Syftet med det här arbetet har varit att undersöka vilka omständigheter som låg till grund för, och kan ha påverkat tillkomsten av Kvarteret Vargen i Visby. Ett kvarter som fullständigt bryter av från all annan arkitektur på hela Gotland. Trots att det har ett formspråk som inte går att finna någon annanstans på ön, är det ändå inte så många som lägger märke till det. Undersökningens utgångspunkt har varit att först skapa en bild kring uppkomsten av kvarteret genom intervju med arkitekt Per Erik Nilsson, vars berättelser sedan har lett vidare till gamla maskinskrivna brev, ritningar, bygglovsanteckningar och svartvita foton i arkiv. Därefter har materialet satts i relation till vilka värderingar som rådde i Sverige och på Gotland vid den här tiden, för att se i vilket sammanhang kvarteret byggdes. Arkitekten som då bodde i Stockholm, kom till Visby för att studera åkermarken som skulle bebyggas knappt en kilometer utanför den medeltida stadskärnan. Istället för att ge beställarna det de först hade önskemål om, gjorde han upp planer för ett bostadsområde som var fyra gånger så stort. Förslaget accepterades utan betänketid och stadsplanen fick ge vika för det nya kvarteret som skulle byggas för både fattiga och rika, ensamstående och flerbarnsfamiljer, i en tid då bostadsbristen var stor men framtidstron ljus. Kvarteret Vargens formspråk passades in mellan de stora fortifikationsbyggnaderna i norr och de små egnahemidyllerna i söder samtidigt som bygget skulle underlättade bostadsbrist och öka livskvalitet. Resultatet blev ett kvarter i funktionalistisk anda spetsat med dekorativa element och lokala material, för funktion och trivsel. Tecknen pekar på att det största skälet till varför kvarteret Vargen ser ut som det gör, är för att bostadsbristen inte tillät beställarna att vara kräsna. Arkitekten fick mer eller mindre fria händer att utforma bostäderna efter eget huvud, bara han kunde förse Visby med fler bostäder.