Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att studera effekten av musik som omvårdnadsåtgärd vid olika akuta smärttillstånd och att beskriva musikinterventionens innehåll och administrering. Med akut smärta avsågs postoperativ smärta, smärta som uppstår efter skada, vid olika behandlingar och vid förlossning. Vetenskapliga artiklar togs fram via databassökning. Vid sökningen gjordes begränsning till svensk, norsk och engelskspråkiga tidsskrifter, publicerade 1999 och framåt. De funna artiklarna granskades med avseende på vetenskaplig kvalitet och poängsattes utifrån för ändamålet avsedda granskningsmallar. Denna bedömning resulterade i sexton artiklar som resultatet grundar sig på. Alla studier avseende musikintervention vid postoperativ smärta visade en signifikant minskning av den upplevda smärtan. Signifikant minskning sågs också vid den enda studien av förlossningssmärta. Musikinterventionsstudierna vid behandlings och skadesmärta påvisade ingen minskning av smärtan, med undantag för en studie gjord vid gynekologisk undersökning. Musiken hade övervägande positiv effekt vid mobilisering och för patienternas välbefinnande. Övervägande lugn och instrumental musik användes vid interventionerna, patienterna fick i de flesta studierna välja musiken utifrån ett i förväg sammanställt utbud. Musik kan leda till att patienten upplever mindre postoperativ smärta och ett ökat välbefinnande. Musik kan vara ett användbart komplement till sedvanlig omvårdnad, framförallt vid postoperativ smärta.

Syftet med denna studie var att undersöka likheter och skillnader i de olika val pedagoger gör när de använder sig av musik i förskolan. Metoden som valdes för att undersöka detta var att göra semistrukturerade kvalitativa intervjuer med ett antal pedagoger som arbetade på olika förskolor i en stad i Mellansverige under hösten 2020. Ett särskilt fokus lades på pedagogernas uppväxtförhållanden och deras musikaliska erfarenheter från barndomen för att kunna koppla detta till Bourdieus teorier om det kulturella kapitalet och habitus. I analysen av empirin diskuterades det på vilket sätt pedagogernas sociala bakgrund och deras kulturella erfarenheter under uppväxten kunde kopplas till deras användning av musik i förskolan. I studien kom det fram att det finns ett visst samband mellan pedagogernas sociala bakgrund och kulturella erfarenheter, och de musikaliska val de gör i verksamheten. I intervjuerna märktes att de som hade vuxit upp i mer musikaliska miljöer också resonerade mer utvecklat om musikanvändningen på förskolan. De hade ett större kulturellt kapital med sig i sitt habitus och de kunde använda sitt habitus som ett kapital inom förskolan och även applicera detta på musiken. Det var dock flera av de intervjuade som nämnde att de skulle vilja förändra och utveckla musikundervisningen och den musikaliska tillgängligheten på sina förskolor. Några var också inne i en sådan process. En del pedagoger nämnde i intervjuerna att de ibland spelade exempelvis musik från andra delar av världen, men i de flesta fall var det trots allt blandande barnvisor, popmusik av olika slag samt lugn musik som mest spelades på förskolorna.