Kring sekelskiftet 1800-1900 var den största folkrörelsen i Sverige nykterhetsrörelsen. Inom den var IOGT den största organisationen och inom denna verkade logen 36 Heimdal i Jönköping, som utgör undersökningsföremål för denna uppsats. Genom kvalitativa och kvantitativa analyser av arkiverat material från logens tidiga verksamhetsår 1881-1900 kartläggs logens bildande och medlemsutveckling, dess praktiska verksamhet samt kvinnornas roll inom logen.  Genom litteraturstudier har sedan en sammanställning gjorts för dessa områden inom IOGT på riksnivå. Detta för att kunna göra en jämförelse mellan logen Heimdal och IOGT på riksnivå. IOGT i Sverige visar på en verksamhet som värnade om sina medlemmar där nöjeslivet skulle förädlas, privatekonomin stärkas och medlemmarna utbildas. Första prioritet under 1880-talet var att rädda drinkarna från alkoholen genom att få dem att avlägga nykterhetslöftet och gå med i orden. Under 1890-talet blev insatserna allt mer nykterhetspolitiskt inriktade. Kvinnorna hade inom orden samma rättigheter som männen men tog ändå mycket liten plats. Jämförelsen med Heimdal visar att Heimdal inte skiljer sig något nämnvärt från IOGT:s linje på riksnivå. Önskvärt hade varit att ta in mer av det arkiverade materialet från logen för att kunna ge mer tyngd åt undersökningen. Det hade också varit intressant att göra en jämförelse med övriga loger i Jönköping.

This study contents a research of the Swedish temperance movements IOGT, NTO and TO:s adult education in Dalarna between 1921 and 1939. A theory that is used in this essay is the publicity theory of Jürgen Habermas. A theory in this essay is that the adult educational work of the temperance movements could bee seen as an alternative publicity because the courses that the temperance movement held in general contents a great part of the movements own literature, the participants in the courses held their own lectures to each other and it was mostly only members of the temperance movements who could join the courses. The main subject of the courses was history in literature, English, Esperanto, and knowledge about local democracy. Not many courses content the drinking issue in Sweden at this time, even thought a national referendum was held in the issue during the research period of this essay. The lack of courses in the drinking issue illustrates of the fact that the courses only was held for the members of the temperance movement, and they don’t drink alcohol in any case. It was not a big difference in the contents of the course between the organisation in the temperance movements and between different years in this research.

The purpose of this master's thesis is to describe and analyse the origin and development of the library of Workers´ Educational Association in the community of Oskarström. This library is special because the organisation run it much longer than usual, until 1977, and to find an answer to why, we have the following questions: Why does the library of Workers´ Educational Association start their activity in Oskarström, and how does it develop, in relation to premises, librarians, financing, the stock of books and the numbers of books out on loan? What is the reason that the library in Oskarström is municipalized as late as 1977? The methods we use are hermeneutics and evaluation of the sources. The library is founded in 1914 and become important for the workers. Important sources of income are the subventions given by the state, municipality and other associations. The library acts as a public library during all its time. After the final reforms of the municipalities in Sweden, the new municipality Halmstad take over the library in 1974. The reason why the organisation runs it until 1977 is because the municipality wants to build new premises for the library, and these are not finished until that year. / Uppsatsnivå: D

Between 1860 and 1940 approximately 1,1 million Swedish citizens emigrated to North America. But over 200 000 of them returned to Sweden. In this essay I have tried to estimate the impact of these people on the Swedish society. To make a deeper analyze possible, I have studied the parish of Glimåkra in southern Sweden and tried to trace the immigrants’ lives after their return to Sweden and thus estimate their impact on society. By statistical analysis of migrants between Sweden and USA and between the parish of Glimåkra and USA I have concluded that the result can be used as a model for Sweden on a national basis. The impact of returned emigrants on the parish of Glimåkra is significant. I have been able to identify important areas in the development of the local society that are clearly linked to these people, returning with new knowledge, ideas and money. This is especially obvious in the establishment of independent religious congregations and in the organizations for sobriety.

<p>Jag vill genom denna uppsats ta reda på vilka likheter och olikheter som finns mellan Lars Levi Læstadius och Peter Wieselgren. Dessa två präster levde på 1800-talet, de var oerhört hängivna av att vilja bekämpa brännvinet som förstörde och skapade ett sånt elände för människorna.</p><p>Både Læstadius och Wieselgren ansåg att alkoholmissbruket måste angripas från roten för det var den som framförallt orsakade allt lidande hos människorna.</p><p>Læstadius ansåg att det moraliska fördärvet var orsaken till alla laster och för att komma åt det hela, så måste det lyftas upp på en högre front nämligen den kristna tron som ger människan större livskvalitet.</p><p>Wieselgren ansåg att spritmissbruket och okunnigheten hos människorna var orsaken till allt lidande, och att ett moralisk socialt saneringsarbete behövdes, för att komma åt det onda. Han tog kyrkorådet till hjälp och det infördes bland annat sträng kyrkotukt. Hjälpte inte förmaningarna, så blev den försumlige inkallad till kyrkorådet.</p><p>Læstadius och Wieselgrens livsuppgift blev att föra en kamp mot detta missbruk. De blev båda hatade, mordhotade och det väcktes åtal mot dem, men de lät sig inte skrämmas till tystnad, vare sig av överhet eller andra. De lyckades också med sin hårda kamp. De krävde absolut nykterhet när de bildade var för sig sin andra nykterhetsförening. Nykterhetsföreningar kom så att bildas på olika håll i landet och detta kom att betyda mycket för folkets moraliska och etiska fostran.</p>

Jag vill genom denna uppsats ta reda på vilka likheter och olikheter som finns mellan Lars Levi Læstadius och Peter Wieselgren. Dessa två präster levde på 1800-talet, de var oerhört hängivna av att vilja bekämpa brännvinet som förstörde och skapade ett sånt elände för människorna. Både Læstadius och Wieselgren ansåg att alkoholmissbruket måste angripas från roten för det var den som framförallt orsakade allt lidande hos människorna. Læstadius ansåg att det moraliska fördärvet var orsaken till alla laster och för att komma åt det hela, så måste det lyftas upp på en högre front nämligen den kristna tron som ger människan större livskvalitet. Wieselgren ansåg att spritmissbruket och okunnigheten hos människorna var orsaken till allt lidande, och att ett moralisk socialt saneringsarbete behövdes, för att komma åt det onda. Han tog kyrkorådet till hjälp och det infördes bland annat sträng kyrkotukt. Hjälpte inte förmaningarna, så blev den försumlige inkallad till kyrkorådet. Læstadius och Wieselgrens livsuppgift blev att föra en kamp mot detta missbruk. De blev båda hatade, mordhotade och det väcktes åtal mot dem, men de lät sig inte skrämmas till tystnad, vare sig av överhet eller andra. De lyckades också med sin hårda kamp. De krävde absolut nykterhet när de bildade var för sig sin andra nykterhetsförening. Nykterhetsföreningar kom så att bildas på olika håll i landet och detta kom att betyda mycket för folkets moraliska och etiska fostran.

Uppsatsens syfte är att stilistiskt granska texter på fanor och standar förvarade hos Arkiv Gävleborg. Fantext är ett område som tidigare inte analyserats i detalj – kanske har det inte ens betraktats som ett eget textslag – fokus har ofta legat på folkrörelsernas fantraditioner som helhet, inom ett geografiskt eller föreningsspecifikt område. Uppsatsens resultat visar att vissa drag är återkommande i en fantext. Det allra viktigaste tycks vara att markera sin identitet genom att föreningens ibland mycket långa namn får den mest framträdande platsen, och ofta delas utrymmet med datum för föreningens grundande. Det finns få retoriska grepp i de korta texterna. Det som främst används är starka värdeladdade ord, gärna bevingade ord och internationellt etablerade deviser på såväl fram- som baksidor, vilket höjer det intertextuella värdet. Versaler används flitigt, men skiljetecknen är få. Grafiska meningar är därför ovanliga. Fullständiga satser är vanliga, men relativt ofta utgör texterna bara meningsfragment. I en jämförelse mellan fanor från arbetstagarorganisationer och nykterhetsorganisationer framkommer att geografiska namn, dateringar och verb är vanligare på arbetstagarfanor. De är också generellt ordrikare. De vanligaste orden på dessa fanor är de självfokuserande pronomina ”vi/vårt”, medan substantivet ”rusdryckerna” är mest frekvent bland nykterhetsfanorna. Den vanligaste devisen hos de sistnämnda är ”Bort med rusdryckerna”. Hos arbetstagarorganisationerna dominerar ”Enighet ger styrka”.

<p>Lars Levi Læstadius (1800-1861) var en stor och viktig människa. Han är ihågkommen och mycket omskriven. Læstadius var en aktiv nykterhetskämpe, botaniker och älskad präst. Utöver detta var han även den som grundade den märkliga väckelsen omkring år 1845 som än idag bär hans namn: læstadianismen. Læstadianerna, som de troende kom att kallas, lyssnade till denne stränga man och lärde sig att leva som han predikade, ett enkelt och nyktert liv. De kristna höll ihop under hela Læstadius liv och även en tid efter hans död, då den nye ledaren blev Læstadius följeslagare, Johan Raattamaa. Under hans tid samlades læstadianerna kring honom. Efter hans död blev det svårare att hålla väckelsen samlad kring en central punkt utan att ha någon speciell ledare att lyssna på. Slutligen splittrades de troende efter många oenigheter och smutskastning och delades i två grupper med egna ledare och predikanter. Trots försök till försoning blev det inte någon återförening mellan de två och sidorna kom att kallas sig öst- och västsidorna - gammellæstadianerna respektive de förstföddas församling. Gammellæstadierna fick efter ett tag meningsskiljaktigheter gällande bland annat Bibeln och bönen och även denna grupp delade på sig och bildade Tornedalsriktningen och Finland Fridsföreningars Centralförbund (SRK). Förutom dessa två riktningar finns några mindre grupper som kommit antingen från SRK eller från den västlæstadianska gruppen. Læstadianismen finns idag på många platser i världen, i en mindre sträng, östlig gren, och en lika sträng, västlig gren, som under Læstadius och Raattamaas tid. Gudstjänsten och arbetet med denna skiljer sig på vissa punkter hos dessa riktningar, men det finns såklart även många likheter hos dem. Livsstilen och mentaliteten är ganska lika vad gäller familjelivet, äktenskap, nöjen, alkohol mm. Den röda tråden som följer alla læstadianers liv, oavsett kön eller grupp, är att inget får ta din odelade uppmärksamhet från Gud varför man väljer att undvika saker som kan vara distraherade såsom TV, musik och materiella ting.</p>

Lars Levi Læstadius (1800-1861) var en stor och viktig människa. Han är ihågkommen och mycket omskriven. Læstadius var en aktiv nykterhetskämpe, botaniker och älskad präst. Utöver detta var han även den som grundade den märkliga väckelsen omkring år 1845 som än idag bär hans namn: læstadianismen. Læstadianerna, som de troende kom att kallas, lyssnade till denne stränga man och lärde sig att leva som han predikade, ett enkelt och nyktert liv. De kristna höll ihop under hela Læstadius liv och även en tid efter hans död, då den nye ledaren blev Læstadius följeslagare, Johan Raattamaa. Under hans tid samlades læstadianerna kring honom. Efter hans död blev det svårare att hålla väckelsen samlad kring en central punkt utan att ha någon speciell ledare att lyssna på. Slutligen splittrades de troende efter många oenigheter och smutskastning och delades i två grupper med egna ledare och predikanter. Trots försök till försoning blev det inte någon återförening mellan de två och sidorna kom att kallas sig öst- och västsidorna - gammellæstadianerna respektive de förstföddas församling. Gammellæstadierna fick efter ett tag meningsskiljaktigheter gällande bland annat Bibeln och bönen och även denna grupp delade på sig och bildade Tornedalsriktningen och Finland Fridsföreningars Centralförbund (SRK). Förutom dessa två riktningar finns några mindre grupper som kommit antingen från SRK eller från den västlæstadianska gruppen. Læstadianismen finns idag på många platser i världen, i en mindre sträng, östlig gren, och en lika sträng, västlig gren, som under Læstadius och Raattamaas tid. Gudstjänsten och arbetet med denna skiljer sig på vissa punkter hos dessa riktningar, men det finns såklart även många likheter hos dem. Livsstilen och mentaliteten är ganska lika vad gäller familjelivet, äktenskap, nöjen, alkohol mm. Den röda tråden som följer alla læstadianers liv, oavsett kön eller grupp, är att inget får ta din odelade uppmärksamhet från Gud varför man väljer att undvika saker som kan vara distraherade såsom TV, musik och materiella ting.