<p>This essay discusses the advantages and disadvantages with neuropsychiatric diagnoses. The research is based not only on earlier research within this subject, but also on qualitative interviews with five teachers that work with students ranging in grades from one to nine.</p><p>For a more narrow focus, this essay focuses on the diagnoses ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) and Aspergers Syndrome.</p><p>The interviewed teachers see both positive and negative aspects with these diagnoses. Divided opinions are found in the present literature, but most authors often sided either for or against. One piece in the literature presents three different authors’ views concerning the diagnoses. All three authors had divided opinions and backgrounds. This essay sheds some light on these conflicting and contradictory views. The teachers that were interviewed often shared the same views, but even had differing opinions about the meaning and relevance of the diagnoses.</p><p>The different diagnoses are described in the literature review. Also included are a section about adapted/tailored education and other issues that should be discussed in the school setting. Differing authors’ opinions and views concerning the positive and negative aspects of neuropsychiatric diagnoses, ADHD and Aspergers Syndrome, are discussed.</p>

This essay discusses the advantages and disadvantages with neuropsychiatric diagnoses. The research is based not only on earlier research within this subject, but also on qualitative interviews with five teachers that work with students ranging in grades from one to nine. For a more narrow focus, this essay focuses on the diagnoses ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) and Aspergers Syndrome. The interviewed teachers see both positive and negative aspects with these diagnoses. Divided opinions are found in the present literature, but most authors often sided either for or against. One piece in the literature presents three different authors’ views concerning the diagnoses. All three authors had divided opinions and backgrounds. This essay sheds some light on these conflicting and contradictory views. The teachers that were interviewed often shared the same views, but even had differing opinions about the meaning and relevance of the diagnoses. The different diagnoses are described in the literature review. Also included are a section about adapted/tailored education and other issues that should be discussed in the school setting. Differing authors’ opinions and views concerning the positive and negative aspects of neuropsychiatric diagnoses, ADHD and Aspergers Syndrome, are discussed.

Neuropsykiatriska diagnoser hos barn och vuxna ökar. Två av de mest förekommande diagnoserna är ADHD och Autismspektrumtillstånd (AST). Båda dessa diagnoser innefattar symptom inom socialt samspel och kognitiv prestation, vilket inverkar på individens vardag, självbild och identitet. Syftet med föreliggande studie var att undersöka individens upplevelse av hur identiteten påverkas av att få och leva med en neuropsykiatrisk diagnos. Elva deltagare i åldersspannet 15 till 30 år rekryterades. Genom semistrukturerade intervjuer och en tematisk analys i två delar; en induktiv och en deduktiv, framkom sammanlagt tolv teman. Resultatet beskriver positiva aspekter med diagnosen såsom identifikation, stöd och förståelse, samt negativa aspekter såsom fördomar, diskriminering och en upplevelse av att vara annorlunda. En teoretisk analys utifrån identitetsteori visade att problemen huvudsakligen uppstod i mötet med omgivningen och att omgivningens syn på och förhållningssätt till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar behöver diskuteras för att skapa förändring.

Our aim with this study is to create an understanding of how parents of children and young people with neuropsychiatric diagnoses experience cooperation and response from and between schools and authorities. Research show that cooperation can be successful, but that the path is often problematic. Although there is a collective responsibility in society of children's well-being,  research show that there is a shift in responsibility of the children's problems from the different parties in which the responsibility often fall solely on parents. Another aspect that appears in earlier research is the parents' great need of support in their situation that is described as chaotic.    The study is of qualitative sort and is based on interviews that consist of questions with an open character. The result has been analyzed with the help of previous research and theory of street-level bureaucrats (Lipsky), stigma (Goffman) and the idea of field, habitus and capital (Bourdieu &amp; Passeron). Our result largely reflect previous research. From the parents perspective the school is perceived as the biggest concern. According to them the problem lies within a lack of knowledge and lack of an individual perspective. The parents express a desire for a greater cooperation, increased knowledge within authorities and schools, as well as an increased understanding of neuropsychiatric diagnoses and furthermore help and support in the early stages. Ultimately the parents have a desire that authorities, school and family frequently pursue a mutual dialogue where the character of the encounter is paramount.

Yrkeslärare ska vara kunniga i sitt hantverksyrke, de ska kunna förmedla kunskaper på ett pedagogiskt sätt och möta elever med olika förutsättningar och behov. Syftet med denna studie var att ta reda på om yrkeslärare upplever att de har kunskaper att bemöta elever med neuropsykiatriska diagnoser och hur påverkar skolans kunskapskrav bemötande av elever med neuropsykiatriska diagnoser. Fyra verksamma yrkeslärare inom gymnasieskolan djupintervjuades utifrån en kvalitativ ansats med inspiration av fenomenografin. Resultatet visar att yrkeslärarna upplever att de inte har den kunskap de skulle vilja ha kring neuropsykiatriska diagnoser för att bemötande ska bli bra.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

Ett av skolans mål är att forma en undervisning som är likvärdig för alla. Alla elever ska oavsett förutsättningar och behov kunna närvara och delta i undervisningen. Detta mål ter sig på ett skolpolitiskt teoretiskt plan som oproblematiskt. I praktiken förhåller det sig däremot annorlunda. Tidigare forskning visar nämligen att många lärare har svårt att realisera idéen om en inkluderande undervisning. I vilken utsträckning tas då inkludering upp i lärarutbildningarna?   Denna studie behandlar hur elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningarkan inkluderas i idrott och hälsa. Syftet är att undersöka hur kurslitteratur i lärarutbildning behandlar neuropsykiatriska diagnoser och hur elever med dessa diagnoser eller med liknande funktionsnedsättningar kan inkluderas i idrottsundervisningen. Metoden för undersökningen är en innehållsanalys av kurslitteraturen på ämneslärarprogrammen med inriktning mot idrott och hälsa årskurs 7-9 vid Umeå universitet och Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm. Studiens resultat visar att drygt en tiondel av den kurslitteratur som används på de två utbildningarna berör neuropsykiatriska diagnoser och/eller inkludering av elever med liknande funktionsnedsättningar. När kurslitteraturen beskriver neuropsykiatriska diagnoser är det två typer som beskrivs mer detaljerat, och detta görs sällan kopplat till fysisk aktivitet även om kurslitteraturen vänder sig till lärarstudenter i idrott och hälsa. Den kurslitteratur som behandlar inkludering av elever med neuropsykiatriska och liknande funktionsnedsättningar rekommenderar lärare och tränare att se till gruppen som helhet och inte till den avvikande eleven. Om anpassningar av exempelvis aktiviteter, redskap eller miljö behövs för att den eleven med någon neuropsykiatrisk eller liknande funktionsnedsättning ska kunna inkluderas i undervisningen så bör det göras. Däremot bör inte eleven särbehandlas med någon form av specialundervisning, utan delta med den övriga gruppen i så stor utsträckning som möjligt. Mot bakgrund av resultatet dras slutsatsen att lärarutbildningarnas kurslitteratur endast ger ett svagt stöd för blivande lärare att hantera den problematik det innebär att inkludera elever med neuropsykiatriska diagnoser i undervisningen.

Ämnet neuropsykiatriska funktionsnedsättningar valdes eftersom det är aktuellt inom skolans värld. Tidigare forskning har visat att lärares kompetens inom området ofta brister och att den svenska skolan inte alltid lyckas i att vara en skola för alla. Syftet med arbetet var att undersöka nio lärares erfarenhet gällande inkludering av elever med neuropsykiatriska diagnoser. Frågeställningarna var: Vilken kompetens har lärarna för att kunna inkludera diagnosticerade elever i sin undervisning och på vilka sätt har de erhållit den? Vilka möjligheter och hinder upplever lärarna att det finns i arbetet med inkludering av diagnosticerade elever? På vilka sätt anpassar lärarna sin undervisning för att elever med neuropsykiatrisk diagnos ska uppnå kursmålen? Kvalitativa intervjuer av nio informanter har utgjort metoden. Huvudresultatet har visat att lärare ansett sig sakna kunskap om NPF när de börjat jobba, de har erhållit kompetensen de besitter idag genom arbetet med elever som har en neuropsykiatrisk diagnos. En möjlighet lärarna upplever med att dessa elever inkluderas är att skolan blir en representant för hur samhället ser ut. Hinder kan vara ramfaktorer, främst tidsbrist. Anpassning av undervisning kan ske genom strukturerade lektioner med korta instruktioner, förlängd provtid och anpassade uppgifter. Undervisningen för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar skulle kunna förbättras genom att lärare får en större kunskap inom området och att de ges fler resurser, främst i form av tid och mindre klasser. / The topic of neuropsychiatric diagnoses was chosen because it is very current within the school today. Former research has shown that the competence of teachers very often tends to fail and the Swedish school does not succeed in being a school for everybody. The purpose of this thesis was to investigate nine teachers’ experience of inclusion of students with neuropsychiatric diagnoses. The problems were: What capability do the teachers have to include students with a diagnosis in their education and in what ways have they received it? What possibilities and what obstacles do the teachers believe there are with inclusion of students with diagnoses? In which ways do the teachers adjust their education in order to make the students with neuropsychiatric diagnoses achieve the goals of the curriculum? Qualitative interviews with nine informants have constituted the method. The main result has shown that the teachers have found themselves without knowledge within the neuropsychiatric area when they began their career, they have received the competence they possess today by working with students with neuropsychiatric diagnoses. Pros with inclusion of these students is that the school should be a representative of society as it really is, obstacles with inclusion may be lack of time and too large classes. Adjustment of the education might be done by structured classes with short instructions, extended time when writing tests and adjusted tasks. The conclusion is that teachers don’t get any education within this topic; instead they have to learn by themselves by trial and error. The education for students with neuropsychiatric diagnoses could improve by educating teachers and giving them better resources like time and smaller classes.

Arbetet handlar om elever med ADHD inom särskolan i allmänhet och pedagogers uppfattningar om hur skolan bör arbeta med elever som har ADHD i synnerhet. Syftet med arbetet är med andra ord att belysa hur pedagoger talar om hur man bör arbeta med ADHD-problematiken i en skolmiljö.Arbetet baseras på intervjuer och i intervjuundersökningen framgick det att pedagogerna arbetade mycket individuellt och arbetet skedde dels i grupper av elever men även på en individuell basis sett ur ett elevperspektiv. Fyra pedagoger har uttalat sig i frågan och det är därför inte möjligt att dra några generella slutsatser angående hur särskolor arbetar med elever som diagnostiserats med ADHD, men detta till trots är det möjligt att bland dessa fyra skönja vissa samstämmigheter, t.ex. att de arbetar mycket med att upprätthålla dagliga rutiner samt att de tar till samma typer av hjälpmedel, bl.a. stora klockor, white-boards och tydliga scheman med visuella symboler.

Adhd (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättningsom ofta kräver stödinsatser från samhället. Detta faller inom ramen för vår roll somsocialarbetare, där vi förväntas att identifiera utsatta grupper och samordna stöd för dessa.Under den senaste tiden har diskussioner i media berört en ökad förfrågan inom svensk hälsoochsjukvård gällande omprövning av neuropsykiatriska diagnoser. Syftet med dennadokumentstudie är att nå en närmare förståelse för de strukturella motiven till att personermed adhd önskar att få diagnosen omprövad i relation till stigmatisering och socialakategoriseringar. Därmed ämnar vi att bidra med fler perspektiv på diagnostisering och desspåverkan på individen.Studiens empiri består av personliga berättelser som publicerats i media, vilka har valts utmed hjälp av ett målstyrt urval. Genom en kvalitativ innehållsanalys har begränsningar i livet,negativt bemötande och en negativ självbild, kunnat identifieras som motiv bakom viljan attompröva sin adhd-diagnos. När dessa motiv analyserats i relation till de teoretiska begreppenstigmatisering och sociala kategoriseringar, kan viljan att ompröva sin diagnos på enstrukturell nivå förstås som en påverkan av samhälleliga normer och upplevelsen av att varafeldiagnostiserad. / Adhd (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) is a neuropsychiatric disability whichdepends on the support of society. Lately, the diagnosis has been discussed in the media dueto increased requests within Swedish health care regarding re-evaluating neuropsychiatricdiagnoses.The purpose of this documentary study is to reach a further understanding about the structuralmotives behind the wish to re-evaluate an adhd diagnosis, with correlation to theories ofstigma and social category. Due to these theories, the study has an abductive strategy. Theempirics of the study consists of personal stories that have been published in the media,which has been chosen with a strategic sampling design. A qualitative content analysis hasbeen used to identify the motives behind the wish to re-evaluate an adhd diagnosis. Differentlimitations, a negative reception and a negative self image, are the motives we have been ableto identify. The wish to re-evaluate an adhd diagnosis could, after analyzing these motiveswith the theories of stigma and social category, be seen on a structural level as a result ofsocial norms and the experience of being misdiagnosed.