Död ved i skogen har en viktig betydelse för den biologiska mångfalden. I Sverige är över 6000 arter knutna till död ved. När skogen utsätts för många störningar av oss människor påverkas artrikedomen relaterad till död ved. Volymen död ved har minskat och dess komposition förändrats, till följd av ett intensivt skogsbruk. Mängden död ved i framförallt brukade skogar är väsentligt mindre än vad som är hållbart för den biologiska mångfalden. Denna studie har inventerat död ved och vedlevande signalarter i barrdominerade skogar ägda av Skövde kommun. Detta för att visa på hur sambandet mellan volymen död ved och artrikedom ser ut inom och mellan naturreservat och brukade skogar. Resultatet visade att mängden död ved är större i naturreservat än i brukade skogar. Genomsnittet av volymen död ved i brukade skogar ägda av Skövde kommun är större jämfört med genomsnittet för Västra Götaland och landet som helhet. Ett starkt samband hittades mellan volymen död ved och artrikedom för mycket nedbruten ved men inte för hård ved eller mindre nedbruten ved. Detta kan delvis förklaras av de arter som användes för mått på artrikedom, mossor och lavar, främst prefererar ved i senare nedbrytningsstadie. Denna studie visar på att tillförsel av väl nedbruten ved är ger ett starkt utslag för artrikedomen i brukade skogar och framförallt i naturreservat. Det styrker vikten av att kontinuerligt tillföra död ved och låta den brytas ned, då olika arter är beroende av olika nedbrytningstadier.

I dag råder det brist på död ved i Sveriges skogar. Detta på grund av det intensiva skogsbruket där man kalhugger och plockar bort all liggande ved. Dock är det viktigt med många döda träd i olika nedbrytningsstadier för många skogslevande arter. Svenska skogar har få urskogar där naturliga avdödningsprocesser av träd får ske och därför minskar den biologiska mångfalden i skogen. Tre arter som endast trivs i naturskog är tickorna ullticka, Phellinus ferrugineofuscus, gränsticka, Phellinus nigrolimitatus och vedticka, Phellinus viticola. Dessa arter är användbara som indikatorarter då de nästan endast växer i skog med höga naturvärden eftersom de växer på lågor i olika nedbrytningsstadier. I denna studie undersöktes dessa arter i syfte att påvisa vilka faktorer som krävs för att de ska trivas, och på så sätt kunna förutse på vilka lågor de kan påträffas. Som en jämförande art undersöktes klibbtickan, Fomitopsis pinicola¸ då den inte är lika krävande och kan växa i många skogar på nyfallna träd. Genom att undersöka dessa arter och vad de kräver kan man bedöma en skog utifrån deras faktorer och på så sätt se om skogen har höga naturvärden, och vad som krävs i form av död ved. Resultatet visar att ju större låga, i både bredd och längd (större area), och ju mer nedbruten den var, desto större utbredning av arten P. nigrolimitatus kan man hitta. P. viticola kräver högre nerbrytningsklass och tjockare diameter på lågan. Undersökningen visar även att hos F. pinicola var nästan alla faktorer lika viktiga, och att den kan växa nästan var som helst, fast minskar i förekomst på mer nedbrutna träd. Tyvärr fanns inte tillräckligt med P. ferrugineofuscus för att kunna göra statistiska undersökningar, vilket i sig indikerar att den är ovanlig och har höga krav vad gäller dess habitat. / Because of the conditions in Swedish forests, where forestry predominate, biodiversity is degrading when the important wood-debris is removed. The purpose of this study was to determine the conditions under which the polypore species Phellinus ferrugineofuscus, Phellinus nigrolimitatus, Phellinus viticola and Fomitopsis pinicola occur on logs of downed dead wood in and around a virgin forest. P ferrugineofuscus, P. nigrolimitatus and P. viticola are known indicator species that indicates forests with high natural values. F. pinicola is not an indicator species. The results indicate that the size of the log and its state of decomposition are the major factors for P. nigrolimitatus and P. viticola. F. pinicola grows on wood-debris with smaller degree of decomposition and also grows in managed forests. P. ferrugineofuscus was too rare in the data to allow statistical analysis. The study indicates the importance of untouched forest in which species who demands continuous conditions and availability of dead wood in different stages of decay can thrive.