Bakgrund Den bästa behandlingen vid terminal njursvikt är njurtransplantation från levande donator. Det har klara fördelar jämfört med donation från avliden givare. Flertalet donatorer har god psykosocial hälsa efter donationen. Det finns dock händelser i vissa donatorers liv samt bristande psykosocial uppföljning från vårdens sida som gör att en andel donatorer mår dåligt. Syfte: Denna litteraturstudie har till syfte att identifiera hur njurdonatorer upplever den psykosociala uppföljande omvårdnaden och vilka behov av utveckling de ger uttryck för. Metod: En kvalitativ ansats med en allmän litteraturstudie och deskriptiv design.  Resultat: Merparten av donatorer upplever en god vård efter utskrivningen från sjukhuset efter nefrektomin. Det finns dock de njurdonatorer som upplever psykosocial stress och oro i samband med negativa händelser efter donationen. Exempel på sådana händelser är försämrade sociala relationer med mottagaren, försämrad hälsa hos njurmottagaren eller mottagarens död. Den psykosociala omvårdnaden av njurdonatorer efter nefrektomin kan och bör förbättras.   Slutsats: Denna litteraturstudie visar att en övervägande andel av njurdonatorerna är nöjda med den psykosociala omvårdnaden efter utskrivningen från sjukhus. Det finns dock en grupp donatorer som både ger uttryck för förbättring och utveckling. De visar på brister i mötet mellan hälso- och sjukvården och individen, kontinuitet och innehåll på uppföljning och psykosocialt omhändertagande vid kris. / IntroductionThe superior treatment for kidney failure is live kidney transplant. It has obvious benefits compared to kidney tranplants from deceased persons. The majority of kidney donors experience a high psychosocial health after being subject to a kidney donor nephrectomy. However, there are a small fraction of donors that feel bad after donation due to negative events in their lives and lack of psychosocial follow-up from the health care system.  Aim The aim of this literature review is to identify how live kidney donors experience the psychosocial care after the postoperative period and to elucidate what areas of improvement the donors identify.  Method A qualitative approach and descriptive design with a literature review.  Results The majority of donors experience a good aftercare post nephrectomy. However, there are donors that feel emotional and psychosocial stress and worry in conjunction with negative events after their nephrectomy. Deteriorated social relations with the recipient, decreased health in the recipient and the death of the recipient are triggers for decreased psychosocial state. There is potential for psychosocial care improvement of the kidney donors.   ConclusionThis literature review shows that most kidney donors are satisfied with the psychosocial care after discharge from hospital. There is however a group of donors that express need for improvement and progress. They tell that there are deficiencies in the contact between donor and the healthcare staff, deficiencies in care continuity and the content of the follow-ups is not sufficient and psychosocial care in donors´crises can be improved.

Bakgrund: 1 oktober 2009 var det 461 personer som väntade på att få en ny njure i Sverige. Väntan på en ny njure kan vara lång. Detta innebär att en levande donator kan förbättra utsikterna för många njursjuka. Men att vara en njurdonator är inte alltid så lätt därför är det fördelaktigt att ha en del kunskaper om hur de upplever situationen. Syfte: Att undersökta levande njurdonatorers upplevelser före och efter donation. Metod: En litteraturstudie gjordes genom att granska och sammanställa befintliga forskningsartiklar inom området. Resultat: Alla donatorerna hade sin egen upplevelse, men även om det fanns många skillnader fanns det dessutom många likheter. Det fanns inte en donator som ångrade sitt beslut och de flesta kände en stolthet över att ha hjälp en anhörig till ett bättre liv. Slutsats: Detta är en grupp som ofta kunde känna sig bortglömda postoperativt. Upplevelserna skiljde sig mycket från donator till donator och även mellan positiva och negativa utgångar, därför bör lämpligen omvårdnaden anpassas till varje enskild donator. / Background: At the 1 october 2009 there were 461 people waiting for a new kidney in Sweden. The wait for a new kidney can be long. This means that a living donor can change the outlook for many people with kidney diseases. But being a kidney donor is not always easy so therefore it is beneficial to have some knowledge about how they experience the situation. Aim: To explore living kidney donors’ experiences before and after donation. Method: A litterature review was made trough research and compiling existing research articles in the area. Result: All donors had their own experience and even if there were many differences there were many similarities too. No donors regretted their decision and most of them felt a proud of having helped a relative to a better life. Conclusion: This is a group that often felt neglected post operatively. The experiences were many differences from donor to donor and also between positive and negative outcomes, therefore should the nursing be adjusted individually.