Denna kandidatuppsats handlar om hur socialtjänsten arbetar med utsatta barn mellan 4-12 år och hur de gör barnen delaktiga. Informationen har samlats in genom semi-strukturerade intervjuer med tre socialsekreterare, två arbetade med utredning och den tredje arbetade som verkställare för placerade barn. Vi har analyserat materialet med hjälp av tematisk analysmetod. Resultatet av vår kandidatuppsats tyder på att barns behov i centrum (BBIC) och Norrköpingsmodellen är en bra kombination i utredning, men modellens räckvidd i arbetetupplevde verkställaren som begränsad. Det fanns oenigheter om vad barnet tillåts göra under ett barnsamtal. Det brister i barnets delaktighet eftersom barnen inte involveras hela vägen under utredningens gång. Socialsekreteraren har olika förutsättningar som kan skapa bra möjligheter att hjälpa utsatta barn. Några av dem är: tillit, skapa en bra miljö, våga fråga om våld och känslomässiga ämnen.

<p>I en tid där samhällsansvar i allt högre grad präglar storföretagens agerande har ambitiösa personalavvecklingsprojekt där flera privata och offentliga organisationer involveras under 1990-talet blivit vanliga i samband med större industrinedläggningar. Ur ett styrningsperspektiv blir projektledningens uppgift att tillvarata den kompetens som ställs till projektets förfogande av medverkande aktörer. Möjligheterna till detta begränsas utav risken för interorganisatorisk suboptimering. Vårt syfte med denna uppsats är att öka förståelsen för hur projektledningen kan skapa förutsättningar för måluppfyllelse i ett interorganisatoriskt projekt. Dessutom avser vi klargöra de specifika förutsättningar som påverkar styrningen av ett personalavvecklingsprojekt i ett interorganisatoriskt sammanhang, samt hur styrningen skall anpassas till dessa förutsättningar. Fallstudien baseras på intervjuer med representanter för organisationer involverade i Norrköpingsmodellen, det personalavvecklingsprojekt som följde nedläggningen av Ericssons fabrik i Norrköping. Det formella systemet ger projektet dess grundstruktur samtidigt som det riskerar att begränsa organisationens flexibilitet. Flexibiliteten skapas istället av det informella systemet, som påför projektorganisationen en dynamisk egenskap som är nödvändig i en osäker miljö. Den dynamiska karaktären förstärks ytterligare genom att projektet tillförs oklarhet och en unik identitet. Människor i kris som möter en arbetsmarknad i ständig förändring kräver en projektorganisation där olika aktörers kompetens tillsammans skapar förutsättningar för individuella lösningar.</p>

I en tid där samhällsansvar i allt högre grad präglar storföretagens agerande har ambitiösa personalavvecklingsprojekt där flera privata och offentliga organisationer involveras under 1990-talet blivit vanliga i samband med större industrinedläggningar. Ur ett styrningsperspektiv blir projektledningens uppgift att tillvarata den kompetens som ställs till projektets förfogande av medverkande aktörer. Möjligheterna till detta begränsas utav risken för interorganisatorisk suboptimering. Vårt syfte med denna uppsats är att öka förståelsen för hur projektledningen kan skapa förutsättningar för måluppfyllelse i ett interorganisatoriskt projekt. Dessutom avser vi klargöra de specifika förutsättningar som påverkar styrningen av ett personalavvecklingsprojekt i ett interorganisatoriskt sammanhang, samt hur styrningen skall anpassas till dessa förutsättningar. Fallstudien baseras på intervjuer med representanter för organisationer involverade i Norrköpingsmodellen, det personalavvecklingsprojekt som följde nedläggningen av Ericssons fabrik i Norrköping. Det formella systemet ger projektet dess grundstruktur samtidigt som det riskerar att begränsa organisationens flexibilitet. Flexibiliteten skapas istället av det informella systemet, som påför projektorganisationen en dynamisk egenskap som är nödvändig i en osäker miljö. Den dynamiska karaktären förstärks ytterligare genom att projektet tillförs oklarhet och en unik identitet. Människor i kris som möter en arbetsmarknad i ständig förändring kräver en projektorganisation där olika aktörers kompetens tillsammans skapar förutsättningar för individuella lösningar.