No description available.

Denna uppsats behandlar Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om erkännandet av yrkeskvalifikationer utifrån den akademiska individens rättssäkerhet inom EU:s gränser. Studien grundar sig på en europarättslig studie om hur yrkesregleringen påverkat svensk offentlig rätt med fokus på principen om god förvaltning. I uppsatsen anges EU-rättsliga regler för medlemsstaterna och hur implementeringen på nationell nivå påverkar den akademiska individens rättigheter i det mottagande landet. Uppsatsen analyserar den processuella och institutionella autonomin samt harmoniseringsåtgärderna inom den inre marknaden och hur detta återspeglar medlemsstaternas rättsordningar. Medlemsstaterna har en viss suveränitet vid genomföranden av författningsförfaranden. Därav redogörs förhållandet mellan EU-rätten och den nationella rätten utifrån principen om delade befogenheter, principen om EU-rättens företräde och doktrin om direkt effekt. Uppsatsen belyser närmare den akademiska individens rättssäkerhetsgarantier i förfaranden inom det svenska rättssystemet som är en del av principen om god förvaltning.  Läran om god förvaltning används i rättsprocesser och förklarar hur offentliga myndigheter arbetar med enskilda ärenden. Vid enskilda ärenden måste den behöriga myndigheten ta hänsyn till omsorgsprincipen, likabehandling och proportionalitetsprincipen. Principen om rätten till god förvaltning utvecklades inom EU-rätten genom EU-domstolens praxis där ändamålet grundades på en god förvaltningssed för att tillhandhålla öppna, säkra och förutsägbara förvaltningsförfaranden som regleras i artikel 41 i EU- stadgan. Genom studien har det visat sig föreligga brister i omsorgsprincipen vid förvaltningsförfaranden inom det svenska rättssystemet. Det visar även att likabehandlingsprincipen inte efterlevs vid erkännandet av yrkeskvalifikationer på både EU nivå och nationell nivå. Direktivet har även brister i proportionalitetsprincipen som inte uppfyller rättssäkerhetsgarantierna för den akademiska individen. Med denna studie hoppas vi att uppmärksamma ett gemensamt intresse inom unionen för att uppmuntra en process till att förbättra regleringen i yrkeskvalifikationsdirektivet som gynnar medlemsstaterna och unionsmedborgare.

I dag är det vanligt att EU-medborgare företar en gränsöverskridning med sin familj inom EU. Samkönade par har möjlighet att ingå äktenskap i fem medlemsstater, men eftersom äktenskapet inte erkänns i övriga 22 medlemsstater riskerar det samkönade paret att mottagarstaten ser äktenskapet som ogiltigt i rättslig mening vid en gränsöverskridning inom EU. Samkönade par som redan är gifta kan dock erhålla visst skydd för de fall en medlemsstat föreskriver samkönat registrerat partnerskap. EU-rätten föreskriver inga minimikrav för hur registrerat partnerskap bör utformas i medlemsstaters nationella rättssystem. Det har i sin tur vilket lett till att rättskyddet för samkönat registrerat partnerskap ser olika ut bland medlemsstaterna. Samkönade civilstånd är därför rättsosäkert vid gränsöverskridningar sett ur ett helhetsperspektiv. Familjerätten är ett rättsområde där medlemsstaterna har suveränitet. Medlemsstaterna har därför själva rätten att besluta hur familjerätten utformas i det nationella rättssystemet, men det finns vissa restriktioner. Medlemsstaternas utövande av sin suveränitet måste ske i konformitet med etablerade EU-principer och annan relevant EU-rätt. Kommissionen har kommit med ett förslag om ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar och uppsatsens syfte är därför att utreda om ett automatiskt erkännande är kompatibelt med gällande EU-rätt. För att besvara syftet i uppsatsen utreds gällande EU-rätt med direkt eller indirekt inverkan på samkönade relationer. Vidare utreds förslaget om ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar i kommissionens grönbok om minskad byråkrati för medborgarna tillsammans med de yttranden som grönboken mottagit från olika organisationer. Genom att ställa ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar mot gällande EU-rätt leder slutsatsen fram till vilka hinder och möjligheter som föreligger vid genomförandet av förslaget. De hinder och möjligheter som föreligger talar för att ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar är genomförbart. EU-rätten ställer vissa krav på medlemsstaterna även om medlemsstaterna har suveränitet inom familjerätten. Följden blir att EU måste samarbeta med medlemsstaterna för att säkerställa rättssäkerheten av civilståndshandlingar när EU-medborgare vidtar gränsöverskridningar inom EU. / Today it’s common for EU-citizens to move across borders with their families within the EU. Same-sex couples have access to marriage in five Member States, but because their marriage is not recognized in the other 22 Member States the same-sex marriage might be void in a legal sense in another Member State. Same-sex couples who are already married may benefit from some protection in the event that a Member State provides same-sex registered partnership. EU law does not provide a minimum requirement when Member States develop legal protection for same-sex couples through registered partnership in their legal system. This in turn has led to the differences among the Member States when it comes to same-sex registered partnership. Therefore, a same-sex civil status doesn’t provide a legal certainty in cross-border situations when looked upon from a broader perspective. Family law is an area of law where Member States have sovereignty. Therefore, the Member States have the right to shape the family law themselves in their national legal system, although there are some restrictions. When Member States exercise their sovereignty they must still exercise it in conformity with established EU principals and other relevant EU law. The Commission has now proposed an automatic recognition of civil status records and the purpose for this thesis is therefore to analyze whether an automatic recognition of civil status record are compatible with existing EU law. In order to answer the purpose in the thesis, EU law with direct or indirect impact on same-sex relationships is analyzed. Furthermore, the proposal of an automatic recognition of civil status records in the Commissions Green Paper on less bureaucracy for citizens is analyzed together with the opinions the Green Paper received from different organizations. When looking at the compatibility of an automatic recognition of civil status records and existing EU law, the conclusion highlights the obstacles and opportunities that exist with the implementation of the proposal. The obstacles and opportunities that exist suggest that an automatic recognition of civil status records is achievable. EU law imposes certain requirements on Member States, although Member States have sovereignty over their national family law. The previous suggests that the EU must work together with the Member States in order to ensure the legal certainty of civil status records when EU-citizens cross the borders within the EU.