Nationella rekommendationer beskriver att spädbarn upp till sex månader endast bör erhålla exklusiv amning och därefter rekommenderas delvis amning i ett år eller längre. En viktig faktor, ur vårdens perspektiv, som visat sig vara avgörande för att kvinnor ska lyckas med amning är att vårdpersonal ger individuellt anpassad vård och stöd kring amning. Det saknas idag en tydlig beskrivning av hur denna vård ser ut i Sverige. Därav väcktes intresse av att undersöka detta. Studiens syfte var att kartlägga omfattning, organisation och vårdens innehåll beträffande den barnmorskeledda mottagningsverksamhet i relation till amning som finns för kvinnor i Sverige. En kombinerad metod bestående av en kvantitativ och kvalitativ ansats har använts och bygger på en enkätundersökning. Resultatet analyserades med beskrivande statistik och innehållsanalys. Resultatet visar att det skiljer sig vilka kvinnor som har rätt att söka vård och att tillgängligheten ser olika ut. Det framkom att det inte finns någon enhetlig benämning på mottagningarna och att tillgången till vidareutbildade barnmorskor inom amning inte alltid finns tillgänglig. Angående vårdens innehåll beskrivs i resultatet att barnmorskornas främsta arbetsuppgift på mottagningarna består av samtalsstöd och rådgivning och deras vidareutbildning står i relation till detta. Barnmorskornas uttryckte önskemål om ökad kompetens hos all personal i vårdkedjan, utökade resurser samt möjlighet att öka kontinuiteten på arbetsplatsen genom att minska på rotationstjänsterna. Slutsatsen blev att vården bör vara utformad utifrån ett patient- och normkritiskt perspektiv och att nationella riktlinjer behöver utvecklas och implementeras i verksamheterna för att alla kvinnor i Sverige ska ha rätt till lika vård oavsett var i landet man bor.

Denna studie syftar till att öka kunskapen om förskoleklasslärares uppfattningar om arbetet med nationell kartläggning i förskoleklass, dess uppföljning och koppling till tidiga stödinsatser. Studien utgår från fem frågeställningar där fokus ligger på anpassningar i undervisningen, samarbete med specialpedagogisk kompetens och kartläggningens koppling till tidiga stödinsatser. Det är en kvalitativ studie som består av 13 intervjuer med urval från 8 av 14 skolor i en kommun. Informanternas uppfattningar tematiserades och kopplades till formativ och summativ bedömningssyn och specialpedagogiska perspektiv. Resultatet och analysen redovisas i sex teman Förskoleklass – som förskola eller skola, Förskoleklassen – isolerad ö eller del av skolans verksamhet, Språkkunskaper avgörande i kartläggningen, Kartläggningen invävd i undervisningen eller något utöver, Påbörja insatser direkt eller ”vänta och se” samt Summativ och formativ bedömningssyn.     Studien visar att förskoleklasslärarnas förhållningssätt till undervisningen påverkar inställning och användning av kartläggningen och hur den kopplas till bedömning. De som praktiserar formativ bedömning utifrån en flexibel och lekfull undervisning och använder kartläggningen som arbetsredskap får en positiv inställning och ser kartläggningen som ett stöd i utvecklingen av undervisningen och för elevers fortsatta lärande. Resultatet av denna studie visar också att organisatoriska förutsättningar för kollegial samverkan och samarbete med elevhälsan och specialpedagogisk kompetens måste stärkas för att stötta lärarnas bedömningsarbete för rätt stöd i rätt tid.