Medier är idag en del av vårt samhälle och barn kommer i kontakt med detta genom bland annat barnprogram vilket gör att förskollärare behöver ha en kunskap av vad barn tittar på och hur detta tolkas utifrån barns perspektiv och ett barnperspektiv. Syftet med denna studie är att få en förståelse för hur barn och vårdnadshavare tolkar de värden som lyfts fram i Daniel Tigers kvarter, som syftar till att fostra barn. Vi har gjort en kvalitativ studie med intervjuer. För att samla in vår empiri valde vi att genomföra gruppintervjuer, med barn och vårdnadshavare var för sig. Totalt deltog fem vårdnadshavare och sex barn. Vi valde att tolka vårt resultat utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv. I vår analys kunde vi bland annat se utifrån vårdnadshavarnas resonemang att programmet framstår som väldigt svart och vitt då det tar upp rätt och fel. I intervjuerna med barnen lyfte barnen programmets syfte och kunde relatera det till verkligheten och liknande saker de gjort eller varit med om. Innehållet i programmet uppfattas som lärande, där vårdnadshavarna ger uttryck för en problematisk relation till att programmet ska framstå som en pedagogisk barnvakt samtidigt som de tycker programmet är bra och inte är något som de skulle förbjuda för barnen. Vidare så fann vi att sångerna var av betydelse för både barnen och vårdnadshavarna och att sångerna fungerar som en länk mellan dem, där vårdnadshavarna använder sångerna för att nå fram till barnen i vissa situationer.

Den här uppsatsen handlar om att undersöka två renoveringsprojekt i Örebro kommun. Uppsatsens centrala ämne handlar om två statliga renoveringsprojekt i stadsdelarna Markbacken och Vivalla. Syftet är att undersöka om stadsdelarna har genomgått en gentrifiering eller en gentrifieringsprocess, samt vilken påverkan den sociala hållbarheten har gett stadsdelarna. En intervju, våra egna observationer och tidigare forskning har använts som metod för att besvara uppsatsens syfte och frågeställning. De teoretiska begreppen som analysen utgår ifrån är gentrifiering och social hållbarhet. Resultatet och analysen från intervjun, observationerna och tidigare forskning har visat att Markbacken har genomgått en gentrifiering. I Vivalla finns det spår av en gentrifieringsprocess i kvarteret Visgatan som genomgått en renovering. Vad som kännetecknar Markbackens gentrifiering kan bland annat ses i sociala aspekter och förändringarna som har skett i stadsdelen. Dessa förändringar har påvisats genom den fysiska och sociala miljön i området, exempelvis höjda hyror, brottsstatistiken har minskats samt ökat social blandning. Vad gäller Vivalla har liknande åtgärder som i Markbacken genomförts, vilket har resulterad i en gentrifieringsprocess. Även om gentrifiering ofta förknippas som något negativt har det visats vara positivt för stadsdelarna Markbacken och Vivalla.

År 1965 togs riksdagsbeslutet om miljonprogrammet som innebar att en miljon bostäder skulle byggas under tio år. Till en början hade områdena som uppkom under den tiden ett gott rykte och symboliserade ett moderiktigt samhälle. Flera av dessa har sedan haft en negativ utveckling när det kommer till miljöpåverkan, segregation och trygghet. Ett typiskt exempel på ett område från denna tid är Vivalla i Örebro. I många av miljonprogramsområdena har underhåll varit eftersatt i många år och det talas om att miljonprogrammen läcker energi. Många av områdena står inför stora behov av renovering, något som är kostsamt. Men det är också en möjlighet till att ta ett helhetsgrepp i hållbarhetsfrågan. I och med renovering finns möjlighet att förbättra de ekologiska förutsättningarna genom bland annat sänkt energianvändning. Samtidigt kan de sociala frågorna beaktas för att på bästa sätt förbättra förutsättningarna för de boende. I Mitt gröna kvarter i Vivalla ville fastighetsägaren, ÖrebroBostäder, skapa ett pilotprojekt med hållbarheten i fokus. Resurser sattes in för att bland annat sänka energianvändningen, öka tryggheten och minska utanförskapet. Syftet med denna rapport var att studera hur ekologisk-, social- och ekonomisk hållbarhet beaktas i renovering av miljonprogram, med fokus på Mitt gröna kvarter i Vivalla. Detta genomfördes genom omfattande litteraturstudier samt genom intervjuer med personer med olika roller i projektet. Mitt gröna kvarter var en kostsam satsning som trots stor framgång vad gäller minskad energianvändning och ökad delaktighet från de boende inte var ekonomiskt lönsam, sett ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Däremot finns det mycket som tyder på att samhället gör en stor vinst av projektet.

Min idé var att skapa ett badhus för invånarna i området Kreuzberg . En offentlig plats där människor från många  olika bakgrunder och traditioner kan mötas. Badet är utformat med ett öppen flöde mellan de olika funktionerna i huset. Öppenheten skapar en atmosfär där det är lätt att känna sig bekväm och röra sig och umgås mellan funktionernas gränser. Huset innehåller både bad och en tvättstuga, där man kan tvättakläder och ta sig ett bad på samma gång, motionssimma, fika och träffa vänner. / My idea was to create a bath for local residents in the area of Kreuzberg. A public place where people from all different backgrounds and traditions can meet. The bath is designed to allow an open flow between the different functions in the house.The openness creates an atmosphere where it is easy to feel comfortable and to socialize. The house contains both a bath and a laundry place, where you can do the laundry at the same time as you have a bath, take a swim and meet friends.

Studier av mobilitet och dess påverkan på individer kan kopplas till en radområden såsom hälsa, utveckling, ekonomi eller som i detta fall, brott. Mobilitetoch dess relation till nivå av brottslighet har sedan länge varit en del avkriminologiska teorier, både som en enskild faktor och som en del av störreförklaringsmodeller. Påverkan från mobilitet har kopplats till mekanismer iinteraktioner på områdesnivå såsom kvarter och gator, det vill säga informellsocial kontroll. Variationen gällande den informella sociala kontrollen är därmeddet som förklarar olika nivåer av brottslighet. Att undersöka exakt vilkenpåverkan mobilitet har på brottslighet och om denna påverkan varierat beroendepå brottstyp är utgångspunkten för denna uppsats. Detta har gjorts viaregressionsanalyser med data från Malmö stad gällande brottstyperna misshandel,bostadsinbrott och rån kontra mobilitet på delområdesnivå. Resultaten visar ettsignifikant samband mellan nivåerna av brottstyperna misshandel och rån samtmobilitet. Dessa skiljer sig dock gällande koppling till kriminologiska teorier.Sambandet mellan rån och mobilitet är direkt kopplat till informell social kontrollmedan misshandel och mobilitet snarare kan kopplas till teorier gällande rutiner,platser, och centrumeffekter. / Studies of mobility and the impact it has on individuals can be related to a numberof areas such as health, human development, economy, and as in this case, crime.Mobility and its correlation to levels of crime has for time been a part ofcriminological theories, both as a separate factor, but also as part of greatertheories and models of explanation. The impact of mobility is connected tomechanisms as to interactions on a sub areal level, such as blocks or even specificstreets and addresses, meaning informal social control. The variation regardingthe informal social control across different areas is therefore what regulates tolevel of crime. To audit exactly what impact mobility has on the level of crime,and if this impact varies depending on the type of crime is the aim of this thesis.Regression analysis has been done with data supplied by the City of Malmöregarding the level of reported assaults, burglaries, and robberies versus the levelof mobility on a sub area level. The results show a significant correlation betweenthe levels of reported assaults, robberies and level of mobility although thedifferent types of crimes is related to theoretical explanations. Robbery andmobility is can be explained through level informal social control, but assault andmobility is more likely related to theories regarding routines, places, and ruraleffects.

Syftet med det här arbetet har varit att undersöka vilka omständigheter som låg till grund för, och kan ha påverkat tillkomsten av Kvarteret Vargen i Visby. Ett kvarter som fullständigt bryter av från all annan arkitektur på hela Gotland. Trots att det har ett formspråk som inte går att finna någon annanstans på ön, är det ändå inte så många som lägger märke till det. Undersökningens utgångspunkt har varit att först skapa en bild kring uppkomsten av kvarteret genom intervju med arkitekt Per Erik Nilsson, vars berättelser sedan har lett vidare till gamla maskinskrivna brev, ritningar, bygglovsanteckningar och svartvita foton i arkiv. Därefter har materialet satts i relation till vilka värderingar som rådde i Sverige och på Gotland vid den här tiden, för att se i vilket sammanhang kvarteret byggdes. Arkitekten som då bodde i Stockholm, kom till Visby för att studera åkermarken som skulle bebyggas knappt en kilometer utanför den medeltida stadskärnan. Istället för att ge beställarna det de först hade önskemål om, gjorde han upp planer för ett bostadsområde som var fyra gånger så stort. Förslaget accepterades utan betänketid och stadsplanen fick ge vika för det nya kvarteret som skulle byggas för både fattiga och rika, ensamstående och flerbarnsfamiljer, i en tid då bostadsbristen var stor men framtidstron ljus. Kvarteret Vargens formspråk passades in mellan de stora fortifikationsbyggnaderna i norr och de små egnahemidyllerna i söder samtidigt som bygget skulle underlättade bostadsbrist och öka livskvalitet. Resultatet blev ett kvarter i funktionalistisk anda spetsat med dekorativa element och lokala material, för funktion och trivsel. Tecknen pekar på att det största skälet till varför kvarteret Vargen ser ut som det gör, är för att bostadsbristen inte tillät beställarna att vara kräsna. Arkitekten fick mer eller mindre fria händer att utforma bostäderna efter eget huvud, bara han kunde förse Visby med fler bostäder.

This master thesis explores the nature of public participation as a central and most current subject in the field of urban planning. A first impression exposes a seemingly unanalyzed consensus on the values and benefits which public participation provides the process of urban planning. The city may be a concern to all its inhabitants; hence knowledge and opinions of the local public are of great importance for the urban development. But is there really something new to these assumptions, and are the advantages of increased public participation in urban planning always obvious?   By using action research as a main method, I have put myself into the context of the Swedish municipality of Nacka and their projects dealing with the development of public participation. The research process combines my support in practice and documentation with the investigation of established theories, the public discussion on public participation, as well as the rise of the matter. By doing so this thesis assigns to the task of portraying the current state of public participation in urban planning in a Swedish context.  The case studies, performed in Nacka, reveal what the measures of a municipality consist of and on what goals these initiatives are based, while at the same time investigating whether action researching the local case could generate more general conclusions and guidelines for public participation. The research swiftly leads to a number of reoccurring advocating arguments. These are given ground for by either strengthening or making the planning process more efficient, or by putting emphasis on the democratic aspects of ascribing power and influence to the citizens. Nevertheless there is critique and skepticism as well, highlighted in arguments of inefficiency and incompatibility with representative democracy. Theories on, for instance, multiple publics and Arnstein’s ladder of participation are close at hand, when analyzing the friction between the views and their relevance in practice. Nevertheless, the ongoing debate and discussion turns out to handle the potential conflicts in a general and unproblematized way. One discusses why public participation is important, but rarely how and when. That in itself says quite a bit about the current views on the matter. At that point this action research turns out to generate a valuable discussion and vital posers concerning e.g. clarity and aims when involving citizens, the significance of both phase and level of participation, the role of physical/technical preconditions for dialogue, and the measures required to turn temporary projects into continuous processes and established routines.  The thesis indeed focuses on a specific municipality. However, by connecting a practical case to both ongoing discussions and more or less well known theoretical concepts, it hopefully offers increased apprehension and widening perspectives to planners, regardless of their location.

The planning concept "15-minute city" has in recent years become a popular model, after which, for example, Mayor Anne Hidalgo plans and builds Paris. The model advocates a set time limit (15 minutes) during which the inhabitants of the city and the neighbourhood must be able to reach their daily nodes and needs by walking or cycling. Despite the name 15-minute city, the focus is not on zealously keeping this limit, but on the fact that all residents are being able to live locally in their neighbourhood. In the 15- minute city, car-use is greatly reduced, and the preferred means of transport are walking and cycling. However, the concept, which according to its author Carlos Moreno will generate better health and a more sustainable city, has been heavily criticized for contributing to gentrification and making unreasonable demands on the built environment. Similar concepts are implemented all over the world, for example in Munich, where this master's thesis has its point of departure. The purpose of the investigation is to be able to contribute to an ongoing debate about 15-minute cities and integrated neighbourhoods. More specifically, the purpose of this study is threefold: (1) identify strengths and weaknesses of the concept, (2) identify challenges that implementation of the concept may encounter in Munich and (3) identify challenges that implementation of the concept may encounter in three areas of varying character in Munich. Two of the areas already exist, one central and one peripheral, and the third area is being built according to the principles of an integrated local neighbourhood. The investigation has been carried out through a case study and the empirical material has been analysed through qualitative content analysis. Theories on what constitutes safe and lively streets and neighbourhoods as well as on how to construct long-lasting public spaces have been used as the theoretical framework. The results show that strengths with the concept include inherent resilience, an acceleration of the shift to sustainable transport, and that the concept appeals to a broad mass. Risks include a reduced desire to build in a recession, an imbalance in the distribution of resources and the concept per se being vaguely defined. The results also show that the high housing prices in Munich may make it more difficult for an implementation of the 15-minute city and that the built environment and public transport are deficient, which makes the implementation of the 15-minute city costly. Finally, the results show that the nature of the different areas generates different challenges. For example, the results indicate that the central area's biggest challenge is lacking infrastructure and political will, while the more peripheral area will be struggling to attract “urban amenities” and the area under construction is facing extensive difficulties in coordinating actors.

I have designed a housing project that is an infill to an existing housing block in the city center of Stockholm. When I started this project the themes everydayness and building typology was central for me. That is why I also chose to work with the site Sälgen 4; a corner site and one of few remaining gaps in the block structure of the city center. Today there is a gas station on the site, which I for this project presume could be removed. When working with this project I found interest in what simplified could be called soft flexibility, where measurement, shape and connection to other spaces are dealt with in order to enable for different kinds of usage. This type of flexibility I encountered when studying late 19th century dwellings in Stockholm city center. I have developed similar apartments, often with a size of about 140 m2 with 4,5 rooms and an additional kitchen. Even all the room units are similar with over 4 m width and close to square shapes. This enabled the creation of very generic spaces but also introduced me to an interesting paradox; the on the architectural drawing less dynamic floor plan create on the other hand the most dynamic ways to inhabit the spaces. Also the loggia has been an important feature in my design. / Jag har ritat ett bostadshus som är ett infill till ett befintligt kvarter i Stockholms innerstad. När jag började projektet så var temana vardaglighet och byggnadstypologi viktiga för mig. Därför valde jag att arbeta med tomten Sälgen 4; en hörntomt och en av få luckor i kvartersstaden. Idag finns där en bensinmack men jag har sett det som en förutsättning för projektet att den kan tas bort.   Under projektets gång har jag intresserat mig för vad som förenklat kan kallas för mjuk flexibilitet, där rummens mått, form och angöring möjliggör för många olika typer av användning. Den typen av flexibilitet upptäckte jag då jag studerade gamla sekelskifteshus i Stockholm   Jag har arbetat fram likartade lägenheter på oftast runt 140 m2 med 4,5 rum och kök. Även rumsenheterna är nästan identiska med drygt 4 m i bredd och nära kvadratisk form. På så vis har jag skapat en hög grad av generallitet men också konfronterats med en spännande paradox; de å ena sidan som ritning minst dynamiska planerna, kommer å andra sidan att generera den mest dynamiska och tillåtande användningen av dem. Även loggian har varit ett viktigt inslag i min design.

Kvartersstaden har på senare år seglat upp som ett allt mer omhuldat stadsbyggnadsideal vid förtätning av svenska städer. Samtidigt kritiseras förtätningen för att leda till problem med buller, dagsljus och bristande utemiljöer. Detta arbete undersöker i vilken mån kvartersstaden kan anses leva upp till väsentliga krav för en hållbar stadsutveckling genom att studera påverkan på nio centrala hållbarhetsfaktorer. Arbetet har gjorts med en i huvudsak kvalitativ metod och utgår från evidensbaserad stadsutveckling. Slutsatserna av arbetet är att kvartersstaden är en stadsform som rymmer stora kvaliteter av värde för en hållbar stadsutveckling. Kvartersstaden är bra på att hantera buller, skapa ett behagligt mikroklimat och ge bostadsgården kvaliteter som främjar dess användning. Kvartersstaden kan också bidra till en hög täthet, ökad hållbar mobilitet och tryggare gator. Hög täthet är dock ingen universallösning, minst lika viktigt är en blandning av funktioner som skapar närhet samt att det finns plats för rymliga sociala rum i stadsdelen: gröna bostadsgårdar, stadsgator, parker, torg och natur – som balanserar den täta bebyggelsen. Kvartersstaden innebär samtidigt utmaningar i dess negativa påverkan på luftkvalitet och ljusinsläpp. Förbättrad luftkvalitet står dock i vissa avseenden i motsättning till målet om ett komfortabelt mikroklimat. Att bygga kvartersstad kan i praktiken försvåras av normer kring dagsljuskrav och idén om den öppna staden. Utifrån den undersökta litteraturens råd och rekommendationer formades en designguide med 32 kvalitativa principer och 19 kvantitativa planindikatorer för en hållbar kvartersstruktur. Designguiden omsattes sedan till visuella gestaltningsexempel av ett typkvarter och en tänkt plan över en stadsdel som uppfyller dessa rekommendationer. I denna process uppstod målkonflikter mellan bebyggelsetäthet, rymliga bostadsgårdar och mänsklig skala. Sammanfattningsvis kan dock värdet av konkreta indikatorer vara stort i planeringen, både för målformulering och uppföljning.