Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2009. / Härtill 3 uppsatser.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka fenomenen förändringsledarskap och personalavveckling samt hur dessa påverkat den kvarvarande personalen i ett förändringsarbete. Studien är preciserad med två frågeställningar: “Hur har förändringsledarskapet påverkat motivation och engagemang bland kvarvarande anställda?” och “Vilka effekter kan vi se på kvarvarande medarbetaren till följd av och under personalavveckling?” Rapporten grundar sig på en reell organisationsförändring där ett företag befann sig i en annalkande konkurs och en omfattande personalavveckling var nödvändig för organisationens fortsatta överlevnad. Händelsen är återberättad av studiens informant som tidigare varit en del av ledningen och en av dem som initierade och drev avvecklingen och förändringsarbetet.Studien utgår från ledningens dokumentation och jämförs med studiens respondenter som återger den kvarvarande personalens perspektiv på det förändringsarbete som ägt rum. Studiens data utgörs av 4 semistrukturerade intervjuer med anställda som alla arbetat innan, under och efter det nämnda förändringsarbetet. De teoretiska utgångspunkterna för detta arbete har framförallt varit Kotters (1995)8-stegsmodell för att driva och institutionalisera förändring samt forskning på området organisationsförändring, förändringsledarskap och personalavveckling. Resultatet visar att samtliga respondenter upplevde personalavvecklingen som nödvändig men att det skapade stress, oro och ovisshet hos den kvarvarande personalen. Avvecklingen bidrog till att nya och mer effektiva arbetssätt kunde implementeras samt att de anställda fick mer ansvar och större befogenheter. Resultatet visar även att förändringsledarskapet har haft en avgörande roll i att förbereda personalen kring förändringsarbetet samt att fortsatt arbeta med personalen genom hela processen. Detta har bidragit positivt till respondenternas engagemang och motivation till att genomgå förändring och fortsatt arbeta för organisationens överlevnad. Studien avser att bidra med kunskap kring hur förändringsledare kan initiera och driva förändring samt vilka effekter en omfattande personalavveckling kan ha på den kvarvarande personalen.

<p>I en tid där samhällsansvar i allt högre grad präglar storföretagens agerande har ambitiösa personalavvecklingsprojekt där flera privata och offentliga organisationer involveras under 1990-talet blivit vanliga i samband med större industrinedläggningar. Ur ett styrningsperspektiv blir projektledningens uppgift att tillvarata den kompetens som ställs till projektets förfogande av medverkande aktörer. Möjligheterna till detta begränsas utav risken för interorganisatorisk suboptimering. Vårt syfte med denna uppsats är att öka förståelsen för hur projektledningen kan skapa förutsättningar för måluppfyllelse i ett interorganisatoriskt projekt. Dessutom avser vi klargöra de specifika förutsättningar som påverkar styrningen av ett personalavvecklingsprojekt i ett interorganisatoriskt sammanhang, samt hur styrningen skall anpassas till dessa förutsättningar. Fallstudien baseras på intervjuer med representanter för organisationer involverade i Norrköpingsmodellen, det personalavvecklingsprojekt som följde nedläggningen av Ericssons fabrik i Norrköping. Det formella systemet ger projektet dess grundstruktur samtidigt som det riskerar att begränsa organisationens flexibilitet. Flexibiliteten skapas istället av det informella systemet, som påför projektorganisationen en dynamisk egenskap som är nödvändig i en osäker miljö. Den dynamiska karaktären förstärks ytterligare genom att projektet tillförs oklarhet och en unik identitet. Människor i kris som möter en arbetsmarknad i ständig förändring kräver en projektorganisation där olika aktörers kompetens tillsammans skapar förutsättningar för individuella lösningar.</p>

I en tid där samhällsansvar i allt högre grad präglar storföretagens agerande har ambitiösa personalavvecklingsprojekt där flera privata och offentliga organisationer involveras under 1990-talet blivit vanliga i samband med större industrinedläggningar. Ur ett styrningsperspektiv blir projektledningens uppgift att tillvarata den kompetens som ställs till projektets förfogande av medverkande aktörer. Möjligheterna till detta begränsas utav risken för interorganisatorisk suboptimering. Vårt syfte med denna uppsats är att öka förståelsen för hur projektledningen kan skapa förutsättningar för måluppfyllelse i ett interorganisatoriskt projekt. Dessutom avser vi klargöra de specifika förutsättningar som påverkar styrningen av ett personalavvecklingsprojekt i ett interorganisatoriskt sammanhang, samt hur styrningen skall anpassas till dessa förutsättningar. Fallstudien baseras på intervjuer med representanter för organisationer involverade i Norrköpingsmodellen, det personalavvecklingsprojekt som följde nedläggningen av Ericssons fabrik i Norrköping. Det formella systemet ger projektet dess grundstruktur samtidigt som det riskerar att begränsa organisationens flexibilitet. Flexibiliteten skapas istället av det informella systemet, som påför projektorganisationen en dynamisk egenskap som är nödvändig i en osäker miljö. Den dynamiska karaktären förstärks ytterligare genom att projektet tillförs oklarhet och en unik identitet. Människor i kris som möter en arbetsmarknad i ständig förändring kräver en projektorganisation där olika aktörers kompetens tillsammans skapar förutsättningar för individuella lösningar.