Actor-observer bias är benägenheten för människor att attribuera sitt eget beteende utifrån omständigheter och andras beteende utifrån deras person. Vi tenderar dessutom att favorisera och vara mer förlåtande i attributionerna till de som tillhör vår ingrupp. Studiens syfte var att undersöka huruvida graden av tillhörighet till ingruppen, kön, påverkar hur vi attribuerar. Studien genomfördes med 102 deltagare, 51 kvinnor och 51 män. En konfliktsituation mellan ett par presenterades för deltagarna där den ena parten i förhållandet (X) beter sig illa mot den andra. Enkäten förekom i tre versioner med X som kvinna, man eller deltagaren själv. Det predicerades bl a att deltagare som upplever hög identifiering med sin ingrupp kommer attribuera övervägande externt då X hör till dennes ingrupp. Resultatet visade inget signifikant stöd för denna hypotes. Tendenser för att kvinnans beteende bedömdes hårdare kunde dock urskiljas. Betydelsen av detta, den eventuella inverkan av könsroller samt framtida forskning diskuteras.

<p>Actor-observer bias är tendensen där människan som aktörer tillskriver sitt beteende till yttre omständigheter medan observatörer tenderar till att tillskriva aktörens beteende till personliga faktorer. Syftet med denna studie var att få en klarare bild av hur människor i sin roll som aktör eller observatör attribuerar ett riskabelt bilkörningsbeteende. Deltagarna bestod av 101 svenska studenter från en högskola i Mellansverige varav 77 stycken var kvinnor och 24 stycken var män. Deltagarna fick svara på en enkät angående actor-observer bias och riskfullt bilkörningsbeteende. Resultaten visade att andras beteende förklaras mer av personliga egenskaper än då personen själv kör riskfullt medan yttre omständigheter inte gav skillnad för vare sig andra eller en själv. Betydelsen av detta och implikationer för framtida forskning diskuterades.</p>

Actor-observer bias är tendensen där människan som aktörer tillskriver sitt beteende till yttre omständigheter medan observatörer tenderar till att tillskriva aktörens beteende till personliga faktorer. Syftet med denna studie var att få en klarare bild av hur människor i sin roll som aktör eller observatör attribuerar ett riskabelt bilkörningsbeteende. Deltagarna bestod av 101 svenska studenter från en högskola i Mellansverige varav 77 stycken var kvinnor och 24 stycken var män. Deltagarna fick svara på en enkät angående actor-observer bias och riskfullt bilkörningsbeteende. Resultaten visade att andras beteende förklaras mer av personliga egenskaper än då personen själv kör riskfullt medan yttre omständigheter inte gav skillnad för vare sig andra eller en själv. Betydelsen av detta och implikationer för framtida forskning diskuterades.

Indirect signs of species presence (e.g., tracks, scats, hairs) are frequently used to detect target species in occupancy, presence/absence, and other wildlife studies. Indirect signs are often more efficient than direct observation of elusive animals, making such signs well suited for long-term and broad-scale monitoring programs. However, error associated with misidentification of indirect signs can be high, and should be measured if meaningful inferences about population parameters are to be made. This study addressed the need for systematic approaches to estimate and minimize variation due to observer error in identifying indirect signs. I reanalyzed data from 4 replicates of a presence/absence survey of northern river otters (Lontra canadensis) that had been conducted by Texas Parks and Wildlife Department (1996-2003). Sixteen observers had recorded tracks at sample points under bridges (n = 250) distributed throughout 27 counties in the Piney-Woods ecoregion of east Texas. My objectives were to 1) determine if observers were a source of bias in the survey, 2) estimate the proportion of error associated with track identification skill, and 3) evaluate the use of an international certification procedure that measured observer tracking skill. The null hypothesis that observers had no effect on the variation in reported sign was rejected. Indeed, binary logistic regression tests indicated that observers were significantly associated with variation in reported track presence. Observers were not randomly distributed among bridge sites, and therefore were significantly correlated with 4 habitat variables that may have influenced heterogeneity in otter occupancy and probability of detection (watershed, vegetation-type, water-type, bridge-area). On average, experienced observers (n = 7) misidentified 44% of otter tracks, with a range of 0% to 100% correct detection. Also, 13% of the tracks of species determined to be 'otter-like' were misidentified as belonging to an otter. During the certification procedure, participants misidentified the tracks of 12 species as otter. Inaccurate identification of indirect signs is a likely source of error in wildlife studies. I recommend that observer skill in identification of indirect signs be measured in order to detect and control for observer bias in wildlife monitoring.