Inom området skyddskläder för utövande av vattenblästring ställs mycket höga krav på säkerhet, de textila material och tillverkningstekniker som används idag ger stela produkter med negativ hälso- och miljöpåverkan vid produktion och är en tidskrävande tillverkningsprocess. Ämnesområdet med en vara av nonwoven som skyddande komponent i skyddskläder vilken sammanfogas med hjälp av en smältfiber har undersökts tidigare i en kort förberedande studie vilket lagt grund för detta examensarbete. Uppdraget om en alternativ tillverkningsmetod till skyddande komponent till en skyddsdräkt för vattenblästring kommer från företaget TST Sweden AB i Kinna. En nonwovenprodukt kan ge ett mjukt och mer följsamt resultat på varan och är relativt kostnadseffektiv att tillverka. De fibertyper som är intressanta för denna kombination är UHMWPE-fiber och bikomponentsfiber. UHMWPE-fibern har tidigare visat klara kraven på säkerhet och bikomponentsfibern fungerar som smältfiber för att skapa bindepunkter i nonwovenvaran. Denna studie undersöker och jämför ett material som tas fram i studien med syfte att klara samma skyddande egenskaper som ett referensmaterial av den produkt som används idag. Målet är att ersätta den kemiska doppningen med en termisk sammanfogning. Studien är både teoretisk och praktisk och går igenom hela processen från kardning till termiska bindesätt och slutligen även för materialegenskapstester genom bland annat dragprovning och penetrationstester. Två olika bikomponenter jämfördes i denna studie, på grund av bristande mottagningskontroll på den beställda bikompPE-fibern tillverkades material utifrån fel specifikationer, vid upptäckt av detta adderades anpassade tillverkningsmetoder. Resultatet från denna studie tyder på att en komponent till skyddsdräkt för vattenblästring tillverkad av UHMWPE/bikomp – nonwoven har kommit framåt i utvecklingen men ännu inte är färdigutvecklad. Studien visar att provserien av nonwoven som bestod av 70% UHMWPE och 30% coPES/PES vilken behandlades termiskt i mikrovågsugn visade bäst resultat i energiabsorption, men vilket inte nådde upp till samma nivå som referensmaterialet. Med avseende på materialets styvhet nåddes klara förbättringar då alla provserier uppvisade mjukare resultat än referensmaterialet. Hållbarhetsmässigt ses fördelar med nonwoven-konstruktion av lågsmältande bikomponentsfiber jämfört med kemiskt doppad nonwoven.

Undersökning har gjorts av möjligheten att återvinna uttjänta lakan från textilserviceföretaget Textilia till tillverkning av prepreg. Då dessa lakan, till skillnad mot mycket annat textilavfall, utgör en kontinuerlig resurs av relativt konsekvent kvalitet, finns stora möjligheter att tillverka en produkt av detta. Detta skulle även innebära att förbränning av lakan undviks samt att ett bättre utnyttjande av resurser åstadkoms. Stapelfiber av bi-komponent i polyester har tillförts väven genom nålning, samma typ av nålning som används vid non-woven-tillverkning. Genom att nålarna har fört bikomponentfibrer ner genom lakansväven har en mekanisk bindning skapats mellan väv och bi-komponent. Väven blir således en bärare av bi-komponenten och dessa har sedan värmepressats ihop till ett kompositmaterial. Dock orsakar nålningen brott i vävens trådsystem. Tester har genomförts för undersökning av mekaniska egenskaper hos ensam väv och färdig komposit. Ett tydligt resultat var att nålning signifikant försämrade vävens dragstyrka men hos färdig komposit gjorde nålning endast mindre påverkan på mekaniska egenskaper. Med förändringar i nålningsdjup och nålningsdensitet tros försvagning av väv bli lägre och färdig komposit påverkas än mindre. / Program: Textilingenjörsutbildningen

Undersökning har gjorts av möjligheten att återvinna uttjänta lakan från textilserviceföretaget Textilia till tillverkning av prepreg. Då dessa lakan, till skillnad mot mycket annat textilavfall, utgör en kontinuerlig resurs av relativt konsekvent kvalitet, finns stora möjligheter att tillverka en produkt av detta. Detta skulle även innebära att förbränning av lakan undviks samt att ett bättre utnyttjande av resurser åstadkoms. Stapelfiber av bi-komponent i polyester har tillförts väven genom nålning, samma typ av nålning som används vid non-woven-tillverkning. Genom att nålarna har fört bikomponentfibrer ner genom lakansväven har en mekanisk bindning skapats mellan väv och bi-komponent. Väven blir således en bärare av bi-komponenten och dessa har sedan värmepressats ihop till ett kompositmaterial. Dock orsakar nålningen brott i vävens trådsystem. Tester har genomförts för undersökning av mekaniska egenskaper hos ensam väv och färdig komposit. Ett tydligt resultat var att nålning signifikant försämrade vävens dragstyrka men hos färdig komposit gjorde nålning endast mindre påverkan på mekaniska egenskaper. Med förändringar i nålningsdjup och nålningsdensitet tros försvagning av väv bli lägre och färdig komposit påverkas än mindre. / Program: Textilingenjörsutbildningen