Ämnet neuropsykiatriska funktionsnedsättningar valdes eftersom det är aktuellt inom skolans värld. Tidigare forskning har visat att lärares kompetens inom området ofta brister och att den svenska skolan inte alltid lyckas i att vara en skola för alla. Syftet med arbetet var att undersöka nio lärares erfarenhet gällande inkludering av elever med neuropsykiatriska diagnoser. Frågeställningarna var: Vilken kompetens har lärarna för att kunna inkludera diagnosticerade elever i sin undervisning och på vilka sätt har de erhållit den? Vilka möjligheter och hinder upplever lärarna att det finns i arbetet med inkludering av diagnosticerade elever? På vilka sätt anpassar lärarna sin undervisning för att elever med neuropsykiatrisk diagnos ska uppnå kursmålen? Kvalitativa intervjuer av nio informanter har utgjort metoden. Huvudresultatet har visat att lärare ansett sig sakna kunskap om NPF när de börjat jobba, de har erhållit kompetensen de besitter idag genom arbetet med elever som har en neuropsykiatrisk diagnos. En möjlighet lärarna upplever med att dessa elever inkluderas är att skolan blir en representant för hur samhället ser ut. Hinder kan vara ramfaktorer, främst tidsbrist. Anpassning av undervisning kan ske genom strukturerade lektioner med korta instruktioner, förlängd provtid och anpassade uppgifter. Undervisningen för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar skulle kunna förbättras genom att lärare får en större kunskap inom området och att de ges fler resurser, främst i form av tid och mindre klasser. / The topic of neuropsychiatric diagnoses was chosen because it is very current within the school today. Former research has shown that the competence of teachers very often tends to fail and the Swedish school does not succeed in being a school for everybody. The purpose of this thesis was to investigate nine teachers’ experience of inclusion of students with neuropsychiatric diagnoses. The problems were: What capability do the teachers have to include students with a diagnosis in their education and in what ways have they received it? What possibilities and what obstacles do the teachers believe there are with inclusion of students with diagnoses? In which ways do the teachers adjust their education in order to make the students with neuropsychiatric diagnoses achieve the goals of the curriculum? Qualitative interviews with nine informants have constituted the method. The main result has shown that the teachers have found themselves without knowledge within the neuropsychiatric area when they began their career, they have received the competence they possess today by working with students with neuropsychiatric diagnoses. Pros with inclusion of these students is that the school should be a representative of society as it really is, obstacles with inclusion may be lack of time and too large classes. Adjustment of the education might be done by structured classes with short instructions, extended time when writing tests and adjusted tasks. The conclusion is that teachers don’t get any education within this topic; instead they have to learn by themselves by trial and error. The education for students with neuropsychiatric diagnoses could improve by educating teachers and giving them better resources like time and smaller classes.

Det finns mycket forskning som handlar om barns läsinlärning, men inte om barns egen högläsning. Syftet med den här studien var att se om högläsning för ett djur kunde öka motivationen för läsning hos barn med lässvårigheter. Studien hade 2 deltagande barnmed lässvårighetersamt 3 deltagande föräldrar som rekryterades av logoped som är verksam hos Lära med djur, den förening där läsinterventionen genomfördes. Metoden var single subject design (A-B-A) där varje barn utgjorde sin egen kontroll. Studien var indelad i tre olika faser. Under baslinjen (A) läste barnet högt i hemmiljön. Under interventionen (B) läste barnet högt för ett djur vid fem tillfällen. Under uppföljningen (A) läste barnet hemma igen. All högläsning videoinspelades och föräldrarna intervjuades 3 gånger, en gång i respektive fas. Viss förändring hos barnen kundekonstateras på områdena aktiv lästid och antal avbrott under läsningen. Intervjuerna med föräldrarna visade på att interventionen med djur förefaller ha haft en positiv påverkan på åtminstone ett av barnens läsmotivation. Båda föräldraparen valde att låta sina barn fortsätta läsa hos Lära med djur efter studiens avslut. Sammantaget visade resultaten att läsning med djur kan ha en viss effekt på barnets läsning, men vidare studier krävs på området. / There is a lot of studies done about children’s learning to read but not a lot about themselves reading aloud. The purpose of this study was to see if reading aloud to an animal can increase the reading motivation in children with reading difficulties. The study had 2 participating children with reading difficulties and 3 participating parents who were recruited by a speech and language pathologist who works at Lära med djur, the association where the reading intervention took place. The method was a single subject design (A-B-A) where each child constituted as their own control. The study was divided into three different phases. During the baseline (A), the child read aloud in the home environment. During the intervention (B), the child read aloud to an animal on five occasions. During the follow-up (A), the child read at home again. All readings were videotaped. The parents were interviewed three times, one time in each of the phases. The children showed some change in the areas of active reading time, the correct number of words read and the number of interruptions during reading. The interviews with the parents showed that the intervention with animals seemed to have had a positive effect on foremost one of the childrens’ motivation for reading. Both parent couples said that they chose to let their child continue to read at Lära med djur atthe end of the study. Overall, the resultsshowed that reading with animals can have a certain effect on the child's reading, but further studies are required in this area.