Within infrastructure projects, a re-utilization of soil mass can be inevitable. Within projects where large amounts of soil mass arise, operating contractors need to handle these masses with great caution in order to avoid damaging environment impacts. The purpose of this report has been to investigate how central authorities in northern Sweden handle and examine applications for the use of soil masses within infrastructure projects, and how they are working towards an optimization of resource efficiency. This rapport has been based on interviews with different authorities and contractors. Former decrees of application documents have been used to confirm differences in how different authorities have handled applications. The results indicate that most applications are submitted to municipalities where recycling soil masses is the most common target. The role of county administrative boards is mostly consultation on these matters to municipalities. The results indicate also that contractors find that the current legislation is limiting their use of soil masses, and clear guidelines are not in place yet. Effects on the climate from handling and transportation of soil mass need to be considered when authorities evaluate applications. In this context, authorities need to balance the risk of contaminated soils affecting the environment and additional emissions emerging from transports affecting the climate.

Tvångsvården av missbrukare är ett av samhällets sista verktyg för att vårda missbrukare som lever ett väldigt destruktivt och farligt liv. Tvångsvårdslagstiftningen har kritiserats för att vara svårtolkad, och det finns stöd för att lagstiftningen tillämpas olika i landets socialnämnder. Genom att intervjua socialtjänstens enhetschefer om deras tolkning och tillämpning av tvångsvårdslagstiftningen syftar uppsatsen till att belysa skillnader och likheter i tolkning och tillämpning av lagstiftningen samt att bidra med kunskap om vilka faktorer som kan försvåra arbetet. Resultaten visar på att det finns skillnader i hur tvångsvårdslagstiftningen tolkas, vilket även verkar resultera i skillnader i hur lagstiftningen tillämpas. Enhetscheferna verkar vara klämda mellan å ena sidan den lagstiftning och de krav som finns från politikerna, och å andra sidan det behov av individualiserad behandling som finns hos klienterna. Enhetschefernas dubbla kravbild stämmer väl överens med den konfliktsituation som domänteorin beskriver. Lagstiftningen har inte genomgått speciellt stora förändringar sedan den rädde i kraft. En översyn av lagstiftningen föreslås, där behovet av sex månaders vårdtid ifrågasätts och där vikten av att socialtjänsten som ansvarig utförare får komma till tals betonas.