Syftet med denna studie var att få veta mer om förskollärares inställning till fysisk beröring som ett pedagogiskt verktyg. Då beröring i olika former har varit ett aktuellt ämne under den senaste tiden i form av ”#metoo”, ”Stopp! Min Kropp!” och ”Förskolebrevet”, fann jag det intressant att få veta mer om vad förskollärare tänker kring beröring i förskolan. Två frågeställningar utformades för att uppnå syftet, dessa var: På vilket sätt beskriver förskollärarna att de använder beröring gentemot barnen? Hur förhåller förskollärarna sig till fysisk beröring som ett pedagogiskt verktyg? För att få svar på frågeställningarna använde jag mig av en kvalitativ metod där fyra yrkesverksamma förskollärare intervjuades med semistrukturerade intervjuer. En fenomenografisk ansats användes som teoretiskt ramverk för analys och tolkning av intervjusvaren. Resultatet visade att alla förskollärarna ansåg att fysisk beröring är viktigt för människan. Alla fyra använde sig av beröring gentemot barnen och beskrev olika syften med denna. Under intervjuerna framkom det även att förskollärarna kunde se en förändring i synen på och användandet av beröring under de senaste åren, och detta främst med avseende på pedagogens könstillhörighet.