Samtidigt som antalet äldre med stora omsorgsbehov ökar, har äldreomsorgen rekryteringsproblem och hög personalomsättning, vilket är en utmaning för samhället. Att uppleva tillfredsställelse i arbetet har visat sig kunna minska personalomsättningen. Uppsatsens syfte är att undersöka hur undersköterskor upplever sitt arbete i äldreomsorgen samt vad som ger tillfredsställelse respektive skapar otillfredsställelse i arbetet. Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer med undersköterskor (n=6). Resultaten analyserades hermeneutiskt och utifrån Herzbergs tvåfaktorsteori samt Antonovskys teori om KASAM. Undersköterskorna i vår studie upplevde sig generellt tillfredsställda med sitt arbete. Resultatet visar att en viktig faktor som gav förutsättningar till arbetstillfredsställelse var goda mellanmänskliga relationer. Otillfredsställelse i arbetet skapades framförallt av bristande tid att utföra arbetsuppgifter på ett tillfredställande sätt. Vi argumenterar för att vårt resultat kan ge en vägledning till vad som ger tillfredställelse respektive skapar otillfredsställelse för undersköterskor i äldreomsorgen och därigenom bidra med kunskap till äldreomsorgen. / The number of older people with major care-needs increase, at the same time as elder care has problems with recruitment and high staff turnover. This is a challenge for society. Satisfaction at work has been shown to reduce staff turnover. The purpose of this study is to examine how nurse assistants perceive their work in elder care, and what creates satisfaction and dissatisfaction at work. The results, based on interviews with nurse assistants (n=6) analyzed hermeneutically using Herzberg’s two-factor theory and Antonovsky’s sense of coherence theory showed that most nurse assistants felt generally satisfied with their work. The result shows that an important factor giving the conditions for work satisfaction was good human interpersonal relationships. Dissatisfaction at work was mainly due to the lack of time to fulfill work tasks to a satisfactory level. We argue that our results can provide guidance to reasons for satisfaction and dissatisfaction for nurse assistants in elderly care and contribute to important knowledge to elder care.

Background: Self-harm is an old phenomenon. There is no distinct definition of it, though, nor is there enough research on how nurses and nurses’ assistants experience caring for people with self-harm. Aim: The aim of this study was to explore nurses and nurses’ assistants’ experiences of caring for people with physical self-harm behaviour. Methods: This is a literary study based on eight qualitative studies. Database search was conducted in Cinahl and PubMed. The articles were analyzed using Friberg’s five step model. Results: The results showed that caring for people with self-harm behaviour is seen as difficult in many ways, according to the participants. The care given was affected by the nurses and nurses’ assistants’ emotions and attitudes, but also by organizational and financial factors. Conclusion: Caring for people with self-harm behaviour is hard and stressful, but also rewarding according to the participants. It is a complex group of patients, why knowledge and education are required. Nurses and nurses’ assistants consider it to be important in order to provide good care. Support from both colleagues and managers is also important to nurses’ and nurses’ assistants and having adequate resources available. Further research on what can be done to improve nurses and nurses’ assistants’ experiences of the care given is needed. / Bakgrund: Självskadebeteende har funnits sedan lång tid tillbaka. Det finns dock ingen entydig definition av begreppet. Det finns heller inte tillräckligt med forskning som beskriver hur vårdandet av personer med självskadebeteende upplevs av vårdpersonal. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vårdpersonalens upplevelser av att vårda personer med fysiskt självskadebeteende. Metod: Detta arbete är en litteraturstudie av kvalitativ ansats där åtta vetenskapliga artiklar hittades efter sökningar utförda i databaserna PubMed och Cinahl. De analyserades därefter enligt Fribergs femstegsmodell. Resultat: Resultatet visade att vårda personer med självskadebeteende upplevs av vårdpersonal som svårt på flertalet olika sätt. Vården påverkades enligt vårdpersonalens av deras känslor och attityder, men också av organisatoriska och ekonomiska faktorer. Konklusion: Att vårda patienter med självskadebeteende upplevs av vårdpersonal som både krävande och påfrestande, men också givande. Patientgruppen upplevs komplex att arbeta med, därför behövs mer kunskap och utbildning. Vårdpersonal anser att det är viktigt för att bedriva en god vård. Stöttning från både kollegor och chefer är viktigt för vårdpersonal, och att tillräckliga resurser finns tillgängliga. Vidare forskning om vilka åtgärder som kan utföras för att förbättra vårdpersonalens upplevelser av vården de ger behövs.