Syftet med vår studie är att undersöka förskolerektorers kunskap om trauma och strukturer kring traumahantering samt vilka konsekvenser detta får för förskolans verksamhet. Vårt material består av semistrukturerade intervjuer med fyra rektorer från olika kommuner. Vi har använt oss av neurovetenskap och traumamedveten omsorg (TMO) som teoretisk referensram och perspektiv i studier. Resultatet i studier visar att rektorer har viss kunskap om orsaker som kan leda till trauma men uttrycker sig vara om vilka konsekvenser trauma kan innebära för ett barn. Rektorerna uttrycker trauma främst i relation till krigsdrabbade eller misshandlade barn medan separation mellan vårdnadshavare ses mer som vardag och förväntas kunna mötas. Vidare framkommer det att rektorers kunskap är avhängig den kompetensutveckling rektorn prioriterar och vilka förutsättningar rektorn ger sin personal. En sista slutsats som lyfts är hur rektorer tänker kring förskolans uppdrag och var gränsen går för pedagogernas ansvar.