Bakgrund: Donatorn vid en levandegivaretransplantation vårdas inneliggande under en kort tid trots ett relativt stort kirurgiskt ingrepp, de är fullt friska människor som frivilligt opereras för att hjälpa någon annan. Därför är det viktigt att stötta donatorn under utredningens gång, vid operationen och efteråt. Syfte: Att beskriva känsla och upplevelse av smärta efter operationen hos njurdonatorer som har haft Painbuster som smärtbehandling efter donation. Metod: En kvalitativ metod, där fem njurdonatorer vid ett transplantationscentra intervjuades vid två tillfällen. Resultat: Resultatet visar att flertalet av njurdonatorerna upplevt smärta och oro som ett problem, trots att ingen uppgav mer än VAS 2 vid intervjutillfällena. Men en övervägande positiv känsla, en känsla av trygghet och tillfredsställelse framkom. Slutsats: Trots smärta och oro före och efter operationen kände sig intervjupersonerna trygga och omhändertagna tack vare stöd och god information före, under och efter vårdtiden.

Det vanligaste organet att transplantera är njuren. Cirka 30 % av alla njurtransplantationer sker från en levande donator och vanligtvis är det familjemedlemmar som donerar en av sina njurar. Under senare år har även nära vänner accepterats som njurdonatorer. Det finns mycket forskning på den som får ett organ men inte så mycket på den som donerar. Syftet med studien var att beskriva levande njurdonatorers erfarenheter av att donera en njure. Som metod att undersöka detta valdes en litteraturstudie där både kvalitativa och kvantitativa artiklar granskades. Tre huvudkategorier av erfarenheter hos den levande njurdonatorn framkom: motiv till att donera en njure, hur njurdonationen påverkar den egna hälsan samt vardag efter donationen. Resultatet visar att de vanligaste motiven till levande njurdonation är kärlek och altruism. Njurdonatorns hälsa påverkas inte negativt på lång sikt. Efter donationen erfars ökad självkänsla, förbättrade relationer samt en förenklad vardag.

<p>Det vanligaste organet att transplantera är njuren. Cirka 30 % av alla njurtransplantationer sker från en levande donator och vanligtvis är det familjemedlemmar som donerar en av sina njurar. Under senare år har även nära vänner accepterats som njurdonatorer. Det finns mycket forskning på den som får ett organ men inte så mycket på den som donerar. Syftet med studien var att beskriva levande njurdonatorers erfarenheter av att donera en njure. Som metod att undersöka detta valdes en litteraturstudie där både kvalitativa och kvantitativa artiklar granskades. Tre huvudkategorier av erfarenheter hos den levande njurdonatorn framkom: motiv till att donera en njure, hur njurdonationen påverkar den egna hälsan samt vardag efter donationen. Resultatet visar att de vanligaste motiven till levande njurdonation är kärlek och altruism. Njurdonatorns hälsa påverkas inte negativt på lång sikt. Efter donationen erfars ökad självkänsla, förbättrade relationer samt en förenklad vardag.</p>

Bakgrund: Anledningen till att en individ kan ha ett behov av en ny njure är att individen lider av någon form av kronisk njursvikt. Patienter som idag har ett behov av njurtransplantation får patienten oftast vänta mellan ett till tre år på att få en ny njure. Syfte: Syftet med denna studie är att sammanställa forskning om individens upplevelser i samband med njurdonation. Metod: En litteraturstudie baserad med 14 vetenskapliga artiklar av både kvantitativ och kvalitativ ansats hämtade från databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: Presentation av de åtta kategorier av upplevelser inför och efter en njurdonation. Dessa var: Upplevelser av ambivalens och behov av stöd kring beslut att donera Behov av information inför beslut att donera, Att fatta ett beslut om donation, Att se sin närstående lida, Oro och stress inför operation, Smärta, Individuella upplevelser efter donation och Missnöje med uppföljningen. Slutsats: Donation beskrivs vara en handling som leder till en känsla av lycka och stolthet hos individen som donerat sin ena njure. Det fanns i vissa fall en viss oro för den egna hälsan och smärta efter operationen, men trots detta har erfarenheten att donera varit positiv. De som donerat har inte ångrat sig och kan tänka sig att donera igen om de skulle få frågan en gång till. / Background: The reason why a person may need a new kidney is that the person suffers from some form of chronic renal failure. Patients who currently have a need for kidney transplantation the patient usually have to wait between one to three years to get at a new kidney. Aim: The aim of the study is to compile research on the individual´s experiences in connection with renal donation. Method: A literature review based on 14 scientific articles with both quantitative and qualitative approach found in the databases CINAHL and PubMed. Result: Presentation of the eight categories of experiences before and after renal donation. These were: experiences of ambivalence and the need for support for decision making, need for information prior to decision to donate, to make a decision on donation, to see your relatives suffering, anxiety and stress before surgery, pain, individual experiences after donation and dissatisfaction with the follow-up. Conclusion: Donation seems to be an act that donor´s leads to a sense of happiness and proudly to help a close relative. In some cases there was anxiety about one´s own health and pain after surgery, but despite that, the experience of donating has been positive. Donors have not in their decision to donate not regret it and many would make the same decision again if they were asked.