Varför människor väljer att färdas i vissa miljöer är mer komplext än enbart avståndet dit. Miljöns olika aspekter måste därför kartläggas för att sedan jämföras för att tydliggöra vart utvecklingen ska ske, samt hur gestaltningen för den urbana miljön ska formas. Arbetets syfte är att klargöra vilket av de fyra utvecklingspotentiella områden efter resultat från projektet Jämtlandstråket, som bör prioriteras för att främja tågpendligen i Brunflo. Östersunds kommun har döpt dessa fyra områden till luckor. Brunflo ingår i Östersunds kommun som har som mål att växa från 60 000 invånare till 65 000 invånare till år 2040. Att utveckla ett stationssamhälle påverkar inte kringliggande tätorter negativt utan tvärtom. Tillväxten ökar hos befolkningen inom ett stationssamhället som utanför, vilket gör arbetet viktigt för att förstå vilken av de fyra luckorna som bör prioriteras för vidareutveckling. Genom två faser har arbetet analyserats för att bidra med underlag för beslutfattande av lucka och urban utformning. Den utredande fasen ger relevant information om Brunflos historia, Brunflo idag och vad som väntar i framtiden. Hur de olika luckorna relateras till tågstationen och i viss mån även centrumområdet i Brunflo och vad de olika luckorna har för styrkor, svagheter, möjligheter och begränsningar jämförs. För att bidra med en effektiv markanvändning sammanfattas resultatet därefter i påverkandefaktorer och effekter för vidare gestaltning och poängsättning efter planindikatorer. Resultatet blev att lucka 2 har störst utvecklingspotential för att främja tågpendligen, främst för dess färdrutts koppling till aktiviteter, närhet till centrumområdet och effektivitet i tid. Färdrutter har undersökts genom en platsanalys med noteringar av upplevelser i gaturummen mellan tågstationen och luckorna. Litteraturstudien visar att lucka 2 främst bör utgöras av bostäder men även erbjuda varierade funktioner. Genom förtätning av Brunflo kan stationssamhällets hållbarhet ökas socialt, ekonomisk och ekologiskt. Då fler uppmuntras att resa kollektivt eller via tåg, ökar den ekologisk hållbarheten. Fler lokaler erbjuds verksamheter inom Brunflo vilket ger en stärkt ekonomi och närhet till aktiviteter. Detta ökar attraktiviteten och den sociala hållbarheten med bland annat varierade bostadsformer och närhet till hälsoscentral. Den andra fasen är den gestaltande fasen där placeringen av en ny kvarterstruktur har in uerats av referensprojekt som bostäderna på Fiskvägarna, Stationssamhället Västra Roslangs-Näsby och studentbostäder Campus LTU tillsammans med en synlighetsanalys för att stärka orienterbarheten. Nyckelorden för gestaltningen är tillgänglighet och attraktivitet som identiferades som återkommande ledord från den utredande fasen. Resultatet redovisas med visionsbilder, gatusektioner och en upplevelselinje för färdrutten från lucka 2 till tågstationen. Gång- och cykelvägarna förstärks med tydligare kopplingar till kulturrika områden, busshållplatser, landmärken, belysning och er sittplatser.

Purpose: The aim with this paper is to see how a city can be developed using a theory for nearby station location, which is a theory for urban planning, originally from Copenhagen, to create a more attractive city and public transport system in the village Skillingaryd, 40 kilometers south of Jönköping in Småland. To obtain the aim of the paper has the asked questions contained which factors from this theory that is relevant for smaller villages, which problems and possibilities are found in Skillingaryd if you want to increase the attractiveness of the village through urban planning, and also how this theory can be applied to contribute a positive urban development in Skillingaryd in conjunction with electrification of the railway. Method: This paper is based on a case study of the village Skillingaryd, where the basis for the case study consists of literature studies and document analysis of the nearby station location theory, plan indicators for efficient land use in stationary areas, TOD, and two studies from Dalarna and Skåne. Factors found in the literature studies and document analysis have then provided the basis for a GIS analysis of Skillingaryd. Findings: All factors from the nearby station location theory have been considered relevant for smaller villages, such as distance limits, density of housing, road accessibility, station integration, etc., except for the density of workplaces nearby the station. This is when most of the jobs in Skillingaryd are found outside the nearby station area. An analysis based on these factors can clearly identify areas with potential for development. Implications: The stationary principle in itself did not feel sufficient to carry out the analysis, and therefore plan indicators and previous studies have been the basis for this. This hasn’t affect the work's reliability since the question is asked “How can the nearby station location theory be applied…” which means that it can be applied along with other theories and factors. Limitations: Due to the time frame for the paper thus the case study only include one village, Skillingaryd in Vaggeryds municipality. The work is done only from the perspective of urban planning and has not focused on the economic aspects. In a deeper analysis, it would of course be interesting to look at the economic aspects as well as the ability to count on possible effects of implementation. / Syfte: Målet med arbetet är att se hur man kan utveckla en ort utifrån stationsnärhetsprincipen, som är en samhällsplaneringsteori ursprungligen från Köpenhamn, för att skapa en attraktivare ort och kollektivtrafik i orten Skillingaryd, belägen fyra mil söder om Jönköping i Småland. Frågeställningarna som ställts för att nå målet involverar vilka faktorer från stationsnärhetsprincipen som är relevanta för mindre orter, vilka problem och möjligheter som återfinns i Skillingaryd om man genom samhällsutveckling vill öka ortens attraktivitet, samt hur stationsnärhetsprincipen kan tillämpas för att bidra till en positiv samhällsutveckling i Skillingaryd i samband med att järnvägen elektrifieras. Metod: Rapporten bygger på en fallstudie av orten Skillingaryd där grunden till fallstudien utgörs av litteraturstudier och dokumentanalys av stationsnärhetsprincipen, planindikatorer för effektiv markanvändning i stationsnära områden, TOD, samt två studier gjorda i Dalarna respektive Skåne. Faktorer som återfunnits i litteraturstudien och dokumentanalysen har sedan utgjort underlag för en GIS-analys av Skillingaryd. Resultat: Samtliga faktorer från stationsnärhetsprincipen har ansetts relevanta för mindre orter, såsom avståndsbegränsningar, densitet av bostäder, tillgänglighet i vägnätet, stationens integrering m.fl., förutom densiteten av arbetsplatser i det stationsnära läget. Detta då majoriteten av arbetstillfällena i Skillingaryd återfinns utanför det stationsnära läget. Analys utifrån dessa faktorer kan tydligt påvisa områden med utvecklingspotential. Konsekvenser: Stationsnärhetsprincipen i sig kändes inte tillräcklig för att genomföra analysen och därmed har även planindikatorer och tidigare studier tagits med som underlag för denna. Detta påverkar dock inte arbetets reliabilitet eftersom från formulerats ”Hur kan stationsnärhetsprincipen tillämpas…” vilket gör att den kan tillämpas tillsammans med andra teorier eller faktorer. Begränsningar: På grund av tidsramen för arbetet har fallstudie endast gjorts på en tätort, Skillingaryd i Vaggeryds kommun. Arbetet görs endast ur ett samhällsplaneringsperspektiv och har inte fokuserat på de ekonomiska aspekterna. Vid en mer djupgående analys hade det givetvis varit intressant att även se på de ekonomiska aspekterna och även möjligheten att räkna på eventuella effekter av implementering.

Kvartersstaden har på senare år seglat upp som ett allt mer omhuldat stadsbyggnadsideal vid förtätning av svenska städer. Samtidigt kritiseras förtätningen för att leda till problem med buller, dagsljus och bristande utemiljöer. Detta arbete undersöker i vilken mån kvartersstaden kan anses leva upp till väsentliga krav för en hållbar stadsutveckling genom att studera påverkan på nio centrala hållbarhetsfaktorer. Arbetet har gjorts med en i huvudsak kvalitativ metod och utgår från evidensbaserad stadsutveckling. Slutsatserna av arbetet är att kvartersstaden är en stadsform som rymmer stora kvaliteter av värde för en hållbar stadsutveckling. Kvartersstaden är bra på att hantera buller, skapa ett behagligt mikroklimat och ge bostadsgården kvaliteter som främjar dess användning. Kvartersstaden kan också bidra till en hög täthet, ökad hållbar mobilitet och tryggare gator. Hög täthet är dock ingen universallösning, minst lika viktigt är en blandning av funktioner som skapar närhet samt att det finns plats för rymliga sociala rum i stadsdelen: gröna bostadsgårdar, stadsgator, parker, torg och natur – som balanserar den täta bebyggelsen. Kvartersstaden innebär samtidigt utmaningar i dess negativa påverkan på luftkvalitet och ljusinsläpp. Förbättrad luftkvalitet står dock i vissa avseenden i motsättning till målet om ett komfortabelt mikroklimat. Att bygga kvartersstad kan i praktiken försvåras av normer kring dagsljuskrav och idén om den öppna staden. Utifrån den undersökta litteraturens råd och rekommendationer formades en designguide med 32 kvalitativa principer och 19 kvantitativa planindikatorer för en hållbar kvartersstruktur. Designguiden omsattes sedan till visuella gestaltningsexempel av ett typkvarter och en tänkt plan över en stadsdel som uppfyller dessa rekommendationer. I denna process uppstod målkonflikter mellan bebyggelsetäthet, rymliga bostadsgårdar och mänsklig skala. Sammanfattningsvis kan dock värdet av konkreta indikatorer vara stort i planeringen, både för målformulering och uppföljning.