficient på 0.9 eller högre uppnås. Resultat: Beast Sensor uppvisade höga eller väldigt höga korrelationer med MuscleLab för genomsnittlig effektutveckling i explosiva knäböj vid 40 % av 1RM (rs = 0.91) och explosiva bänkpressar vid 40 % (rs = 0.86) och 80 % av 1RM (rs = 0.74). Dock uppmättes en låg korrelation för de explosiva knäböjen vid 80 % av 1RM (rs = 0.42). Alla korrelationer var statistiskt signifikanta med p-värden på < 0.01. Beast Sensor ansågs vara valid för att mäta effektutveckling vid 40 % av 1RM i knäböj, men varken vid 80 % av 1RM i knäböj, eller vid 40 % eller 80 % av 1RM i bänkpressar. Slutsats: Beast Sensor visade höga eller väldigt höga korrelationer med referensvärdet från MuscleLab för tre av de fyra uppmätta variablerna. Endast korrelationen för genomsnittlig effektutveckling i explosiva knäböj vid 40 % av 1RM uppnådde den korrelationskoefficient på 0.9 eller högre som krävdes för att Beast Sensor skulle anses vara valid. Förutom vid 40 % av 1RM i knäböj, missade Beast Sensor en väsentlig andel repetitioner. Därför finns det ett behov av fler studier som undersöker reliabiliteten hos Beast Sensor.